5 x Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux

Jag var på en intressant vertikalprovning av Les Cailloux för ett tag sedan. Framdukat var årgångarna 2005, 2008, 2010, 2012 och 2013. Jag har tidigare provat ett flertal årgångar men aldrig i en vertikal så det var spännande att få uppleva hur vinet förändras över ett antal år.

2005 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Härliga mognadstoner i doften med en stor mängd blyerts, björnbär och chark och i bakgrunden finns stall, höstlöv och en hint av russin. Smakmässigt är det likadant, medelfyllig, bra längd. Grymt bra nu och säkert ett gäng år till.

2008 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Druvan grenache märks väl i denna årgång. Stendamm, anis, timjan, gummislang, lite syltiga bär, jord och mycket mer i doften. Varmfruktig medelfyllig smak, känns drickfärdig. Jag hade helt ärligt inga större förväntningar på denna årgång men de jordnära tonerna gör att det blir intressant.

2010 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
En av mina favoritårgångar av detta vin men döm av min förvåning när det känns tamt och knutet. Är det inne i en klassisk tunnel? I doften finner jag anis, blå mogna bär, blyerts, körbärslikörchoklad (Aladdinask) och lakrisal. Bra koncentration, ännu lite bitiga tanniner, kraftig. Jag har druckit denna årgång tidigare och mycket av det generösa i bär och fruktväg är som bortblåst. Det var inget fel med vinet, bara tillknäppt. Min rekommendation är att låta vinet ligga ett tag till, om det följer årgång 2005 kommer det vara värt väntan.

2012 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Ungt, friskt, söta röda bär, fänkål och en släng av grönt (tänkt avbrutna stjälkar). Finner även apelsinskal. Förvånansvärt lätt i smaken, medelfyllig, kort. Stor skillnad mot tidigare årgångar. Gott men jag hade haft svårt att blint säga att det var samma vin.

2013 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Purung, blöt tobak, vitblommig (jasmin), exotisk frukt (litchi) och en lite smutsig/jordig touch. Grenache formligen skriker vinet. Alkoholhetta trycker igenom, hög syra, bitiga tanniner, medelfyllig. Mycket annorlunda, främst för det exotiska inslaget och den höga syran. Delade meningar kring bordet om det var bra eller inte. Personligen är det inget jag öppnar nu utan lägger undan 3-4 år.

På det stora hela är det som jag trodde (förutom årgång 2010) att med ålder blommar vinerna ut och blir helt enastående. Det finns även potential för 2013 att bli något stort bara man har tålamod.

Längst ut till höger en Pflüger Rosé Blanc de Noir 2015 (100% pinot noir). Diskret doft, gula äpplen, smultron. Bra djup i smaken, gott ren. Jag är ingen stor roséfantast men detta gick faktiskt att dricka, bra mycket bättre än det mesta jag provat ur SB's standardsortiment.

Terroirs & Vignerons på Grand Hôtel

I slutet av oktober var årets Terroirs & Vignerons mässa på Grand Hôtel i Stockholm. På plats fanns det drygt 20 utställare från varierande områden i Frankrike. Arrangör av mässan var Business France som har till uppgift att bl.a. stödja franska företags internationella verksamheter.

Nedanstående noter är enbart de som jag personligen fann intressanta, på ett eller annat sätt.

Vi börjar med Champagne och producenten Pierre Boever et Fils från byn Tauxière-Mutry i Montagne de Reims. Överlag bra viner där deras Millésime 2010 Brut Grand Cru var något extra. 50/50 av chardonnay och pinot noir, jäsning på ståltank. Ren och klar doft, ingen överdriven jäst, rosenvatten/blommigt, chilipulver. En ganska kraftfull smak med citrus, flinta, kalk och en släng vitpeppar i svansen. Gott som bara den.

Pierre Boever et Fils Millésime 2010 Brut Grand Cru

Strax bredvid fanns Stéphane Herbert representerad där det främsta vinet på det bordet var Cuvée Millésime 2011 1er Cru. Ungdomlig, ekig och lång. Jäsning på fat om jag uppfattade det rätt. En del hasselnötter finns också. Jag klassar den som matchampagne på grund av sin ekighet, Var det 100% chardonnay?

Stéphane Herbert Cuvée Millésime 2011 1er Cr

I närheten an Epernay har den oberoende prodcenten Dourdon-Vieillard sin hemvist. Här måste jag erkänna att jag missade en del detaljer kring produktionen så den biten skippar jag. Först deras 2011 Cuvée Prestige som är en matchampagne även den. Bra struktur och volym med en mycket bra längd. Något enkel kanske men inte desto mindre god. 60% pinot noir och resterande chardonnay. Snäppet bättre på alla plan är 2009 Cuvée Vieille Vigne, en blanc de noir på 75% pinot meunier och 25% pinot noir. Upp till 10g liqueur d’expédition, malolaktisk jäsning. Kopparliknande färg, bra liv i bubblorna, generös doft med en stor mängd brioche och en liten smula sötma. Välbalanserad smak med en stor mängd äpple, mer brioche. Mycket bra längd, hänger kvar.

