2007 Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino

En matvarubutik i Stockholm firade i dagarna 5 år och hade bland annat färsk svensk oxfilé för 199:- kilot så några bitar slank ner i matkassen. Tillsammans med den helgrillade oxfilén blev det en potatisbakelse med örter, vitlök och en kraftigt reducerad rödvinssås. Till maten plockades fram en Brunello från Villa Poggio Salvi. Det är en av de billigare brunellos man kan köpa på SB idag och det märks främst på den något mindre koncentrerade smaken.

Det har en begynnande orange färg i kant i den annars jämnt röda färgen. I doften finner jag choklad, fat, timjan och lite svagt trädgårdskompost. Ju längre tid som vinet luftas desto mer kommer fram, rätt så trögstartad. Det känns snudd på levande i gomen och bär med sig chokladmousse, vanilj och röda bär, mer åt smultron hållet. Långt lent, lätt syrligt, avslut med återkommande timjan och svart te.

Varken i doft eller smak är det några större spår av körsbär som annars är vanligt i sangiovesebaserade viner. Ett bra vin, och ser man till priset så får man mycket för pengarna.

Kommande händelser vecka 35

Denna vecka händer det en del intressanta saker i Stockholm.

Tisdag 26/8
Boklansering av Vinlandet Frankrike
Britt och Per Karlsson (BKWine) kommer båda finnas på plats på Dansmuseet i Stockholm för lanseringen av sin nya bok Vinlandet Frankrike.
Mer info finns här

Torsdag 28/8
Munskänkarna AW
Munskänkarna Stockholm kickstartar höstterminen med ett nytt koncept: Munskänkarna After Work. Detta innebär att du sista torsdagen i månaden kan prova tre utvalda viner på ett givet tema i mingelvänlig barmiljö. Den 28 augusti är det dags för första tillfället och temat är orangeviner och sker på Magnolia som ligger på Blecktornsgränd 9, nära Mariatorget.

Lördag 30/8
Fanclubmingel Vinovativa
Vinovativa bjuder in sina fanclubmedlemmar till Hotel Stureplan för mingel och provning av ett brett urval av hösten nyheter. OBS, man måste vara fanclubmedlem och ha anmält sig för detta event, se mer på vinovativa.com.

Uppsamlingsheat #4 - sommaren 2014

Av ren lättja och för njutnings skull har jag under sommaren främst druckit vin istället för att prova/analysera allt. Det innebär att samtliga viner nedan inte provats under några egentliga seriösa former utan det har ryckts korkar lite hipp som happ. Det finns ett fåtal noteringar men mycket av det jag skriver i denna post baseras på mina minnen.

2013 Les Lauzeraies Tavel
Trevlig rosé generös med hallon doppade i örter i både doft och smak. En viss citrussmak träder fram i avslutet.

2013 Les Lauzeraies Tavel

2008 Tanca Farra' Alghero
"Det finns stunder i livet som man alltid har kvar, det finns dofter och smaker som man spar". Så gick texten i en reklamlåt för en större hamburgerkedja i början av 90-talet. Hur mycket jag än försöker blir jag inte av med den, som ett irriterande myggbett (som trots allt försvinner så i det här fallet var det en dålig liknelse och jag inser själv att jag nog föredrar låten framför ett gäng kliande bett). Det samma kan mycket väl stämma även för Alghero Tanca Farrà från producenten Sella & Mosca. Trots att det inte var det absolut bästa vinet jag provat så var det något med det som får mig att gång på gång gå igenom doften och smaken ännu en vända i skallen.

2008 Tanca Farra' Alghero

2012 SM Cannonau di Sardegna

Från samma producent på Sardinien men med ett lägre pris kommer detta lätt odrickbara vinet. Lägg heller några kronor extra på flaskan ovanför.

2012 SM Cannonau di Sardegna

2012 Bellingham Bush Vine Pinotage
Ett vin som togs hem enbart för att det var forumet finewines.se provarvin i juli. Jag kan inte påstå att jag blev lika euforisk som en del vilket till största delen kanske kan förklaras med att jag ännu inte lärt mig förstå pinotage som druva. Ett ok standardvin som i mina ögon inte är värt sina 199:-. Läs mer om vad en massa andra glada vinälskare tycker: http://www.finewines.se/threads/lat-oss-dela-en-pava-oever-natet-juli-2014.2923/.

2012 Bellingham Bush Vine Pinotage

2011 Montessu Isola dei Nuraghi
En riktig skönhet. Kommer bara ihåg att det var med ett litet leende på läpparna som jag drack denna.

