Lunchproving med Philipp Kuhn

Om man läser tidigare blogginlägg så kan man lätt tro att jag enbart provar viner från Philipp Kuhn eller att jag har någon slags samarbete med importören BraVin. Bara för att klargöra en sak, jag är fortfarande helt oberoende vad det gäller producenter, importörer etc. Jag går gärna på provningar så det handlar mer om att en eller flera importörer har ett flertal olika provningar och att det emellanåt så kan vikta över till en eller annan. Än en gång vill jag poängtera att jag inte på något vis är knuten till någon aktör på vinmarknaden. Jag tar heller inte emot provflaskor då jag anser att det i det läget är ytterst svårt att vara objektiv och ”våga” skriva exakt vad jag tycker och tänker.

Okej, tror nog att alla fattat så nu raskt över till det intressanta. I förra veckan var vinmakaren Philipp Kuhn (JR) på besök i Sverige vilket möjliggjorde en lunchprovning i regi av BraVin. Philipps första årgång var 1992 då han tog över familjegården i byn Laumersheim, Pfalz, endast 20 år gammal. Från blyga 7 hektar 1992 har domänen vuxit till 30 hektar och det produceras endast torra viner, hälften vitt, hälften rött. Fast det är en inte 100 procent sanning, emellanåt producerar de även en mindre mängd sötare vin. ”For my mother who likes sweet wines” som Philipp förklarade det.

Philipp Kuhn jr

Det är en uppsjö av olika jordmåner och ålder på rankorna varierar mellan de olika odlingarna. Det är en sådan variation att jag inte ens vågar försöka mig på att beskriva allt. Det mesta finns dock tillgängligt på Kuhns site. De är varken ekologiskt eller biodynamiskt certifierade men de jobbar enligt principen ”sustainable”, alltså hållbart jordbruk. Insamling av regnvatten är en sak, undvikande av kemiska bekämpningsmedel är en annan.

Alla viner gjorda på druvan riesling (om jag uppfattade det korrekt) undgår malolaktisk jäsning. C:a  20 % av vinet har legat på fat men i de flesta fall är det enbart ståltank. Vad det gäller de röda i denna provning så har samtliga legat på barriquer, 228 liter.


Flight #1 – Riesling

Först ut 2015 Phlipp Kuhn Riesling Tradition som buteljerades så sent som 3 veckor innan provningen. En ren klar riesling med en medium syra och en lätt hint av mango chutney i svansen. Vardagsvitt utan krusiduller.

2015 Phlipp Kuhhn Riesling Laumersheimer Vom Kalksteinsfels är ett klart kliv upp i kvalitet och med mer syra. Krispig, bra längd, svagt vitmögelost, stenig doft (som efter ett kort sommarregn på havsklippor), gula äpplen, lim. I avslutet en trycker en svag beska igenom utan att störa.

2014 Philipp Kuhn Riesling Kallstadter Steinacker blev för mig flightens vinnare. En fin utvecklad doft med en mängd honung, gummi, papaya, gula äpplen. Bra fyllighet i kroppen och en lång eftersmak som visar på bra balans. Gott nu och säkert ett flertal år framåt.

Som avslutning på flighten fick vi ett fatprov av ovanstående vin, nu årgång 2015. En stor mängd kol, krutrökighet, bra syra. Mindre frukt än 2014 men en intressant köttighet. Känns som att det kommer bli riktigt bra om några år. Buteljering kommer ske i maj.

Flight #2 – Grosses Gewächs

2014 Philipp Kuhn Riesling Saumagen GG från Lobenberg är fruktig med inslag av vanilj, oregano, salvia och vitpeppar, en släng av gula äpplen doppade i svart te. Skön bitig syra som hänger kvar i det långa avslutet. Något udda med svag nyans av sötma nyans blandat med en ganska hård beska bak i gommen. På det hela ett riktigt bra vin som jag gärna provar igen.

Motsvarande vin fast från ett annat område, 2014 Philipp Kuhn Riesling Kirschgarten GG är ett helt annat vin. Upplevdes spetsigt, aggressivt och lite smörigt initialt som sakta övergår i päron och gummi. En del bränt socker ligger och skvalpar i bakgrunden. Doft av varm heltäckningsmatta smyger fram. Långt avslut och skön syra. Jag har personligen oerhört svårt att avgöra om jag gillar det eller inte. Var den riesling som stack ut mest.

Samma vin som ovan men årgång 2011 visade sig från sin bästa sida. Trevliga mognadstoner i doften med en del krutrök och svamp. Mycket bra balanserad mellan alla delarna, lååååångt avslut som ber om mer. Bästa rieslingen sammantaget av de 8 vi provade.

Sist ut var även det samma vin, nu årgång 2008, som var snudd på halmgul i färgen. En hel del doft av vanilj, söt gul frukt, honung och skaldjur (kräftspad). Något fadd i smaken, som gammal avslagen öl (lager). Fick förklaringen till den helt annorlunda stilen och enligt Philipp så beror det på att det är gjort i den gamla stilen vilket främst var att man skördade mycket senare än man gör idag. Det leder till en högre sockerhalt i druvan men man lät inte de sitta kvar så länge att mögelangrepp (botrytis) startade. Själv föredrar jag den modernare versionen med sin fina krispighet.

Flight #3 – Spätburgunder/Pinot Noir

2012 Philipp Kuhn Pinot Noir Réserve är en pepprig sak med en hel del syra och hetta. Saknar i mitt tycke ryggrad för att kännas balanserat. Spretigt kanske är det rätta ordet. På det en hel del fat (50% nya).

Samma gäller även för 2012 Philipp Kuhn Pinot Noir Steinbuckel GG som även den kändes lite väl tunn. Intressant doft av nagellack och skön blyertspenna i munnen tillsammans med körsbär. Även här en hel del hetta men med bättre längd än föregående. Kommer med säkerhet vinna på lagring 5-6 år.

Ett stort kliv upp blir det med 2012 Philipp Kuhn Pinot Noir Kirschgarten GG med sköna toner av natur, undervegetation, väl avvägda fat i den generösa doften. Även en stor mängd röd frukt kommer fram. Något tillknäppt i smaken men trots det ett riktigt bra vin. Bästa PN denna flight.

Sist ut var det samma som ovanstående, nu årgång 2009. Det är en stor kraftfull doft av sedvanliga röda bär. Något endimensionell. Smakmässigt känns det överextraherat med en massa fatbeska i slutet. Skulle nog nästan kalla det ett framstressat vin. Jag som tidigare fullkomlig älskat årgång 2010 behövde givetvis få klarhet i den stora variationen och på min fråga svarade Philipp att just runt 2009 ändrade de sättet att producera sina PN viner. Så 2009 är ännu gjord enligt det gamla sättet, 2010 en blandning mellan nytt och gammal och nu 2012 som mestadels är enligt det nya sättet att producera. Men som Philipp sa, det är ännu under utveckling så det finns all anledning att tro att det kommer vara en hel del årsvariationer några år till innan de hittat sin stil. Kommer bli intressant att följa de kommande åren.

Som vanligt en väldigt hög kvalitet på vinerna. Samtliga är bra men i sammanhanget så var en del inte riktigt med. Som en brottningsmatch mellan sig själv som 5 åring och 20 åring. Utgången är redan given :-). Däremot tror jag absolut på att även de enklare vinerna under ett möte med andra i samma klass då har stor chans att vara med och slåss i toppen.

Ett stort tack till Philipp Kuhn som tog sig tid att besvara mina frågor och även ett stort tack till BraVin för ännu en mycket bra arrangerad provning.

Provning Caviste CAV0053 - Jura

Idag den 24 mars (skärtorsdag) klockan 14.00 släpper den oberoende vinhandlaren Caviste sin nästa låda. Denna gång är det en blandning vitt från Jura från producenten Domaine Labet. Familjen Labet har odlat vin runt byn Rotalier i södra Jura i fyra generationer. Från början som en del av blandjordbruk med grödor och boskap men på 1970-talet bestämde sig Alain och Josie Labet för att fokusera på vinodlingarna. Idag sköts arbetet av av de 12 hektaren av sonen Julien tillsammans med syskonen Charline och Romain.

Det är ekologisk odling som gäller och 2013 inleddes arbetet med certifiera hela gården. Det finns två distinkt olika stilar av vita viner inom Jura. Den traditionella, vin de voile, där man låter vinet mognadslagras flera år på ekfat utan påfyllning. En betydande avdunstning sker och vinerna får lite oxidativa drag som påminner om sherry. Den andra, mer moderna stilen, kallas ouillé och framställs som de flesta vita viner i världen, genom att ekfaten hålls påfyllda under hela mognadslagringen. De flesta vita viner från Domaine Labet produceras enligt ouillé metoden.

2014 Domaine Labet Côtes du Jura Cuvée Fleurs
Klart ljust gul. Svaga noter av fat i doften som i övrigt är som en blandning mellan kliniskt ren och smått skitig. Ganska tunn doft. Torr och krispig, inslag av grapefrukt i smaken, kalkig, bra längd, kraftig syra som ger en härligt syrlig eftersmak.

Milslångt ifrån en fetfatad jänkare minst sagt. Jag gillar det, men så gillar jag också syrastinna vita viner.

2013 Domaine Labet Côtes du Jura Les Champs Rouges
Ljust gul. En större mängd fat i doften utan att gå till överdrift. 2 dagar gamla popcorn, svagt funkig näsa, jordig. Smakmässigt har detta ett större register än föregäående vin, en hel del citrus, gula äpplen och en hint av kalkigheten som även fanns i första vinet. Svagt bitter i avslutet och något kort.

Bra utan att helt övertyga.

2012 Domaine Labet Côtes du Jura Les Varrons
Sista vinet visar på desto mer pondus och karaktär. Nu vet jag inte om det var ljuset i lokalen eller något annat men jag uppfattade vinet som lite dammigt i färgen. En funkig doft, ganska djup, en släng av skalet på en cantaloupemelon, röda äpplen, jasmin kom upp men Martin från Caviste rättade oss snabbt och påpekade att busken heter schersmin (kollade upp det, han har rätt, nu vet jag vad jag har hemma på tomten). I smaken finns något som påminner om torkade äppleklyftor (sådana som legat framme en halv dag), lim, grapefrukt. Bra balans med en syra som backar upp det hela och en bra längd.

