Champagne på Svenskt Tenn

I början av april samlades ett gäng intressanta importörer på Svenskt Tenn för att visa upp de champagner de har i sina sortiment. Jag har för mig att temat var ekologiskt/biodynamiskt men inser just att jag missat att notera detta.

På första bordet stod Wine Trade med en uppsättning från Larmandier-Bernier. Bäst på det bordet var 2007 Larmandier-Bernier Champagne Vieille vigne du levant, stockarna med ålder mellan 50-80 år. Låg dosage (2g/l). Ren och friskt, mycket frukt (äpple, päron), inget slisk, inget som grumlar, bara gott rakt igenom. Stenig.

På bord nummer 2 trängdes en hel del flaskor från TM Kvalitetsviner. Min solklara favorit bland de olika producenterna blev Françoise Bedel, Marne. 2004 Françoise Bedel Champagne L'âme de la Terre med fin ålder, bra syra och en hel del grape fick matchas mot en yngre årgång, på magnum, 2010 Françoise Bedel Champagne L'âme de la Terre som väl klarade åldersskillnaden (mindre grape). Samma druvblandning i båda årgångarna. 90% pinot meunier, 7% pinot noir, 3% chardonnay. Ett snäpp uppåt var 2001 Françoise Bedel Champagne Comme Autrefois (70% pinot meunier, 30% chardonnay). En mogen doft som påminner om sherry, något gräddig, vanilj, smörig, mandlar, bra med syra, citrus. Häftig! Vill ha!

Vin & Natur hade även de ett helt kompani viner att prova. Bland de som stack ut fanns NV Vouette et Sorbée Champagne Fidèle, matskumpa rakt igenom, hög syra och lite rökig. Även NV Saignée de Sorbée Extra Brut från samma producent gillas, jordig, oxiderad, jordgubbe, utvecklas finns i glaset. Jag är ingen stor fan av rosé så det är skoj när jag finner något jag gillar. Målfoto om första plats blev det mellan 2013 Bérêche et Fils Champagne Rive Gauche Extra Brut och 2008 Olivier Horiot Champagne 5 Sens Les Riceys En Barmont där jag lutar åt den senare. 5 Sens är gjord på 5 olika druvor (arbanne, pm, pn, pinot blanc och chardonnay), har en blommig snudd på parfymerad doft, bröd, mango, aprikos, grym doft. Håller ihop även smakmässigt, ren, torr, granny smith äpple. Rive Gauche (100% pm), röda äpplen, massa citrus, syra, matchampagne.

Grande Bouteille bjöd på Cedric Bouchard Côte de Bechalin BdN V09 Roses de Jeanne som jag lustigt nog missade att notera mer än bra struktur, bra volym. Noterade även en liten stjärna vilket betyder att jag gillade det. Ledsen för det, ni får helt enkelt prova själva.

Sista bordet hölls av Netterberg & Co som förutom den i särklass godaste champagnen för dagen, Jacques Selosse Initial även hade en lysande husskumpa i form av NV Vilmart & Cie Grand Cellier. Lite päron, lite citron, lite rostat bröd, lite kryddig, mycket god.

5 x Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux

Jag var på en intressant vertikalprovning av Les Cailloux för ett tag sedan. Framdukat var årgångarna 2005, 2008, 2010, 2012 och 2013. Jag har tidigare provat ett flertal årgångar men aldrig i en vertikal så det var spännande att få uppleva hur vinet förändras över ett antal år.

2005 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Härliga mognadstoner i doften med en stor mängd blyerts, björnbär och chark och i bakgrunden finns stall, höstlöv och en hint av russin. Smakmässigt är det likadant, medelfyllig, bra längd. Grymt bra nu och säkert ett gäng år till.

2008 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Druvan grenache märks väl i denna årgång. Stendamm, anis, timjan, gummislang, lite syltiga bär, jord och mycket mer i doften. Varmfruktig medelfyllig smak, känns drickfärdig. Jag hade helt ärligt inga större förväntningar på denna årgång men de jordnära tonerna gör att det blir intressant.

2010 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
En av mina favoritårgångar av detta vin men döm av min förvåning när det känns tamt och knutet. Är det inne i en klassisk tunnel? I doften finner jag anis, blå mogna bär, blyerts, körbärslikörchoklad (Aladdinask) och lakrisal. Bra koncentration, ännu lite bitiga tanniner, kraftig. Jag har druckit denna årgång tidigare och mycket av det generösa i bär och fruktväg är som bortblåst. Det var inget fel med vinet, bara tillknäppt. Min rekommendation är att låta vinet ligga ett tag till, om det följer årgång 2005 kommer det vara värt väntan.

2012 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Ungt, friskt, söta röda bär, fänkål och en släng av grönt (tänkt avbrutna stjälkar). Finner även apelsinskal. Förvånansvärt lätt i smaken, medelfyllig, kort. Stor skillnad mot tidigare årgångar. Gott men jag hade haft svårt att blint säga att det var samma vin.

2013 Lucien et André Brunel Châteauneuf-du-Pape Les Cailloux
Purung, blöt tobak, vitblommig (jasmin), exotisk frukt (litchi) och en lite smutsig/jordig touch. Grenache formligen skriker vinet. Alkoholhetta trycker igenom, hög syra, bitiga tanniner, medelfyllig. Mycket annorlunda, främst för det exotiska inslaget och den höga syran. Delade meningar kring bordet om det var bra eller inte. Personligen är det inget jag öppnar nu utan lägger undan 3-4 år.

På det stora hela är det som jag trodde (förutom årgång 2010) att med ålder blommar vinerna ut och blir helt enastående. Det finns även potential för 2013 att bli något stort bara man har tålamod.

Längst ut till höger en Pflüger Rosé Blanc de Noir 2015 (100% pinot noir). Diskret doft, gula äpplen, smultron. Bra djup i smaken, gott ren. Jag är ingen stor roséfantast men detta gick faktiskt att dricka, bra mycket bättre än det mesta jag provat ur SB's standardsortiment.

Terroirs & Vignerons på Grand Hôtel

I slutet av oktober var årets Terroirs & Vignerons mässa på Grand Hôtel i Stockholm. På plats fanns det drygt 20 utställare från varierande områden i Frankrike. Arrangör av mässan var Business France som har till uppgift att bl.a. stödja franska företags internationella verksamheter.

Nedanstående noter är enbart de som jag personligen fann intressanta, på ett eller annat sätt.

Vi börjar med Champagne och producenten Pierre Boever et Fils från byn Tauxière-Mutry i Montagne de Reims. Överlag bra viner där deras Millésime 2010 Brut Grand Cru var något extra. 50/50 av chardonnay och pinot noir, jäsning på ståltank. Ren och klar doft, ingen överdriven jäst, rosenvatten/blommigt, chilipulver. En ganska kraftfull smak med citrus, flinta, kalk och en släng vitpeppar i svansen. Gott som bara den.

Pierre Boever et Fils Millésime 2010 Brut Grand Cru

Strax bredvid fanns Stéphane Herbert representerad där det främsta vinet på det bordet var Cuvée Millésime 2011 1er Cru. Ungdomlig, ekig och lång. Jäsning på fat om jag uppfattade det rätt. En del hasselnötter finns också. Jag klassar den som matchampagne på grund av sin ekighet, Var det 100% chardonnay?

Stéphane Herbert Cuvée Millésime 2011 1er Cr

I närheten an Epernay har den oberoende prodcenten Dourdon-Vieillard sin hemvist. Här måste jag erkänna att jag missade en del detaljer kring produktionen så den biten skippar jag. Först deras 2011 Cuvée Prestige som är en matchampagne även den. Bra struktur och volym med en mycket bra längd. Något enkel kanske men inte desto mindre god. 60% pinot noir och resterande chardonnay. Snäppet bättre på alla plan är 2009 Cuvée Vieille Vigne, en blanc de noir på 75% pinot meunier och 25% pinot noir. Upp till 10g liqueur d’expédition, malolaktisk jäsning. Kopparliknande färg, bra liv i bubblorna, generös doft med en stor mängd brioche och en liten smula sötma. Välbalanserad smak med en stor mängd äpple, mer brioche. Mycket bra längd, hänger kvar.

