För en del år sedan när jag ännu var allmänt förvirrad då jag steg in på ett systembolag så följde jag ofta skribenters olika råd på vad som kunde anses drickbart och var värt pengarna. Ett av dessa viner var Château Courac Côtes du Rhône. Jag minns inte exakt vilken årgång det rörde sig om då men jag köpte hem en flaska och blev glad över att det höll måttet. Ha då i åtanke att mina kunskaper kring vin under denna tid var minst sagt begränsade, så även de referensramar jag hade. Det räckte med rött eller vitt, gott/mindre gott/inte så gott men drickbart/usch! (men jag dricker det i alla fall). I bästa fall kunde man dra till med en chansning på Rioja.
Nog om det, tillbaka till Courac. Det var faktiskt denna produkt som gjorde att jag började intressera mig för Rhône. Då tyckte jag det var fantastiskt, beställde hem fler flaskor och kände mig privilegierad som fått tag på sådana godsaker. Sedan dessa har jag beställt hem en flaska per år för att följa och jämföra mot vad jag tycker idag. Kanske ingen exakt vetenskap eftersom det är olika årgångar jag provar men det struntar jag i. Nu pratar vi nostalgi.
 |
| 2010 Château Courac, vikt tompavan: 592g |
Jag drack en Courac för ganska exakt ett år sedan, då
årgång 2009. Nu har turen kommit till årsmodell 2010. Vi pratar de klassiska Rhône-druvorna Syrah, Grenache, Mourvèdre tillsammans med Counoise. Det är en närmast svulstigt fruktig doft med värme, lite vegetation och svagt stall. I smaken finner jag en udda päronsmak, jordgubbe, ganska mycket frukt. Det finns svagt markerade tanniner som tynar bort, en hel del hetta, trots att det inte innehåller mer än 14%. Det hela avslutas med en spritig sötma.
Enkelt kan jag konstatera att inte heller detta år lyckas Courac övertyga. Visst, inte direkt dåligt, dock för osammanhängande och stillöst. Vi får se vad jag tycker om 2011:an.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar