5 x Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux

Jag var på en intressant vertikalprovning av Les Cailloux för ett tag sedan. Framdukat var årgångarna 2005, 2008, 2010, 2012 och 2013. Jag har tidigare provat ett flertal årgångar men aldrig i en vertikal så det var spännande att få uppleva hur vinet förändras över ett antal år.

2005 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Härliga mognadstoner i doften med en stor mängd blyerts, björnbär och chark och i bakgrunden finns stall, höstlöv och en hint av russin. Smakmässigt är det likadant, medelfyllig, bra längd. Grymt bra nu och säkert ett gäng år till.

2008 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Druvan grenache märks väl i denna årgång. Stendamm, anis, timjan, gummislang, lite syltiga bär, jord och mycket mer i doften. Varmfruktig medelfyllig smak, känns drickfärdig. Jag hade helt ärligt inga större förväntningar på denna årgång men de jordnära tonerna gör att det blir intressant.

2010 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
En av mina favoritårgångar av detta vin men döm av min förvåning när det känns tamt och knutet. Är det inne i en klassisk tunnel? I doften finner jag anis, blå mogna bär, blyerts, körbärslikörchoklad (Aladdinask) och lakrisal. Bra koncentration, ännu lite bitiga tanniner, kraftig. Jag har druckit denna årgång tidigare och mycket av det generösa i bär och fruktväg är som bortblåst. Det var inget fel med vinet, bara tillknäppt. Min rekommendation är att låta vinet ligga ett tag till, om det följer årgång 2005 kommer det vara värt väntan.

2012 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Ungt, friskt, söta röda bär, fänkål och en släng av grönt (tänkt avbrutna stjälkar). Finner även apelsinskal. Förvånansvärt lätt i smaken, medelfyllig, kort. Stor skillnad mot tidigare årgångar. Gott men jag hade haft svårt att blint säga att det var samma vin.

2013 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Purung, blöt tobak, vitblommig (jasmin), exotisk frukt (litchi) och en lite smutsig/jordig touch. Grenache formligen skriker vinet. Alkoholhetta trycker igenom, hög syra, bitiga tanniner, medelfyllig. Mycket annorlunda, främst för det exotiska inslaget och den höga syran. Delade meningar kring bordet om det var bra eller inte. Personligen är det inget jag öppnar nu utan lägger undan 3-4 år.

På det stora hela är det som jag trodde (förutom årgång 2010) att med ålder blommar vinerna ut och blir helt enastående. Det finns även potential för 2013 att bli något stort bara man har tålamod.

Längst ut till höger en Pflüger Rosé Blanc de Noir 2015 (100% pinot noir). Diskret doft, gula äpplen, smultron. Bra djup i smaken, gott ren. Jag är ingen stor roséfantast men detta gick faktiskt att dricka, bra mycket bättre än det mesta jag provat ur SB's standardsortiment.