2 x Dourdon-Vieillard

Nu över till ett annat område, nämligen Languedoc-Roussillon. Hos vinhandlaren Les Mille Vignes föll jag för vinet 2014 Les Vendangeurs de la Violette, AOC Fitou. Gjort på i huvudsak mouvèdre är det både kraftfullt och stramt men ändå blommigt. Svårt att beskriva, som en kombination av två helt olika vintyper. Slank men fylligt. Kryddigt, bark, björnbär. Gillar det.

Les Mille Vignes 2014 Les Vendangeurs de la Violette

Kooperativet Vignobles Dom Brial hade på plats en trevlig 1989 Rivesaltes Grande Réserve av druvorna macabeu, grenache blanc och grenache gris. Osäker på fördelningen. Har legat på fat i 20 år. En stor mängd torkade aprikoser, söta mogna äpplen, apelsin och honung i doften. Det hänger med även i smaken som även bjuder på citrus. Mer intensiv än fyllig. Långt avslut.

Ett raskt kliv i nordlig riktning gör att vi hamnar i Loire. Domaine Girard producerar Muscadet Sèvre et Maine sur lie och gör det riktigt bra. 2015 Le Fleuron de la Rebourgère har både syra och kropp så det räcker. Nästan vit till färgen. Inte några djupare dofter utan krispigt rent och fräscht. Mycket bra längd som har en släng av sälta. Mums. På bordet fanns även 2013 Les Rebourgères med en mer mognad i frukten och mer djup i både doft och smak. Har legat dryga 15 månader på restfällningen. Smörig dök upp i huvudet när jag provade. Mycket bra den med.

Domaine Girard 2015 Le Fleuron de la Rebourgère

Domaine Girard 2013 Les Rebourgères

Château Soucherie hade med sig två söta viner som passade min smak. 2015 Patrimoine Coteaux-du-Layon med en mäktig syra och Vieilles Vignes. 100% chenin blanc som sig bör för appellationen. Båda har sina äpplen och rabarber. En hel del kola kommer fram. Den stora skillnaden är syran i den förstnämnda som är härligt framträdande men å andra sidan har Vieilles Vignes ett större djup och flera lager av olika exotiska frukter. Det är en smaksak helt enkelt, grymt goda båda två.

2 x Château Soucherie Coteuax-du-Layon

Sist ut är det Château de Ligré som hade hela 4 bra viner att visa upp, samtliga AOC Chinon. Det vita 2014 Chenin Blanc (endast c:a 2,5% av produktionen i Chinon är vitt) som har en häftigt rökig doft, exotisk frukt i smaken och ett uns sötma i slutet. Jag har nog aldrig provat vitt från Chinon tidigare och detta får mig att vilja utforska det mer. 2014 Cabernet Franc är slankt, syrligt med doft och smak av både hallon som blåbär och röda vinbär. 2014 Bel-Enfant har jag lite svårt att avgöra om jag gillar det eller inte. Jag tror jag gillar det även om et går åt det lättare hållet. Doftar och smakar Chinon, bra men behöver tidd känns det som. Dagens bästa vin (enligt mig) blev 2011 La Roche St Paul. Druvorna kommer från ett 3,5 ha stort område varav 0,5 består av rankor planterade 1933. Även här Chinon rakt igenom med ett större djup i doft och smak. En del gamla löv, svamp, körsbär och kryddor (timjan, salvia).