2 x Dourdon-Vieillard

Nu över till ett annat område, nämligen Languedoc-Roussillon. Hos vinhandlaren Les Mille Vignes föll jag för vinet 2014 Les Vendangeurs de la Violette, AOC Fitou. Gjort på i huvudsak mouvèdre är det både kraftfullt och stramt men ändå blommigt. Svårt att beskriva, som en kombination av två helt olika vintyper. Slank men fylligt. Kryddigt, bark, björnbär. Gillar det.

Les Mille Vignes 2014 Les Vendangeurs de la Violette

Kooperativet Vignobles Dom Brial hade på plats en trevlig 1989 Rivesaltes Grande Réserve av druvorna macabeu, grenache blanc och grenache gris. Osäker på fördelningen. Har legat på fat i 20 år. En stor mängd torkade aprikoser, söta mogna äpplen, apelsin och honung i doften. Det hänger med även i smaken som även bjuder på citrus. Mer intensiv än fyllig. Långt avslut.

Ett raskt kliv i nordlig riktning gör att vi hamnar i Loire. Domaine Girard producerar Muscadet Sèvre et Maine sur lie och gör det riktigt bra. 2015 Le Fleuron de la Rebourgère har både syra och kropp så det räcker. Nästan vit till färgen. Inte några djupare dofter utan krispigt rent och fräscht. Mycket bra längd som har en släng av sälta. Mums. På bordet fanns även 2013 Les Rebourgères med en mer mognad i frukten och mer djup i både doft och smak. Har legat dryga 15 månader på restfällningen. Smörig dök upp i huvudet när jag provade. Mycket bra den med.

Domaine Girard 2015 Le Fleuron de la Rebourgère

Domaine Girard 2013 Les Rebourgères

Château Soucherie hade med sig två söta viner som passade min smak. 2015 Patrimoine Coteaux-du-Layon med en mäktig syra och Vieilles Vignes. 100% chenin blanc som sig bör för appellationen. Båda har sina äpplen och rabarber. En hel del kola kommer fram. Den stora skillnaden är syran i den förstnämnda som är härligt framträdande men å andra sidan har Vieilles Vignes ett större djup och flera lager av olika exotiska frukter. Det är en smaksak helt enkelt, grymt goda båda två.

2 x Château Soucherie Coteuax-du-Layon

Sist ut är det Château de Ligré som hade hela 4 bra viner att visa upp, samtliga AOC Chinon. Det vita 2014 Chenin Blanc (endast c:a 2,5% av produktionen i Chinon är vitt) som har en häftigt rökig doft, exotisk frukt i smaken och ett uns sötma i slutet. Jag har nog aldrig provat vitt från Chinon tidigare och detta får mig att vilja utforska det mer. 2014 Cabernet Franc är slankt, syrligt med doft och smak av både hallon som blåbär och röda vinbär. 2014 Bel-Enfant har jag lite svårt att avgöra om jag gillar det eller inte. Jag tror jag gillar det även om et går åt det lättare hållet. Doftar och smakar Chinon, bra men behöver tidd känns det som. Dagens bästa vin (enligt mig) blev 2011 La Roche St Paul. Druvorna kommer från ett 3,5 ha stort område varav 0,5 består av rankor planterade 1933. Även här Chinon rakt igenom med ett större djup i doft och smak. En del gamla löv, svamp, körsbär och kryddor (timjan, salvia).

2014 Château de Ligré Bel-Enfant

2011 Château de Ligré Le Roche St Paul

Provning Caviste CAV0049

I dag var det provningstillfälle av CAV0049, Cavistes nästa låda som denna gång innehåller 3 viner från producenten Domaine Binet-Jacquet. För er som handlat av Caviste tidigare känner till dessa viner, skillnaden är endast årgången. Jag kommer inte skriva ner hela historien bakom Binet-Jacquet, den finns redan att läsa hos Caviste, http://www.caviste.se/hem/cav/cav0034-domaine-binet-jacquet.

Det är biodynamiskt rätt ut i fingerspetsarna vilket även märks i viss mån i vinerna. Först ut är 2014 Faugères gjort på i stort sett lika delar syrah, carignan, mourvèdre, cinsault och med ett litet tillägg av grenache. Enbart ståltank. En hel del åt det röda frukthållet i doften, hallonrem, jordgubbe, viol. Smaken är lätt med en läskande stil. Ett alltiallodricka, antingen på egen hand eller till ljust kött/fågel.

Nummer 2 är 2013 Faugères Réserve med 40 % grenache i grunden och resterande carignan, syrah och mourvèdre. Ett mer kraftfullt vin än ovanstående, djupare doft. Inte så grenachetypisk även om stilen känns igen. Jordig, körsbär, något stängd, bra avslut med väl avvägda tanniner. Fick även prova samma vin fast då från karaff där vinet legat 3 timmar. Det är en stor skillnad, främst i doften som blommar ut med en hel del hallon. En klar rekommendation att lufta vinet innan servering.