2011 Delas Les Launes Crozes-Hermitage
Ok.

2011 Montessu Isola dei Nuraghi
2011 Delas Les Launes Crozes-Hermitage

2012 E. Guigal Côtes du Rhône Rosé
Riktigt bra rosé i beställningssortimentet. Det har gått åt några flaskor av denna i sommar.

2012 E. Guigal Côtes du Rhône Rosé

2013 Ogier Heritages Côtes du Rhône
Usch!

2005 Conde de Valdemar Gran Reserva
Härlig klassisk vaniljosande rioja. Som en nostalgisk tillbakablick och gott.

2013 Ogier Heritages Côtes du Rhône
2005 Conde de Valdemar Gran Reserva

2010 Barco Reale di Carmignano Capezzana
Dessa har gått åt försvinnande snabbt. Det av den enkla anledningen att det är så perfekt i sin enkelhet.

2010 Barco Reale di Carmignano Capezzana

2012 Domäne Wachau Terrassen Smaragd Riesling
Bra riesling till ett vettigt pris. Drack detta vid två tillfällen, vid första så tyckte jag inte att det var något märkvärdigt men med bättre förutsättningar andra gången fick det chans att visa sin kvalité.

2012 Domäne Wachau Terrassen Smaragd Riesling

Nikka Yoichi Single Malt 10 Years

Nämen, dra på trissor.
Ett inlägg om en whisky.
Utan att det varit en Anlachprovning.
Vad är det som händer?

Enkelt, jag fick ett ryck och kände för att köpa mig en whisky. Kraven var enkla, den ska komma från Japan,  inte för rökig, ett ok pris och jag ska inte ha druckit den förr. Så med de kraven fanns det inte så många val på SB, det blev en Nikka Yoichi som lagrats 10 år. Yoichi är namnet på destilleriet som ligger på ön Hokkaido och är det nordligaste av Nikkas destillerier, placerat strax nordväst om Sapporo (OS-staden 1972 där Sven-Åke Lundbäck såg till att Sverige i alla fall fick med sig ett guld från OS genom sin seger på 15 km). Destilleriet har varit i bruk sedan 1934 och firar alltså 80 år i år.

Sven-Åke Lundbäck hissas efter guldet.
Bild: Jan Collsiöö

Det första som jag noterade var doften. Den är fullpackad med honung, Werters original och päron som bäddas in av en svag rökighet. I smaken tränger det även fram något som jag närmast kan komma fram till är torkade aprikoser och mineral. Hur trevligt som helst, smaken sitter i länge och så även suget efter ännu en liten sipp. En riktigt bra lukta/dricka wirre, finns hur mycket dofter som helst att försöka klura ut. Hörde jag världsklass?

Nikka Yoichi Single Malt 10 Years

2012 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso

Från Etnas nordliga sluttningar på Sicilien kommer denna skönhet. Gjord på druvorna Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio har vinmakarna fått fram ett vin som både är elegant, gott och spännande. Det är en massa mogna röda frukter (hallon, jordgubbar, tranbär) i både doft och smak, lagom tyngd i kroppen, stenig, ganska snällt grepp i slutet. Inget onödigt krussidull, riktigt bra. Jag vill ha fler flaskor!!!

2012 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso

2009 Villa di Capezzana Carmignano - varuprov

För några månader sedan fick jag en flaska 2009 Villa di Capezzana som varuprov från Wicked Wine vilket ställer till det om man nu önskar vara objektiv så gott det går. Att enbart prova vinet och sedan skriva ner en/ett recension/provningsfundering/utlåtande eller vad man nu vill kalla det vet jag av egen erfarenhet inte blir så objektivt och öppensinnat som man kanske kan önska. Ett flertal andra bloggare runt om i Sverige har tidigare skrivit om samma dilemma så jag är inte ensam i min vånda (ex: Red Scream and Riesling).

Så hur löser man det hela bäst? Lösningen blev följande:

1. Beslutar att vinet måste testas mot andra i en halvblind provning. Valet på 2 "motståndare" blev 2007 Villa di Capezzana (som jag skrivit om tidigare) samt 2010 Villa Antinori. Valet av Villa Antinori skedde på grunderna (nästan) liknande druvblandning, nyare årgång, hyfsat populärt och att flaskans form är som Capezzanas.
2. Bjuder över några bekanta på middag utan att i förväg meddela att vi ska prova vinerna.
3. Låter varje vin luftas lite genom att ett par timmar i förväg hälla över i karaff och sedan tillbaka i flaskan. Packar sedan in flaskorna i folie så att inget av etiketterna syns.
4. När gästerna kommer förklarar jag upplägget, vinerna hälls upp (jag vet själv inte i vilken ordning) och sniffandet och sörplandet börjar.
5. Efter denna "provning" (mer om vad som tycktes längre ner) så blev det mat och vinerna fick följa med för en ny omgång, nu i samspel med grillad biff och tillbehör.
6. Mätta, nöjda och belåtna har vi kommit fram till ett resultat.