2014 Château de Ligré Bel-Enfant

2011 Château de Ligré Le Roche St Paul

Producentprovning Dog Point Vineyard

Som en perfekt avslutning på arbetsveckan bjöd PhilipsonSöderberg in till en lunchprovning med producenten Dog Point Vineyard från Marlborough, Nya Zeeland. De har sedan 2002 producerat vin i eget namn och druvorna tar de från sina egna gårdar i regionen Wairau Valley där de fogar över c:a 300 hektar. Exakt antal hektar som används för druvodling framgick inte. De båda grundarna Ivan Sutherland och James Haley har förflutet från Cloudy Bay och om jag förstod det hela rätt så säljer Dog Point en del av sin skörd till just Cloudy Bay. Det odlas uteslutande organiskt, druvors skördas för hand och större mängden av odlingsmarken är certifierad.

Representanter från Dog Point på plats var Matt Sutherland och Murray Cook som både gick igenom vinerna och sedan aktivt deltog i följande lunch med diskussioner rörande bra mycket mer än bara deras egna viner. Mycket uppskattat.

Först ut var 2014 Dog Point Sauvignon Blanc, ett ståltankslagrat vin med fokus på rena fruktiga toner. En hel del exotiska inslag, melon, grape och krusbär. En tydlig syra som övergår i en svag beska på slutet. Enkelt, korrekt och anonymt. Jag tyckte mig höra att man blandar 20% vildjäst vin, vad det skulle tillföra fick jag inte klarhet i.

Efterföljande 2013 Dog Point Section 94 Sauvignon Blanc är ett stort kliv uppåt på intresseskalan. Vildjäst, ligger på gamla franska fat 18 månader och genomgår ingen malolaktisk jäsning. C:a 30000 flaskor tillverkas. En tydlig rökighet av rostade fat, bränt hår, undervegetation, krusbär och citrus finns i doften. Smakmässigt är det främst rökigheten som hänger kvar tillsammans med syran och en släng av kalk. Torrt och riktigt gott, speciellt till förrätten bestående av sparrissoppa och ägg. Utan ägget tog vinet över för mycket men med ägget blev det en skön balans. Bör hållas kallt, vid värme började det spreta rejält.

2013 Dog Point Chardonnay påminner en hel del om ovanstående med betoning på rökighet/fat. Den stora skillnaden är att det är fruktigare med melon, gula äpplen och en lätt nötighet i doften. Referenserna finns kvar i smaken med en aning päron på slutet, avslutningsvis jobbar syran fram saliven. Något fet och en bra längd. Klarar av att bli varmare, ändrade karaktär något men inte så att det tappade balansen. Satt fint till laxen. Tillverkas med malolaktisk jäsning och omrörning av jästfällningen, 18 måndare på franska fat varav 15% nya (40% enligt infoblad).

Sista vinet för dagen var 2013 Dog Point Pinot Noir gjord på 6 olika kloner, 100% vildjäst och med 15% hela klasar. Urlakning dker under 21-28 dagar varefter lagring på franska fat (osäker på mängden nya) sker i 18 månader. Uttaget ligger på 35hl/ha. Det är en stor, fruktig doft med i huvudsak röda bär och inslag av pepparkorn. Torr men i mitt tycke diskret smak med en bra syra och lagom mjuka tanniner. Det kommer fram viol, mer peppar och lakrits efter ett tag i glaset men så värst mycket händer inte. Hänger kvar länge. En nedtonad Nyzeeländsk PN skrev jag i mina noteringar, som en blandning mellan nya och gamla världen.

Sammanfattningsvis så finns det en solkar vinnare vad det gäller intresse kring smak och doft och det är Section 94 som jag gärna provar igen efter några års vila. Samtliga viner kommer att finnas tillgängliga på Systembolaget under oktober och november i det tillfälliga sortimentet.

2014 Dog Point Sauvignon Blanc (93009) 185:-, 6 november, 2400 flaskor
2013 Dog Point Section 94 (99267) 269:-, 16 oktober, 360 flaskor
2013 Dog Point Chardonnay (92095) 269:-, 16 oktober, 360 flaskor
2013 Dog Point Pinot Noir (99252) 349:-, 16 oktober, 480 flaskor

Tack till PhilipsonSöderberg för en mycket bra, underhållande och inte minst lärorik provning. Tack även till Matt och Murray från Dog Point som bjöd på en hel del fakta även utanför Dog Point. Sist men inte minst tack till Jimmy Forsman som gav mig tillfället att få delta.