Sist ut är 2012 Grande Réserve på 40 % mourvèdre, 40 % grenache och resten syrah/carignan. Här händer det rejält med grejer, mörka bär, blåbär, fatkaraktär, chark i doften. Tät smak som inte riktigt känns färdig, en del kryddor. Bra avslut med bitande tanniner. Trots 14,5% märker jag inte av någon som helst genomslag av alkohol. Bör definitivt lagras ett par år innan det öppnas alternativt lufta rejält lång tid innan det ska drickas. Gott som tusan var det vilket som.

Sammanfattningsvis ett snyggt komponerat paket med klara steg mellan lätt till bitigt och en bra representant för demeterviner. Som alltid trevligt att få träffa Martin och höra hans tankar kring vinerna och producenten, det uppskattas.

2010 Xavier Côtes du Rhône

Jag och Cellartracker kommer inte överrens. I alla fall inte vad det gäller detta vin. Med ett snitt på strax under 90 poäng av CT's användare och Rhone Report ger det 90 jämnt så borde det i mitt tycke vara ett ok vin. Så är icke fallet. Det är en hejdans massa röda bär i nosen blandat med en halvt överblommad blomsterbukett i gammalt vatten (stall) och ett instick av något bränt. Smaken är tunn, ihålig, saknar helt enkelt kärna. Avslutningen är kort förutom den lätta hetta som ligger kvar. Gjord på 60% grenache, 25% mouvèdre och 15% syrah.

Efter att ha läst igenom recensioner på CT kan det vara så illa att det är en stor variation mellan flaskorna, att något inte varit 100%-igt vid buteljeringen. Korken kan vi inte skylla på, det är skruvvarianten.  

På besök i Köpenhamn

För några veckor sedan var jag på en utbildning strax utanför Köpenhamn och istället för att direkt styra kosan mot Stockholm när den var avslutad valde jag att stanna en natt extra. Det gav mig tid att besöka några av alla dessa trevliga vinbarer som finns. Jag gjorde det till ett litet experiment, på varje ställe bad jag personalen rekommendera ett vin utifrån mina önskemål baserat på vad jag gillar  alternativt hitta något jag inte provat tidigare (överraska mig).

Först ut blev det ett stopp på Villa Vino, Mikkel Bryggers Gade 11. Litet, hemtrevligt är första intrycket. Personalen är alerta och hjälpsamma. De väljer att utgå ifrån mina önskemål. Vi börjar med en Wolf Dietrich Salwey Spätburgunder, tror det var en 2011, från Baden, Tyskland. Klassiska rena dofter. Något jordig, lite kittel på tungan, svag syrlighet på det något korta avslutet. Gott i all sin enkelhet men inget imponerande.

Glas #2 blev det en toskanare, Chianti Colli Senesi DOCG från Podere del Paradiso. Glömde helt att notera årgången. Ungt är det i alla fall, doftar svagt övermogna plommon, hallonsnöre, björnbär och svagt petroleum. Stramar åt en del och det långa avslutet avrundas med lätt sötma. Nja, standard Chianti som har mer doft än smak.

Villa Vino

Några raska kliv senare är jag på Bar'Vin på Skindergade. Det är fullt vid samtliga bord, restaurangverksamheten går på högtryck. Det märks dessvärre även i luften, det är mycket matos. Jag ger det en chans, sätter mig vid baren och förklarar mina två alternativ. Även här blir det enligt mina önskemål. Fram kommer en italienare, 2010 Vietti Langhe Nebbiolo Perbacco. Nu börjar det hända saker. Härligt sträv med en sötfruktig släng på slutet. Diskret i näsan med lakrits på toppen. Mycket gott, dricker jag gärna igen. Jag gillar Bar'Vin, trevlig atmosfär och personal men matoset blir för mycket efter ett tag så jag väljer att gå efter detta glas. Nästa gång i Köpenhamn blir det definitivt ett nytt besök, då för middag.

Bar'Vin

Som avslutning blir det ett besök på Ved Stranden 10, svenska bloggares favorit om man ska tro det som skrivs. Här är det ett helt annat tempo. Inget störande os, underbar miljö och mycket trevlig personal. Jag slår mig ner vid disken och presenterar förutsättningarna. Det blir överraskningen. I glaset hälls det upp 2012 Matassa Cuvée Romanissa VdP Côtes Catalanes. Japp, det här har jag definitivt aldrig druckit tidigare. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva doften, påminner om viner från Jura. Först är det stall som gäller, efter ett tag tillsammans med personalen kommer vi fram till att det är popcorn. I den svagt syrliga smaken finns en hel del petroleum som avslutas tvärsnabbt och spritsigt. Gillar jag det? Vet inte, både ja och nej (som en velande mittfårepolitiker). Mer intressant än gott kanske, vet dock att jag måste testa det igen. Bara för att. Ser att 2007'an finns i BS på bolaget. Får se om jag vågar.