Sista vinet ut är det som bjuder på mest nyanser och framstår även som det mest kompletta vinet. Jag personligen håller både Cuvée Fleurs och Les Varrons som vinnare. Två helt olika viner men båda mycket goda på sitt sätt.

Läs mer på caviste.se, lådans pris ligger på 1290.- och i denna låda är det 2 st av varje vin.

9 viner från Philipp Kuhn

Importören av Philipp Kuhns viner i Sveriga, BraVin, höll förra veckan en provning av det kanske lite annorlunda slaget. Sammanlagt 9 viner från Kuhn fanns att prova varav enbart 1 finns att tillgå i Sverige idag. Syftet med det var för importören att visa på mångfalden hos Kuhn samt att ge intresserade möjligheten att beställa vinerna via privatimport (mer om det i slutet).

Det började med mousserande, 2009 Philipp Kuhn Sekt Blanc de Noirs Brut Nature. Degorgerad i januari 2016, 12,5%, 0 dosage. Mycket stram syra, snudd på metallisk, krispig med en klassisk pinot noir doft. God men jag hade nog sett en liten gnutta dosage för att jämna ut syran.

En druva som går under många namn är grauer burgunder (grauburgunder, pinot grigio eller det kanske mest kända namnet pinot gris). 2014 Philipp Kuhn Grauer Burgunder Laumersheimer Réserve har en hel del exotiska inslag, galiamelon tillsammans med fat. Medel till låg syra, syrligt ekigt avslut. Jag vart förvånad över att faten var så framträdande då delar av vinet har jäst i ståltank och resten på fat. Lagringen har sedan skett på hälften nya respektive begagnade fat. Ett ok vin men ganska trist.

En av mina favoriter (just nu) bland de gröna druvorna är sauvignon blanc. Speciellt om vinerna har en hel del syra och krusbär. 2014 Philipp Kuhn Sauvignon Blanc Dirmstein Réserve har inte den stilen. Det är mycket ekigt som nästan döljer sauvignon blanc markörerna. Bra syra och ett bra långt avslut. Hade eken varit mindre framtonande så hade jag gillat det.

Sista vita vinet var 2014 Philipp Kuhn Pinot Blanc Kirschgarten GG som var helt överlägsen tidigare viner. Stor fruktig doft med en stor mängd olika lager av nyanser att dofta sig igenom, gröna äpplen, lite citrus. I smaken hittade jag papaya, melon, jaffa apelsiner. Avslutet är lätt oljig och hänger i länge. Riktigt gott! Detta finns förövrigt att beställa på Systembolaget.

Över till de röda vinerna och 2012 Philipp Kuhn Frühburgunder Réserve. En väldigt ren doft (tänk klinisk, avsaknad av funkighet) med omogna jordgubbar och lingon. Något lätt i kroppen, syran är strax under medel, kort kärvhet som nästan dunstar bort. Avslutas något hett (alkoholen slår igenom). Som en blandning mellan pinot noir och gamay. Intressant men kändes inte helt balanserat.

Från det lätta till mer fylligt, 2013 Philipp Kuhn Saint Laurent Réserve. Ett vin med en närmast aromatisk doft och en blandning mellan röda och blå bär (hallon/blåbärsmix och ett par smultron), något parfymig. Smakmässigt håller det samma stil, mjukt och lent med lätta tanniner. Något kort längd som avslutas med lite ektoner. Kan tänka mig att prova igen efter några års lagring.

2012 Philipp Kuhn Blaufränkisch Réserve har en massiv koncentrerad doft av lakrits, ek, krutrök, hockeypulver, jordgubbe och en släng av gammal mossa. Mycket uttorkande i gomen, lätt till medium kropp och allt bara dunstar i avslutet. Annorlunda, gott men något knepig att få klarhet i.

Om man väljer att blanda blaufränkisch med cabernet sauvignon, välja att jäsa i både ståltank och på fat och sedan lagra det i barrique i 16 månader får man 2013 Philipp Kuhn Mano Negra. En cabbig doft med körsbär, cassis och kardemumma. En hög syra som slår igenom i smaken, medel + tanniner, medium kropp och ett smakmässigt kort avslut (syran hänger kvar). Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Rent spontant var det ingen höjdare men trots det så fann jag mig själv sniffandes en hel del så något drog till sig mitt intresse.

Sist ut var 2012 Philipp Kuhn Cabernet Sauvignon Réserve som jäst 100% på ståltank. Lagring sker sedan i barrique (15%) och ståltank (85%). En nästan sötfruktig cabernet doft, blyerts och lätt spritig. Skön volym i kroppen, rund och ganska len. Tanninerna är över medel och i avslutet kommer det en del cederträ. Gott och redo att drickas nu.

Efter att ha provat mig igenom dessa viner kan jag konstatera att de viner BraVin sedan tidigare tagit hem håller högre klass än de flesta ovanstående. Det är egentligen enbart pinot blanc och den rena cabernet sauvignon som jag personligen gillade. Men enligt vad jag hörde av andra på provningen så är smaken helt klart delad.

Hur var det så med privatimport på Systembolaget? Jo det är så att det går att beställa samtliga av ovanstående viner via Systembolaget. Om du är intresserad rekommenderar jag att du kontaktar BraVin så kan de hjälpa dig. På det hela taget kul att få ta del av andra viner än de "vanliga" och som vanligt bra arrangerat av BraVin.