Provning med The Winecurious

För några veckor sedan var jag på provning hos den lilla oberoende vinhandlaren The Winecurious som drivs av entusiasterna Soile och Mathias. De fokuserar på att finna kvalitetsviner som inte finns att tillgå via ex Systembolaget och fokus ligger främst på cava och viner från Dao, Portugal. Många av producenterna som de samarbetar med är små familjeägda som i många fall har svårt att nå en marknad som Sverige.

Framdukat fanns ett tiotal viner från just ovannämnda områden. Från cava var det några som jag personligen tyckte höll bra klass. 2010 Llagrima d'Or Brut Nature från familjen Ventura bjöd på en generös fruktig doft, bra syra och en bra längd. Med ett par år i vila så kan det nog visa sig bli en riktig höjdare.

Den cava jag definitivt gillade var Rimarts 24 Reserva Brut Nature med sin lätt snustorra metalliska touch i gomen och inslag av mogen frukt och svamp. Strukturerat och uppstyrt. Vingården drivs av två bröder och deras mor. Numret indikerar att vinet lagrats minst 24 månader innan degorgering. Degorgering sker först i samband med beställning så vinet i flaskan brukar variera mellan 24-30 månader. Det finns även en 18 och en 40 som tyvärr inte fanns att prova vid detta tillfälle.

Det fanns även 2010 Almeida Garrett Super Riserva Bruto Natural att prova. Den finns inte att köpa hos The Winecurious just nu utan var med för att så att säga "känna av marknaden". Om det var något att ha på ren svenska. Även om det kunde upplevas minst sagt bångstyrigt och något spretigt så tror jag att det finns potential för förbättring med vila. Järn, fat, hög syra, gula äpplen och en minst sagt spännande hetta. Inte alkoholhetta utan mer som chili. Mycket märkligt men kul.

Av de stilla röda vinerna var det två som höjde sig över de andra. 2009 Quinta do Escudial Capitulo II är medelfyllig med röda bär, lakritstoner och lätt syrlighet. Kommer till sin rätt med mat, ex grillad fisk eller en pulled pork.

Storebrorsan (eller syrran kanske) 2009 Quinta do Escudial Vinas Velhas Reserva Capitulo III höjer nivån på kvalitén avsevärt. Druvorna kommer från de äldsta stockarna i gården och det ger ett närmast syndigt mörkt rubinfärgat vin med dofter av viol, körsbär, kryddträdgård och kikärtor. Syran ger karaktär och liv i vinet. Kryddig och något varm lång eftersmak. Har lite svårt att avgöra vad som skulle passa i matväg, kanske något med ost ex pizza eller pasta med gräddbaserad sås. Gott vilket som.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det ännu finns en uppsjö av producenter och områden att lära känna och The Winecurious visar att spännande produkter finns för den som är nyfiken på att prova något nytt. Det tackar jag för.

http://thewinecurious.com/
http://thewinecurious.tictail.com/
https://thewinecurious.wordpress.com/

Sortimentsprovning med BraVin

Nyligen höll BraVin en sortimentsprovning på Grappe i Stockholm. Uppställt var det runt 50 viner för prov med en härlig blandning av länder och områden. Jag kommer inte gå igenom samtliga viner utan detta är endast ett urval av de viner jag fann intressanta på något sätt, gott eller ont.

Champagne representerades av Jeeper med fyra viner, NV Cuvée Ducale, NV Grand Réserve, NV Cuvée Naturelle Extra Brut och årgångsvinet 2004 La Grande Cuvée. Jag är ingen champagnedrickare av klass men jag måste säga att både årgångsvinet samt deras enklaste vin, Ducale var helt ok. Cuvée Naturelle börjar bra med sin torrhet men känns lite ihålig.