Som en avslutning på kvällen bjuder huset på en skvätt 2012 Terre d'Ombre från producenten Domaine de l'Anglore. Gjort på 100% grenache. Trevlig bekant doft. Otroligt söt i smaken, övermogna bär. Även här helt nytt för mig, att grenache kan bjuda på söt frukt känner jag till men detta var att ta det hela ett steg längre. Samma som tidigare vin, måste provas en gång till.

Jag förstår varför så många skriver om Ved Stranden 10. Det blir garanterat ett besök till nästa gång jag har vägarna förbi.

Ved Stranden 10

2010 Château Courac

För en del år sedan när jag ännu var allmänt förvirrad då jag steg in på ett systembolag så följde jag ofta skribenters olika råd på vad som kunde anses drickbart och var värt pengarna. Ett av dessa viner var Château Courac Côtes du Rhône. Jag minns inte exakt vilken årgång det rörde sig om då men jag köpte hem en flaska och blev glad över att det höll måttet. Ha då i åtanke att mina kunskaper kring vin under denna tid var minst sagt begränsade, så även de referensramar jag hade. Det räckte med rött eller vitt, gott/mindre gott/inte så gott men drickbart/usch! (men jag dricker det i alla fall). I bästa fall kunde man dra till med en chansning på Rioja.

Nog om det, tillbaka till Courac. Det var faktiskt denna produkt som gjorde att jag började intressera mig för Rhône. Då tyckte jag det var fantastiskt, beställde hem fler flaskor och kände mig privilegierad som fått tag på sådana godsaker. Sedan dessa har jag beställt hem en flaska per år för att följa och jämföra mot vad jag tycker idag. Kanske ingen exakt vetenskap eftersom det är olika årgångar jag provar men det struntar jag i. Nu pratar vi nostalgi.

2010 Château Courac, vikt tompavan: 592g

Jag drack en Courac för ganska exakt ett år sedan, då årgång 2009. Nu har turen kommit till årsmodell 2010. Vi pratar de klassiska Rhône-druvorna Syrah, Grenache, Mourvèdre tillsammans med Counoise. Det är en närmast svulstigt fruktig doft med värme, lite vegetation och svagt stall. I smaken finner jag en udda päronsmak, jordgubbe, ganska mycket frukt. Det finns svagt markerade tanniner som tynar bort, en hel del hetta, trots att det inte innehåller mer än 14%. Det hela avslutas med en spritig sötma.

Enkelt kan jag konstatera att inte heller detta år lyckas Courac övertyga. Visst, inte direkt dåligt, dock för osammanhängande och stillöst. Vi får se vad jag tycker om 2011:an.

2011 Domaine de la Janasse Terre d'Argile Côtes du Rhône Villages

Så här i slutet av året har jag haft nöjet att snubbla över några riktiga godbitar, Janasse's Terre d'Argile är en av dessa. Janasse är kanske mest känt för sina fina Châteauneuf-du-Pape viner, Chaupin exempelvis, men de har en hel del annat så som Côtes du Rhone rött, vitt och rosé. Egendomen ligger strax utanför Châteauneuf-du-Pape i Courthezon och grundades 1967 av Aimé Sabon. I början sålde Aimé druvorna till kooperativet Cellier des Princes men 1973 började Janasse tappa sitt egna vin. När sonen Christophe tog över ansvaret 1991 förändrades tillverkningen och ryktet började sprida sig om den bättre kvalité som produktionen levererade. Sedan ett tag tillbaka anser många att Janasse tillhör eliten bland producenterna från södra Rhône. Jag är beredd att hålla med.

Exakt vilka procent av vilken druva som används har jag inte fått fram men enligt tidigare årgång så är det 1/3 vardera av grenache, syrah och mouvèdre. Druvorna växer i röd lerjord i just Courthezon. Plock sker för hand, druvorna sorteras, pressas och lämnas med skalen i c:a 20 dagar. Syrah och mouvèdre lagras på barriquer (30% nya) medan grenache lagras i cementtankar. Efter ett år blandas vinerna och buteljering sker. 

2011 Domaine de la Janasse Terre d'Argile

Det är mycket kryddor, massor av frukt, stänk av lakrits och värme i näsan. Mer av frukten i smaken som får en extra push av syrah som träder fram. Välbalanserade tanniner och trots sina 14,5% i alkoholstyrka är det inget som sticker ut. Grymt gott, härlig avslutning med lätta örtiga toner. Jag blev smått förälskad så det blev en beställning på ett gäng flaskor. Ska bli oerhört intressant att se hur det utvecklas de närmsta åren.

Middag på Djuret

I samband med min frus och min "årsdag" (dagen då vi första gången träffades) hade jag bokat chambre séparée på restaurang Djuren i Stockholm. Vi höll oss till chef gourmand menyn som för kvällen innehöll diverse små plock, ytterfilé och lever av älg samt halsen, fransyskan och sidan av älg som samsades som stoppning i en korv. Det var bara att luta sig tillbaka i källarvalvet vi fått och frossa i rätt efter rätt som kom in.

Till de inledande snacksen började vi med ett glas 2012 Weingut Wittman Riesling Trocken från Rheinhessen. Ungt och piggt, ganska fylligt men saknade karaktär. Längden fanns där. Passade bra till det tilltugg vi fick in (grissvål, märg mm.).

Till älgen valde vi en Châteauneuf-du-Pape från Domiane Bois de Boursan, årgång 2010. Ett vin som lutar åt det mer traditionella hållet. Här är det 65% grenache, 15% vardera syrah och mourvèdre samt 5% övriga sorter.

Domaine Bois de Boursan grundades 1955 av Jean Versino som flyttade från Piemonte. Fram till 80-talet så såldes allt vin på bulk men i samband med att sonen Jean-Paul tog över började Bois de Boursan buteljera själva. På egendomens över 16 hektar odlad mark på 27 olika platser i CdP (många hyrs av andra ägare) produceras samtliga tillåtna 13 druvor. Inga druvor plockas loss utan hela klasar fermenteras. Mognaden sker sedan i foudres i 18 månader. Ingen filtrering.

Det är ganska stängt och krävde ett tag i luften för att dela med sig. Då smyger det fram en härligt fruktig doft toppat med kryddor. Snudd på blommigt. Smaken är mörkare i tonen, djup, nu med lakritstoner, köttigt med bra lena tanniner. Fylligheten finns där och eftersmaken hänger med ett tag. Ett riktigt bra vin som i sammanhanget fungerade utmärkt.

Jag blev mycket imponerad av servicen och av maten, även om jag personligen inte är en större fantast av vilt, vilket min fru är. Rekommenderas varmt. Ett återbesök är bokat inför sommaren.

2007 E.Guigal Châteauneuf-du-Pape

Producenten Guigal och jag har blivit bästa vänner sedan en tid tillbaka. Både vad det gäller deras standard Côtes du Rhône men även Hermitage och för att inte nämna Côte-Rôtie La Turque. Nu är nästa vin för avhandling deras 2007 CdP som ännu finns att hämta upp på Systembolaget.

Nu har jag försökt få klarhet i hur många % av vardera druva det är i vinet men det är olika bud beroende på var man läser. Att det rör sig om 80-85% Grenache är det i alla fall. Resterande är Syrah och Mourvèdre.

Vi är lite för snabba på att ta en rejäl sniff i glaset, det har inte hunnit öppna sig riktigt. Nu var i och för sig förutsättningarna inte de optimala med en uppsjö av störande element så det är något svårt att vara exakt i bedömningen. Efter ett tag mjuknar det och bjuder på en härlig kompott av röd frukt, läder och tobak. Inte så hårt sammansvetsat som andra 2007'or utan är mer öppen och bjuder på sig själv. I smaken finns det peppartoner, mer frukt och svagt av lakrits i avslutningen.

Inte det mest komplexa och uppstyrda CdP jag druckit men en klar njutning från första droppen. Pang på bara. Enkelt, gott och en bra representant för området.

Legoland, Skåne och Atomwine

I kombination med resan till Legoland blev det ett stopp hos Atomwine i Vejle. Det kändes som ett bra tillfälle att bunkra upp med lite nya bekantskaper när man ändå åker förbi. Jag la en beställning och tack vare ypperlig kundservice så kunde jag hämta upp vinerna på en tid som passade oss perfekt. En eloge till Atomwine för sådan service.

Efter att ha stuvat om i bilen, nu något tyngre (plånboken lättare) körde vi vidare mot Billund och Legoland. Vi hade bokat hotellet Propellen som ligger c:a 500m från ingången, ett mycket bra hotell, dock saknades AC på rummen. Något som överraskade mig var hotellets stora utbud av viner. Det fanns för alla smaker och med en prissättning som var acceptabel (om man jämför med Stockholms krogarna/restauranger sjukligt stora prispåslag).

Då vi skulle spendera 2 hela dagar på Legoland blev det endast en flaska på de två kvällar vi var där. Ett 2010 Côtes-du-Rhône Villages Plan de Dieu från producenten Ferraton Père & Fils. Ett enormt fruktdrivet vin gjort av grenache, syrah, mourvèdre och carignan med doft av mörka bär och kakao. Mycket smak av samma mörka bär, ganska fylligt, alkoholen sticker ut lite, peppar. Något spretigt intryck, inte riktigt sammanhållet men inte dåligt, kan nog behöva växa till sig lite. Dag 2 är det samma intryck som dag 1 men denna gång mindre spretigt.