Provning Caviste CAV0052

Imorgon är dags för årets första släpp från Caviste (CAV0052) och denna gång är det med viner från det något udda området AOC Ventoux. Detta 6-pack består av 3 olika viner från producenten Domaine Vindemio (http://www.vindemio.com) som fogar över 20 hektar vid foten av Mont Ventoux. Det är biodynamsikt odling som gäller.

En sak som skiljde denna provning med Caviste från de jag varit på tidigare var att man fick prova vinerna blint. Utan att känna till vare sig område eller druva/druvor fick jag och de på plats verkligen engagera sinnena för att kunna finna var vi var. Efter ett tag enades vi vid södra delen av Frankrike men om det var i Rhône eller ex Languedoc var svårare. Kul grej, hoppas de gör samma sak nästa gång. Notera att det var de 4 första vinerna som serverades blint, 5 & 6 var med som referens senare.

vin #1 [2014 Domaine Vindemio Regaine AOC Ventoux]
Något ljus röd färg. I näsan körsbär, nougat, en skiva jordgubbe och en pust av alvedon (som försvann snabbt med luftning). Bra syra, tanniner medium, något beskt bittert avslut. Bra struktur, aningens glest i kroppen. Här var jag inne på att Caviste börjar året med ännu en italienare eller kanske en fransos, kanske någon obskyr bourgogneodlare.
Grenache + syrah, osäker på fördelningen.

vin #2 [2014 Domaine Vindemio Imagine AOC Ventoux]
Röd färg, lätt blå ton. I näsan en släng av fuktig jord, gödsel, mer markerad röd frukt än förra vinet men ändå utan att sticka ut. En hint av något bränt (popcorn) och mandelmassa. Smakmässigt är det bra syra, kraftigare tanniner, blåbär kommer fram, medel till långt avslut som puttar fram lite bittermandel och mineral/metall. Svårbedömt, nu är jag säker på Frankrike men kan inte placera området. Varmodlad grenache?
50% vardera grenache/syrah.

vin #3 [2014 Domaine Vindemio Amadeus AOC Ventoux]
Röd i färgen. Naturinslag (prutt som dunstar snabbt) i doften, bittermandel, nougat, ren röd frukt. Smaken har en mycket mer markerad fruktighet än tidigare två vinerna men är trots det väldigt begränsad, tänk tillbakahållen (knuten?). Mineral/metall. Ganska kraftig syra och bra bett i tanninerna. Bra längd som avslutas med chilipeppar. Syran och tanninerna gör att vinet känns mycket torrt. Helt klart Frankrike, grenache men jag kunde inte som jag skrev tidigare placera det i Languedoc eller Rhône. Gott är det men måste nog ligga till sig minst 3-5 år eller luftas länge.
Strax under 100% grenache (AOC Ventoux tillåter inte rena endruveviner), en minimal skvätt syrah. Druvorna kommer från en liten del av vingården och de år vinet görs (senast var 2011(?)) blir det inte mer än c:a 8000 flaskor.

vin #4 [2014 Domaine Vindemio Amadeus AOC Ventoux]
Som vin #3 men med mycket mer röd frukt, mer volym och fler nyanser/lager att analysera. Helt klart ett grenachedominerat vin. Mycket gott! Ingen chilihetta i avslutet, bra syra, kraftiga tanniner som inte är lika aggressiva som vin #3. Kändes varmare. Det visade sig vara samma vin som vin #3 men att det luftades 24 timmar tidigare. Vilken skillnad! Kan lätt tänka mig att låta det lufta ännu ett dygn med den utvecklingen (om man nu orkar vänta).

vin #5 [2011 Domaine Vindemio Imagine AOC Ventoux]
Kul att få prova en äldre årgång och själv få uppleva utvecklingsmöjlighetena med vinet. Mycket är sig likt den nyare årgången där den stora skillnaden är att det rundats av och att den röda frukten är mycket mer framträdande.

vin #6 [2011 Domaine Vindemio Amadeus AOC Ventoux]
Strålande! Nu är det ett helt annat vin. Lakrits och peppar kommer fram snyggt inbakat i grenachefrukten som även har en aningens kolapapper i doften.

Som helhet en bra samling viner från ett område i Rhône som jag själv sällan dricker något ifrån. CAV0052 innehåller 2 flaskor vardera av årgång 2014 och priset är satt till 990:-. Släpps imorgon 3/3 klockan 14:00 på http://www.caviste.se. Om man är nyfiken på att prova något annorlunda från Rhône är detta ett bra alternativ.

Producentprovning - Brumont (Château Montus & Château Bouscassé)

Nyligen besökte Alain Brumont Stockholm och tillsammans med Vinunic hölls en provning på Leijontornet i Gamla stan. Jag tänker inte gå djupare i på Alain och hans arbete med att sätta Madiran på kartan. Det mesta om de två châteaus han fogar över finns att läsa om på många andra siter. Vi hoppar istället direkt på dryckerna.

Alain Brumont

Vid ankomst till Leijontornet bjuds vi på ett glas med 2010 Jardins de Bouscassé, ett vitt vin på druvorna Petit Courbu, Petit Manseng från området Pacherenc-Vic-Bilh. Tanklagrat med en hel del exotisk frukt, melon och honung, mycket friskt med en lätt syra. Avslutas torrt med medellängd. Gott, enkelt, rakt på.