Så vad kom vi fram till? En hel del faktiskt, speciellt hur enormt stor skillnad det kan vara mellan att dricka ett vin rakt upp och ner kontra i samband med mat. Vi tar det från början.

Glas #1: Massor av mogna mörka bär, lite murrigt, läder i doften. Väldigt lent i smaken, glider liksom ner, mer frukt, jord, ganska anonym och försiktig. Gott men på tok för diskret.
Glas #2: Mörka bär även här i doften, inte lika "mogna" som tidigare glas. Någon kommer med förslaget oöppnad kokosnöt vilket vi alla håller med om. I smaken är det fat, körsbär och krydda, dock inte i några stora mängder. Gott men aningens slätstruket.
Glas #3: Mest doft av alla tre glasen. Lite mer kompakt, mynta toner, körsbär och fat. Det är mer trycka i smaken, volymöst men ganska snabbt borta.

Efter rond 1 kommer vi fram till att "bäst" var #3 följt av #1 och #2. Dags för rond 2 då drycken får sällskap av middagen. Nu händer det grejer!

Glas #1: Oj, vilket lyft. Så sammetslent och så bra att det blir små diskreta "wow" runt bordet. Den försiktighet som fanns tidigare är som bortblåst, satt som den bekanta smäcken. Mycket bra avslut.
Glas #2: Oj igen, här blir till att omvärdera vinet. Nu påminner det oerhört mycket om #1 fast något tunnare i smaken. Men vilket lyft från förra ronden. Lite röda bär dyker upp, tobak, grymt avslut.
Glas #3: Nämen, vad hände här då? Inte mycket. Lyckades till och med försvinna helt med maten, syrligheten slog igenom och volymen som fanns lyser med sin frånvaro.

Nu har vi enats (snudd på i alla fall) och kommit fram till att vinnare är #1 följt av #2 och #3 (om jag får bestämma och det får jag för jag är värd även om det var lite huggsexa om #1 och #2 skulle byta plats på prispallen). Och ordningen på flaskorna var...

#1 2007 Villa di Capezzana
#2 2009 Villa di Capezzana
#3 2010 Villa Antinori

Kan det vara så att Capezzanas viner behövde så pass längre tid i luften för att blomma ut? Sämre blev det inte, tvärt om, de ökade bara takten ju längre tiden gick.

Jaha, så hur bra var egentligen 2009 Villa di Capezzana? Helt ärligt, inledningsvis inte det mest upphetsande men tillsammans med mat och mycket luft så är det riktigt bra (vilket märktes på hur snabbt flaskan gick åt till maten). Så pass bra att jag inte såg några hinder att beställa hem några flaskor. Jag ser fram emot att få anordna en vertikalprovning om några år, väntar tills 10'an släpps.

EDIT 21/8-14: Jag har i min iver att skriva denna post missat några detaljer som kom upp under kvällen. Se raderna nedan som ett tillägg som egentligen borde funnits med från början, sorry.
» 2007 Capezzana: kaffe i smaken, mycket len, svamp/undervegetation
» 2009 Capezzana: plommon, fat, inte så kärv
» 2010 Antinori: björnbär, lakrits.

2010 Maison François Martenot Cuvée Prestige Chardonnay

Maison François Martenot är en större producent/negociant i Bourgogne. De gör vin från egna vingårdar, från leverantörer i hela Bourgogne samt agerar distributör åt vinproducenter frånregionen. Druvorna till detta vin kommer mestadels från Côte d'Or. Just den här flaskan har glömts kvar i kylskåpet i närmare 2 år, vet faktiskt inte varför. Minns inte heller var den kommer i från. Men det spelar mindre roll, nu har den korkats upp (från årgång 2011 är det skruvkork) och fått bekänna färg.

Det är väldigt ljust i färgen. Håller man glaset åt sidan så är nästan halva "månen" färglös. Aromen ger persika, fat och den otroligt trevliga lilla frukten rambutan (kolla upp den nästa gång i mataffären). Det är en torrt, oljig konsistens med, i mitt tycke, lite för mycket fat (konstigt då endast 30% av vinet ligger på nya fat, resterande i ståltank, enligt producenten). Det finns en svag syrlighet som fräshar upp det hela. I avslutningen hamnar jag helt plötsligt i whiskytankar (faten?).

På något sätt känns det hela rätt så retro, så som jag mindes mina första inköp av chardonnay på systemet i början av 90-talet. Jag tycker sådär, min fru gör tummen upp.