2010 CdR Villages Plan de Dieu

Resultatet efter 2 dagar av berg-och-dalbaneåkande, glass, legomodeller och filmer är ömmande fötter och behov av avkoppling. Så iväg till nästa anhalt, för återhämtning, byn Svarte nära Ystad i Skåne. Några sköna, avkopplande dagar med sol, bad, sand, minigolf och god mat. Till första kvällens köttbit med potatisgratäng blir det en 2009 Luigi Righetti Amarone. Jag har genom åren druckit en del Amarone, de flesta i det lägre prissegmentet där även denna finns. Dessvärre har jag enormt svårt att få ett grepp på doften, det är kompakt med mycket få antydningar till vad som döljs. Mest fat och frukt. I smaken finns det mer att hämta om än något väl kompakt/knutet även här. Mer fat och frukt, snälla tanniner, mer syra. Nej, det här är inte klart på långa vägar, om det nu blir det.

2009 Righetti Amarone Classico

Sista kvällen är det fisk som ligger på grillen och till det plockar jag fram ett av vinerna jag plockade upp hos Atomwine, en 2012 Keller Riesling "von der Fels". BOOM! Där satt den. Vilken upplevelse. Jag som dricker vitt så sällan har kanske träffat rätt för en gångs skull. Vän av Riesling kan jag inte påstå att jag är sedan tidigare men en begynnande "best friends forever" känsla smyger på. Underbart frisk, mineralisk, stram, frukt, petroleum. Håller bra klass hela vägen. Jag anar att det kommer utvecklas mer om ett tag, om jag bara kan hålla fingrarna borta från resterande flaskor.

2012 Weingut Keller Riesling von der Fels

Nu har jag jagat efter mer info om Weingut Keller, hittar en site på enbart tyska (som jag är minst lika usel på som franska och italienska och...) så jag skippar en djupare presentation för tillfället.

2010 Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape

På de flesta SB finns det 2-3 CdP att välja mellan varav Vieux Lazaret är en av dessa. Det var många år sedan jag drack från denna producent så det är en smula "spännande" att prova något som jag minns som gott.

2010 Domaine du Vieux Lazaret

Det är frukt i massor. Så kan man kort sammanfatta doften. Det finns även en del örter och lakrits men man får jobba för att hitta dessa bakom fruktångorna. Det kompenseras sedan i smaken som har en något pepprig ton blandat med frukten och en lätt syra. Det är rakt på, inga krusiduller. Lättdrucket, inställsamt och bra sammansatt.

En bra introduktion av CdP för den som är nyfiken, mindre spännande för den insatte.

3 pride-påvar av 5.

SB, 2211, 199:-
Finns även på halvflaska som av någon konstig anledning är drygt 1 krona billigare per liter.

2010 The Stump Jump "GSM"

Jag provade The Stump Jump Reserve för några månader sedan och blev måttligt road. Men som vanligt så måste jag ge producenten en andra chans så jag beställde hem deras GSM. Den stora skillnaden mellan Reserve och GSM är att GSM är ett vin som finns listat hos d'Arenberg medans Reserve är ett speciellt framtaget vin för svenska monopolet. Så min tanke med beställningen var att jämföra det som expertpanelen på SB har accepterat mot det som redan fanns.

Det är inga större skillnader vad det gäller alkoholhalt, 14% för GSM, 14,5% för Reserve. Priset är inte långt ifrån heller, 89:- för GSM, 99:- för Reserve.

The Stump Jump "GSM"

Det doftar choklad, russin och mull och dessa hänger med även dag 2, dock med mindre intensitet. I smaken finns stänk av lakrits, tobak och kött. Det hela försvinner snabbt i gomen, ingen längd att prata om. Det håller ihop förvånansvärt bra men är lite tunt. Ett lättdrucket, trevligt vin som säkert skulle finna många köpare. På det hela så tycker jag att detta vin är snäppet bättre än Reserve men det är inte med mycket. Den stora skillnaden är doft och smak där Reserve är örtigare. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att det i grunden är samma vin, fast med olika smaktillsatser. Så lika är de i sin uppbyggnad.

Även här blir det 2 stubbhopp av 5.
BS på SB, 86252, 89:-.

2012 Terre de Mistral

Öppnar upp flaskan utan att ha några större kvalitetskrav, ska använda det mesta i en rödvinssås. Det är en blandning av 50% grenache, 26% syrah, 20% carignan och 4% mourvèdre och kostar 69:- på Systembolaget.

Tar givetvis ett smakprov på innehållet och det är ungefär vad man kan förvänta sig i denna prisklass. Det är intetsägande, ofärdigt och smått surt. Osammanhängande och spretigt. Frukten finns där och en flyktig smak av mörka bär. Nej, detta är inget för mig. Ställer in det som finns kvar (c:a en fjärdedel) i kylskåpet och glömmer bort den.

Dag 3.
Jag såg flaskan i kylen och tänkte att det blir vasken, reducera och frysa in eller dricka. Beroende på hur det ter sig. Häller upp en skvätt och låter det stå i rumstemperatur ett tag. Wow, vilken skillnad mot tidigare. Nu doftar det röda mogna bär och smaken har rundats av, lakrits, de röda bären igen, sommar. Om jag skulle ge mig på en gissning så är det syrah som mest har "mognat" dessa dagar.