Första glaset rött var den nya årgången av Château Bouscassé, 2010 på druvorna Tannat 50 %, Cabernet Sauvignon 26 %, Cabernet Franc 24 %. Bra sammanhållning mellan den mogna frukten, faten och de uttorkande tanninerna. Inslag av lakrits, björnbär och filmjölk(?). Något att alkoholen trycker igenom som gör att det inte blir helt balanserat.

Som referens blev det en äldre årgång, 1996 Château Bouscassé (osäker på procentuell druvmix). En stor del mognadstoner, gödsel, röda bär i doften. Har tappat en del kropp, tanninerna har jämnats av men syran finns kvar. Riktigt gott men bör nog drickas snart.

Ett klart snäpp upp är 2011 Château Bouscassé Vieilles Vignes (Tannat 95 %, Cabernet Franc 5 %). En nästan smörig kolaaktig doft med en del rostade toner. Låter kanske udda men det är en superintressant doft. I smaken finns en lätt nötighet, koncentrerade mörka bär och ett inslag av mint som påminner mig om After Eight. Bra längd, bitiga tanniner. Jag gillar det!

Ett liten bit från Château Bouscassé (på andra kullen) ligger Château Montus som är flaggskeppet hos Alain Brumont. Först ut var 2012 Château Montus (Tannat 80 %, Cabernet Sauvignon 20 %) som hade en, i mitt tycke, något konstig sötma i smaken i den övrigt kraftfulla smaken.

Kanske har det med mognadsgraden att göra eller så är det att man ska skaffa sig ett gäng magnum för 2004 Château Montus på just magnum är i en helt annan klass. En parfymig doft med röd frukt, lakrits och mognad ger tillsammans med en bra struktur i kroppen och välbevarade uttorkande tanniner en mycket bra helhet. På något sätt både lent och strävt samtidigt.

2012 Château Montus Cuvée Prestige består av 100% Tannat bjuder på kryddig vanilj och gräddkola som påminner om Brunello i doften. Bra längd, mörk choklad och vaniljfat i smaken. Bra men lite "lättare" än det tidgare Montus vinerna. Bra tryck i tanninerna.

För att jämföra fick vi ett glas 2002 Château Montus Cuvée Prestige från magnumflaska. Det är stor skillnad mellan vinerna. Det jag främst reagerar på är att det är ser så ungt ut, trots 15 år på flaska är det inte mycket i färgen som tyder på det. Härligt doft av läder, nya bildäck, blyertspenna och kaffe. Komplex med mycket bra balans, tanninerna lever i allra högsta grad, syran biter tag. J-vligt god helt enkelt!

Som avslutning blev det Montus toppvin, 2011 Château Montus La Tyre (Tannat 100 %). En närmast bordeauxliknande doft, parfym, lätt animalisk med en helt enastående jämvikt mellan alla delar gör detta till ett vin som jag mer än gärna dricker igen. Om förgående vin fick mig upphetasd får detta vin mig i extas. Tack för den upplevelsen Alain Brumont!

Bourgogne Wine Tour

Nyligen besökte Bourgogne Wine Tour Stockholm med en hel del producenter som (ännu?) inte har någon återförsäljare i Sverige men även de som redan finns i Sverige men nu försöker finna nya intressenter (restauranger, hotell etc). Jag fick det till sammanlagt drygt 40 bord inne i på Grand Hotel och trots att jag avsatt tid för besöket så hann jag inte med alla. Överlag var det bra viner, en del riktigt bra, andra drickbara men inte mer. Som en sammanfattning har jag plockat ut (av det jag hann prova) sånt jag fann intressant.

Vi börjar enkelt och kan konstatera att en av de få Petit Chablis jag provade visade sig vara mycket trevlig, 2014 Alain Geoffroy Petit Chablis. Inget superhäftigt men ett enkelt, ärligt vin, rent och friskt, lätt blommigt. Bra syra. På samma bord fanns även 2014 Alain Geoffroy Chablis 1er Cru Beauroy med en liten hint av saffran i slutet. Fyllig, välgjord, frisk och bra fruktighet.

Producenten Collovray et Terrier hade en 2014 Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes full med mineralitet, brioche, gröna äpplen och citrus. Hade det varit bubblor i hade jag direkt landat i Champagne. Bra syra och bra längd.

Domaine Cordiers 2014 Pouilly-Fuissé "Vers Cras" håller samma klass som ovanstående med skillnaden att det är något mjukare, smörigare med inslag av exotiska frukter. Fint balanserad som säkert kommer hålla många år framöver.

Från sydliga delen av Bourgogne ligger Verzé där Domaine de la Jobeline huserar. Förutom en grymt trevlig vit 2014 Mâcon Verzé "En Prévisy" hade de även en lika spännande röd 2014 Mâcon Verzé "En Prévisy" Vieilles Vignes som endast produceras knappt 1200 flaskor av per år. Jag är normalt sett ingen större gamay fantast men detta höjde min dopaminhalt rejält. Ren rödfruktig doft med en skön kärvhet och flinta i avslut.