Nästa bord var helt och hållet tillägnat Weingut Philipp Kuhn från Pfalz i Tyskland. Samtliga rieslings är bra med, givetvis, övervikt åt de Grosse Gewächse som fanns att prova. Favoriterna blev 2012 Kirschgarten GG och 2012 Steinbuckel GG. Än en gång visar tyska viner årgång 2012 på toppkvalité, även i det lägre prissegmentet. Något som överraskade positivt var Kuhns 2013 Chardonnay vom Kalkmergel med nedtonade ekfat. Smaskigt värre, kanske till en pasta med fisk eller kyckling.

Överlägset största positiva överraskningen denna kväll var Kuhns 2010 Kirschgarten Pinot Noir GG. En underbar doft, sammmetslen i gomen, bra struktur och med ett avslut som står sig in i nästa vecka. Tackar för den upplevelsen.

Även Nya Zeeland har sina rieslings. 2011 Dry River Craighall Vineyard var en av de bättre. Något nötig näsa, epoxylagad glasfiberbåt, lime, och lite kryddor i kombination med en bra syra håller intresset uppe.

Annars var det övervägande pinot noir som gällde (inte så förvånande kanske) med ett flertal som utmärkte sig. 2011 Alana Estate hade jag som egen favorit med sina generösa frukt (utan att vara överextraherad), bra avvägda tanniner och jordighet. På silverplats är det omöjligt att endast sätta ett vin, oerhört jämn kvalité på de flaskor som fanns att prova. Om jag ska nämna några så får det bli 2012 Pisa Range Black Poplar, 2012 The Traveller, 2012 Valli Gibbston och 2012 Alana Estate Lumiere.

Men det kommer även annat från Nya Zeeland, som jag med glädje upptäckte. William Murdochs 2010 Gimblett Gravels Syrah kommer jag köpa hem ett gäng av. Bra kraft i både näsa och gom med en mer "klassisk" syrah stil (tänk norra Rhône) än vad jag förväntat mig.

Sydamerika fick representeras av Argentinas 2011 Amauta I från producenten El Porvenir de Cafayate. En blandning av malbec, cs och syrah. Bra frukt men en något sötaktig eftersmak som jag inte klarar. Känns som en rejält grillad köttbit med hemvispad bea och ungsrostade rotfrukter måste till (vilket inte är något jag tackar nej till).

Även Portugal fick vara med, 2009 Vallegre Reserva Especial, Douro gjord på traditionella portvinsdruvor fick mig att dra lite på smilbanden. Kraftigt är en kort men målande beskrivning.

Lucien et André Brunel (Les Cailloux) fanns också på plats men deras viner tar jag i ett separat inlägg senare.

Avslutningsvis tar vi oss till Italien. Från Toscana kommer San Fabiano Calcinaia och deras 2007 Cellole Riserva DOCG. Riktigt bra med bra struktur och inte överdrivna tanniner, Tobak, kaffe och läder så det räcker. Även en del frukt. Stod angivet som privatimport, kan vara värt att kolla upp. De hade även sin 2006 Cerviolo Rosso IGT att prova, en blandning mellan 34% sangiovese och 33% vardera merlot och cs. Komplex och inte lite tanniner. Jag har svårt att avgör om jag gillar det eller inte, kräver sin mat för att komma rätt.

Två Veglios från Piemonte att hålla ögonen på. Den ena är producenten Alessandro Veglio som, enligt uppgifter på plats, är brorson till den andra producenten Mauro Veglio. Släktträff en höstruskig kväll i Stockholm uppskattas. Jag uppfattade Alessandros viner något stelare och kliniska i sin framtoning jämfört med Mauros.

Alessandros standard 2009 Barolo DOCG gillade jag men känns som den behöver mer tid på flaska. Dock värd att vänta på. Mauros 2010 Barolo Gattera är en höjdare. Om man gillar mer utmaning av tanniner så är 2010 Barolo Castelletto värd att prova.

Ett stort tack till BraVin för ett både trevligt och väl genomfört arrangemang.