Ja hur ska man ställa sig till detta? Ej prisvärt dag 1, klart prisvärt dag 3. Visst det är ungt men det är heller inget lagringsvin. Kanske ett år i garderoben kan göra underverk, för den som orkar vänta.

2010 Domaine de la Curnière Vacqueyras

I ett förhållandevis litet område i södra Rhône trängs flera olika appellationer. Denna närhet och den stora likheten med de närliggande appellationerna gör att det många gånger är svårt att säga exakt vilket sorts vin/område man befinner sig i. Så även denna gång, jag hade definitivt inte satt denna i ett blindtest.

Vacqueyras blev 1990 en egen appellation och är en av de yngsta appellationerna i Rhônedalen. I området finns liknande jordmån som i Châteauneuf-du-Pape, en stenrik och mager jordmån med de karakteristiska runda stora kiselstenarna och kalksten. Produktionen ligger på c:a 40000 hektoliter per år. Merparten, 95%, är rött vin och resten är rosé och vitt. Dryga 1000 hektar vinmark är uppodlat i området. Producenten Vingerons de Caractere grundades 1957 och är ett kooperativ med 80 medlemmar. Man producerar viner från de flesta appellationer i regionen så som Vacqueyras, Gigondas, Châteauneuf-du-Pape och Côtes du Rhône.

Sådär, nog med fakta, över till det som är det viktigaste. Är det gott? Jo då, det är inga större fel på det här. Luktorganen öppnar med kryddor (lite peppar) och röda bär. Smaklökarna fyller på med mer peppar, örtgård, röda bär och lagerblad (köttgryta känsla). Som en avslutning ligger en svag men trevlig eldighet kvar.

Det här vinet med just en köttgryta i höst är något jag kommer satsa på, lägger undan ett par flaskor. Gott nu, säkert ännu godare om ett par år.

2010 Domaine de la Curnière
Vacqueyras

119:- på Systembolaget får anses som klart prisvärt.

2010 Châteauneuf-du-Pape Louis Bernard

Ännu en CdP under 200:-, denna gång från gården Louis Bernard. Denna vingård grundades så sent som 1976 och 1998 togs gården över av Jean-Claude Boisset och ´Famille des Grands Vins & Spiritueux´.

Färgen är mörkt röd med korta nyansskillnader ut mot kanten. Doften är lite intetsägande. Visst finns det dofter men inget som kan sägas ger en karakteriserad helhet. Komprimerad kanske är rätta ordet. Cigarrlåda och bär, lingon.

Initialt saknas det vitalitet i smaken. Känns stelt och opersonligt, industriellt. Strävt, kryddigt och rakt på än runt som jag personligen gillar. Precis som med doften känns det hela litet komprimerat, knutet och outvecklat. Saknar fylligheten.

Om man ska ge vinet en chans så blir det till att gömma undan och hoppas på bättre tider om si sådär 3-5 år.

2010 Châteauneuf du Pape Louis Bernard

 

169:- på Systembolaget (72371)

CellarTracker

2010 Les Collines de Rocalinand

I min iver över att hitta nya bra viner i standardsortimentet så blir det ibland fel, så är det bara.

Det är en ganska tam doft av mestadels körsbär och peppar som ger sig till känna. I gomen drar det lite i kinderna, syrligt, lagerblad. Detta är ett vin som kräver sin mat, kan tänka mig en väl kryddad gryta eller kanske pepparbiff.

2010 Les Collines de Rocalinand

Dag 2 så blir det snällare, syrorna är jämnade och mer behagliga. Nu fungerar det bättre, dock utan att övertyga. Det blir ett knappt godkänt betyg, inga fel men inte heller gott. Jag satsar på andra alternativ för ungefär samma pengar, ex Valréas, 99:-.

Erik har också smakat.

2010 Odyssée Lirac

Här har vi ett lysande exempel på hur illa det kan gå med beställningssortimentet på Systembolaget. Jag har vid ett flertal tidigare tillfällen fått levererat fel vin. Oftast rör det sig om fel årgång, alltså inte samma årgång som det står på hemsidan, men det har även hänt att det varit helt fel vin.

Efter att tidigare provat ett Lirac så sökte jag runt lite bland andra bloggar och fann info om ett vin som verkade intressant. Det var enligt bloggen 2009 Mayran Odyssée, 115:- i BS. Jag beställde en flaska via webben och 4 dagar senare hade det kommit. När jag fick flaskan noterade jag direkt att det nu rörde sig om årgång 2010. Min andra reflektion var att namnet nu inte längre var Mayran Odyssée utan bara Odyssée kort och gott. Varför denna flaska levererats av Arvid Nordquist hade personalen ingen information om, de kunde ej heller ge svar på namnbytet. Detta är ett problem när Systembolaget agerar mellanhand. De saknar ofta rätt information om varför just ett vin levererats utan det vanliga svaret brukar vara "årgången kanske har tagot slut". Ska man som kund acceptera detta? Om Systembolaget nu har ensamrätt att leverera vin så är det väl deras skyldighet att dels se till att rätt vara plockas fram och om det inte år, snabbt höra av sig till importören/leverantören varför "fel" vara kommit. Om personalen nu checkar av följesedeln vid varje leverans kan man undra varför de inte reagerar på dessa felaktigheter.