På bordet strax intill stod 6 viner från Domaine Génot-Boulanger. En sak de alla hade gemensamt var en viss pepprighet i smaken, både de vita och de röda. Deras 2013 Château Génot-Boulanger Meursault 1er Cru Bouchères har en hel del intressant i doften som rostat bröd, honung, en viss smörighet i smaken, bra välbalanserad syra som bidrar till ett mycket väl balanserat vin. Detta vill jag prova igen, gärna med några år på nacken.
På den röda sidan blev jag mest imponerad av 2013 Château Génot-Boulanger Volnay 1er Cru Roncerets med sin generösa frukt, bra längd och den distinkta pepprigheten.

Från en producent med fokus på Nuits Saint Georges och Chambolle Musigny föll 2013 Domaine Michèle et Patrice Rion Nuits St. Georges 1er Cru Les Terres Blanches mig i smaken. Gillade framförallt jämnheten i vinet trots sin smått överdådiga karaktär i doften. Frisk som sig bör när det gäller viner från detta område men även en smula komplexitet med lager av olika nyanser. Om jag förstod det rätt så är det en del Pinot Blanc med vilket säkert bidrar.

Ett hopp över till en Grand Cru, 2013 Domaine Tortochot Charmes-Chambertin som var snubblande nära att bli kvällens höjdpunkt. Tyvärr tappade den något i slutet, kändes alltför tunn i avslutet. Kan vara så att jag inte var helt fokuserad, mina anteckningar var knappa av någon anledning. Ska definitivt kolla upp möjligheten att prova igen för en mer exakt åsikt.

Tillbaka till vita viner och nu en Montagny 1er Cru Vieilles Vignes från Domaine Olivier. Fräscht, friskt, jämn, snudd på klunkbar, lätta eknoter, järn. Bra grejer.

En producent som imponerade stort var Pierre Naigeon som med sina viner visade på ett kvalitetstänk rakt igenom. Deras 2013 Saint Romain "La Combe Bazin" Vieilles Vignes glömde jag skriva ner en notering om, har bara en markering som antyder "kolla upp, prova igen". Minns det som alldeles lysande. Sedan följde en radda av röda viner där ingen av de jag provade hamnade under skalan mycket bra. 2011 Fixin 1er Cru "Les Hervelets", 2011 Gevrey-Chambertin "Creux Brouillard", 2012 Gevrey-Chambertin "Les Corvées" och 2013 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Cherbaudes" är alla helt underbara. Stod faktiskt mest och njöt av vinerna istället för att analysera. Därav mina knapphändiga anteckningar. Som avslutning 2013 Bonnes Mares Grand Cru som gav mig ståpäls. Tack för den resan!

Avslutningsvis ett par trevliga vita från Prestige des Grands Vins de Frances bord. 2008 Chablis Grand Cru Les Preuses visade på hur bra Chablis kan bli med några år på rygg. Härligt sammetslen med bibehållen struktur. Tyvärr så missade jag producentens namn (tror det var Alain Corcia) vilket även gäller för den 2013 Chassagne Montrachet 1er Cru jag gillade, främst för sin fina balans och svaga persikotoner.

Hela tillställningen visade på den bredd som finns i Bourgogne, främst då kanske på den vita sidan. För de röda, viner baserade på gamay undantaget, så är det mycket som är likadant så det gäller att leta sig fram till guldkornen. Jag ser fram emot nästa påhälsning från Bourgogne Wine Tour och jag ser även fram emot att se fler av de viner jag skrivit om på Systembolagets hyllor.

Bordeaux med Grand Cercle des Vins de Bordeaux

Den 18 januari besökte Grand Cercle des Vins de Bordeaux (http://www.grandcercle.fr) Stockholm för att visa upp att det finns mer än bara dyra, kärva och svåröverkomliga viner från detta område. Grand Cercle är en sammanslutning mellan c:a 200 slott (châteaux) i Bordeaux där samtliga strävar efter att sätta sin personliga prägel på vinerna de producerar. Detta i sin tur ger Grand Cercle möjligheten att vidare visa upp en mångfald och variation till en överkomlig summa som annars lätt försvinner i den, för många, förutfattade meningen som finns kring just viner från Bordeaux.



Det hela började med en Master Class ledd av Niklas Jörgensen, kanske mest känd för sin outtröttliga vurm för Madeira (se bloggen http://madaboutmadeira.org), som även har gedigen kunskap även om Bordeaux. Hans brinnande intresse lös igenom vilket gjorde denna Master Class till en mycket trevlig tillställning och även om jag personligen inte har Bordeaux som största favorit när det kommer till viner från Frankrike så väcktes mitt intresse rejält. Plus i kanten för det Niklas!

Först ut var det 6 viner från den västra stranden.

2011 Château Tour de Pez
Ren, sammetslen doft, mjuk och bärig med inslag av fat och något grönt instick. Medium kropp med medium tanniner, något högre syra men ändå i ok balans. Ett enkelt matvin.

2011 Château Haut Lagrange
Funkig näsa, stall, läder, natur med mognadstoner. Medium kropp, medium tanniner, något låg syra. Ganska kort avslut. Fullt drickbar nu.

2011 Château Le Sartre
Häftig doft, järnig, ekfat, fin fruktighet. Tanniner medel och syra över medel ger trots det en bra balans. För mig en klassisk bordeaux.