2010 Odyssée Lirac

Ja ja, nog om det. Jag kände att det kunde vara värt att prova även denna årgång (om det nu är samma vin). Priset var i alla fall det samma.

Fick ett tips tidigare att unga viner från Rhône kräver några timmar i luften innan det kommer till sin rätt så jag hällde upp och lät det stå ett par timmar. Här har vi ett vin skapat av Domaine Duseigneur med 60% grenache, 20% syrah och resterande mourvèdre. Den totala produktionen är 3000 flaskor.

Riktigt snygg i färgen, mörk, ganska djup. En på något sett helt "neutral" doft, kryddor och lite bär. Inget sticker ut, svårt att urskilja. Smaken ger mer bär, nu med lakrits och färska örter. Det påminner mycket om det tidgare Lirac jag provade, känns även här som att det saknas något. Det är absolut inget fel på varken doft eller smak men det är för tamt. Eftersmaken är även den i fegaste laget. Nja, hade nog hoppats på lite mer, men Lirac kanske ska var så här.

Nu är då frågan, är det stor skillnad mellan 2009 och 2010? Blev jag lurad? Bör jag jaga vidare efter 2009?

2010 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages vs 2009 Château Courac Côtes du Rhône

Jag fick ett tips från JC's vintankar om Cuvée du Vatican och jag var inte sen att lägga in en beställning på Systembolaget. Just detta vin sälj endast i 6-pack så det var med ett visst övervägande om jag skulle våga chansa men vin behövs alltid, om inte annat så i matlagningen. Lagom till en middag i helgen så kom beställningen vilket i sin tur ledde till en liten match mellan just Cuvée och Courac.



2009 Chateau Courac
2010 Cuvée du Vatican

En första sniff på det ny dekanterade Cuvée ger inte mycket att gå på, känns lite instängt. Låter det vakna till liv ett par timmar under tiden jag lagar mat (helstekt biff, råstekt potatis, pepprig rödvinssås och sparris). Och just för att göra såsen öppnade jag en Château Courac och sparade lagom mycket för ett litet test.

Efter ett par timmar har Cuvée öppnat upp sig och nu finner man vanilj, röda bär, lakrits och något som jag associerar med sommarens grillkvällar (kol?). Mycket trevligt. Smaken ger mycket för pengarna kan man säga. Det bäriga finns även här med härliga fruktsyror utan att det stramar åt gomen. Alkoholen gör sig påmind under den halvlånga eftersmaken. Jag gillar!

Att jämföra Courac mot Cuvée är inte särskilt snällt. Courac är ett helt annat vin trots sin geografiska närhet. Courac vinner inte överdrivet mycket på att vänta 2 timmar, här finns godsakerna redan efter en knapp timme, efter det händer inte mycket. Här är det mer intensivt både i doft och smak, pepprig och spretigare. Syran är mer påtaglig utan att ta över. Även Courac är ett bra vin för pengarna men i jämförelse mot Cuvée så har det lite att sätta emot. I såsen gjorde den dock underverk!

Cuvée du Vatican (71585) 654:- (6st)
Château Courac (72191) 94:-

2010 Domaine des Carabiniers Lirac

Jag fortsätter mitt resande genom olika områden med ett ekologiskt vin från Lirac. Domaine des Carabiniers har fått sitt namn och sitt emblem av en häst med en olivkvist i munnen, från Christian Leperchois farföräldrar som startade sin vingård i dåvarande stallet. Idag sträcker sig över Carabiniers över 38 hektar (varav 18 i Lirac) på den högra stranden av floden Rhône. Allt odlas biodynamiskt sedan flera år tillbaka, första steget mot detta togs av Christian Leperchois redan 1997.

2010 Domaine des Carabiniers Lirac

Första doften ger inga direkta indikationer på ett vin med större överraskningar. Även första smaktestet är fövånandsvärt "fegt" med svaga nyanser av lakrits och örter. Efter en timme i glaset börjar det hända saker, nu tonar det fram en större variation av dofter, nu smyger det fram lite röda bär hand i hand med den tidigare lakritsen. Mycket trevligt. Smaken är jämn, nästan sammetslen, inga tanniner att tala om. Det finns örter men jag kan inte riktigt komma på exakt vilken/vilka. Eftersmaken är kort men återkommer efter några minuter med en mineralisk sötma.

Jag gillar detta, dock är det aningens för tamt för att hamna på topplacering.

Betyg: 3+