2011 Château Lesparre
Fruktig, cederträ, godis (någon nickel, kommer inte på vilken färg), smörig, skön doft. Len i gomen, syra och tanniner över medel, medium kropp. Håller ihop bra, en av de bättre i denna flight.

2011 Château Cap de Faugères
Fruktig och örtig doft med inslag av röda bär. Kändes väl tunn, doften mycket bättre än smaken. Provade även årgång 2010 som jag fann mer intressant, väl värd att prova.

2011 La Sergue
Härlig doft med ceder, blyertspenna, jordgubbe. Len, mjuk smak med inslag av vanilj, smör, fat. Både tanniner och syra är strax under medel, drickbar nu. En topplacering i flighten.

Flight 2 var med viner från den högra stranden.

2011 Château La Croizille
Mognadstoner, blyerts, fat. Len i gomen med bra balans mellan delarna. Kräver mat. Lustigt nog är detta ett vin som inte på något sätt stack ut i mängden men trots det efterlämnade positiva minnen. Kan inte komma på varför. Jag provade även andra årgångar av detta vin, se mer längre ner.

2011 Château Pindefleurs
En doft som jag gillade, stall, svett, läder. Sträv med uttorkande tanniner. Inte det lättaste viner men jag gillar utmaningen.

2011 Châteu du Parc
Även här ett vin med en doft jag gillar, stall, gödsel, hö, frukt. Lite sötfruktig initialt med uttorkande tanniner och bra balans. Inte helt vän med den söta frukten, kan säkert försvinna med några år på rygg.

2011 Château Laroze
Elegant doft med fatkaraktär. Något söt i smaken som inte helt passar med den något högre syran. Inte min typ av vin helt enkelt.

2011 Château Yon-Figeac
Skön doft med inslag av natur, undervegetation, svamp, jordärtskocka och gödsel. Både syra och tanniner var i den över skalan, avslutas uttorkande. Bra balans.

Efter denna Master Class fanns det möjlighet att prova sig igenom 30+ olika producenter som fanns representerade. Att skriva om varje enskilt vin skulle ta mig alltför lång tid och då många viner var så lika är jag säker på att det även blir något trist att läsa. Så jag nöjer mig helt enkelt med att nämna de jag fann mest intressanta.

Château Dalem hade med sig årgångarna 2013, 2011 och 2001. 2013 kändes i uppställningen ganska så trist medans både 2011 och 2001 visade på kvalité med bra struktur och bra längd. Kul med 2001 att jämföra med, visar att det går att lagra vinet och att det vinner på det.

Château Fontenil hamnar i med årgångarna 2008 & 2011 i den över skalan. 2008 klart bättre än 2011 med sin fina struktur. Provar jag gärna igen under mer ordnade former.

Château La Croizille hade förutom 2011’an som vi provade på Master Class även raddat upp årgångarna 2010, 2009 och 2003. Ingen dålig uppställning där årgång 2003 står som segrare tätt följd av 2010. 2003 har en bra mognad och ett bra avslut, något tunn kropp dock. 2010 känns bättre balanserad i jämförelse men saknar lite karaktär.

Château Tour Baladoz kontrade med tre årgångar på bordet, 2011, 2010 och 2005. Just 2005 finns att köpa på Systembolaget, kul med mogen bdx i vårt monopol. Bra ålder, tunnare frukt, jag gillar det. Deras 2011 är nog det vin jag gillade bäst från denna årgång under dagen.

Château La Marzelle hade förutom 2011 tagit med sig den något udda årgången 2007, vilket visade sig vara en lyckoträff. Det som skiljer La Marzelles viner från de övriga är pepprigheten vilket ger ännu en dimension. Båda årgångarna var bra, med viss övervikt till den äldre, med bra avslut och kropp.

Château Haut Breton Larigaudière’s 2010 får avsluta sammanfattningen av vinerna. Mörka vinbär, lent, drickvänligt med eller utan mat, långt avslut. Kan nog fungera i många olika sammanhang.

Ett stort tack till Grand Cercle des Vins de Bordeaux för en mycket bra arrangerad och trevlig tillställning och givetvis tack till alla representanter som fanns på plats.

Barbaresco med BraVin

Importören BraVin har utökat sin produktportfölj med 3 nya producenterfrån Piemonte, Italien, eller mer korrekt från Barbaresco. För er som inte känner till Barabaresco så är det ett område som ligger granne med det mer kända Barolo och för att klassas som DOCG (den högsta klassificeringen i Italien) Barabaresco måste vinet innehålla 100% nebbiolo. Skillnaden mellan dessa två är främst Barbarescons något lättare stil med mindre tanniner.

Idag, 1 december, släpps det fyra viner från producenten Cantina del Pino, ägt av familjen Vacca sedan 1913. Det är manuell skörd för samtliga viner och undviker kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Snittåldern på rankorna ligger runt 40 år och årsproduktionen ligger runt 40000 flaskor.

2014 Langhe Nebbiolo, Cantina del Pino
Sju dagars marcerering innan jäsning utan skalkontakt i ståltank 8-10 dagar. Efterföljande lagring sker även den på ståltank i c:a 8 månader. Detta vin filtreras (vilket inte sker för deras Barbaresco).
Purungt med en hel del syra, lätt vegetation och körsbär. Slankt med en känsla av att det kommer från ett kallare klimat. För min del något endimensionell.
SB 73010 219:-

2011 Barbaresco, Cantina del Pino
En blandning av druvor från fyra olika gårdar, Starderi, Albesani, Gallina och Ovello. Jäsning och malolaktiskjäsning sker i ståltakt över sammanlagt 30 dagar. Efter det ligger vinet på ekfat i 24 månader för att avslutningsvis ligga på flaska 18 månader innan försäljning.
Det är en generös lätt blommig doft med inslag av mörka körsbär, ceder och tobak. Bra struktur med tanniner som noteras utan att gå till överdrift och en väl avvägd syra. Bra nu och kommer med största sannolikhet utvecklas positivt över de kommande åren.
SB 73159 345:-

2011 Barbaresco Ovello, Cantina del Pino
Gjord på druvor från den egna gården Ovello (gården som först köptes 1913). De flesta stockar planterades omkring krigsslutet 1945. Vinifiering och lagring sker på exakt samma sätt som ovanstående vin. Total årlig produktion ligger på c:a 5000 flaskor.
Härlig doft av mogna bär, plommon och en släng av undervegetation. Mycket bra struktur med tillräckligt med tanniner och syra för att ge en extra dimension. Bra längd som avslutas i örtighet och lakrits. Grymt bra redan nu.
SB 74491 399:-

2011 Barbaresco Albesani, Cantina del Pino
Sista vinet ut från gården Albesani är även den vinifierad som de två tidigare. Endast 2000 flaskor producerades detta år.
Till skillnad mot Ovellon så känns detta vin mindre klart för konsumtion. Det finns en hel del i både doft och smak men de kommer tyvärr inte fram ordentligt. Mindre mogen, mer natur är det enklaste jag kan komma på. Har potential att bli något riktigt bra med ett gäng år i källaren.
SB 74181 399:-


För producenten Rizzi i Treiso är det endast egenodlade druvor som gäller där odlingen sker ekologiskt med manuell skörd. De gör fyra vingårdsbetecknade viner varav två har tagits hem av BraVin.

2011 Barbaresco Pajoré, Rizzi
Druvor från samma namn som gården Pajoré som utgör totalt 30 ha (Rizzi äger 3 ha). Enbart tre producenter går ett gårdsbetecknat vin från Pajoré, Rizzi, Sottimano och Gaja. Jäsning sker i ståltank i 20-25 dagar innan den malolaktiska jäsningen tar vid i c:a 1 månad. Första lagring sker på stora ekfat (50 hektoliter) 12-15 månader för att sedan avslutas i cementtank 8-10 månader innan buteljering. Ungefär 2500 flaskor produceras årligen.
Mörkt röd med en doft som påminner om skogshallon (godiset), jordgubbar, mogna plommon. Ganska bitiga tanniner och en hög syra. Bra smak som stämmer väl överens med doften och tillför en del animaliska toner och kryddighet. Något varmt avslut.
SB 74135 399:-

2010 Barbaresco Boito Riserva, Rizzi
Vinifieringen är liakdan som för Pajoré med skillnaden 20-24 månader ekfatslagring. Från 2 hektar produceras c:a 2800 flaskor per år.
En mycket fin utvecklad doft med inslag av undervegetation och svamp. Bra fruktighet med lite tobak, lakrits och peppar. Håller ihop mycket bra med en väl avvägd balans vad det gäller syra och tanniner. Något kort avslut. Jag gillar det!
SB 74560, 449:-

Sist ut är det Piero Busso från Nievo som grundades 1953 och än idag drivs av familjen. All odling sker ekologiskt utan användande av kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel.

2012 Barbaresco Albesani, Piero Busso

Detta är alltså ett vin från samma gård som tidigare vin från Cantina del Pino. Den del som Piero Busso äger (1,3 hektar) heter Borgese och ligger drygt 300 meter över havet.

Jäsning och marcerering 10-15 dagar sker dels i ståltank medans en femtedel ligger på slovenska ekfat. Endast naturlig jäst används och lagring sker i 24 månader i botti (2-2,5 hektoliter) för att avslutas i flaska 6 månader. Varken klarning eller filtrering.

Påminner mycket om Cantina del Pinos motsvarighet med det undantaget att det känns något öppnare. Har svårt att plocka ut dofter och smaker, kompakt.

SB 73291 499:-

2011 Barbaresco San Stunet, Piero Busso

Druvorna kommer från vingården San Stefanetto, Treiso där Piero Busso köpte loss 1,2 hektar 1994.

Osäker på jäsning/marcerering, naturlig jäst är det dock. Lagring är samma som ovanstående och inte detta vin klaras eller filtreras innan buteljering.

Härlig doft av tobak, vanilj och mogen frukt. Mer fyllig än många andra barbarescos, bra struktur, slank, väl sammansatt. Inget som spretar eller känns felplacerat helt enkelt. Skönt avslut som håller i sig. Känner inte till lagringspotentialen på detta vin men skulle gärna jämföra med första årgången som gjordes 2009, tror det händer en hel del spännande.

SB 73292 499:-

Samtliga viner finns i Systembolagets beställningssortiment.

Tack till BraVin för en lysande uppsättning från en till stor del bortglömt område i Piemonte.