söndag 25 oktober 2015

Brno och Prag, Tjeckien

I september åkte jag på en affärsresa till Brno i Tjeckien och vad passar då bättre än att prova de lokala vinerna? Jag hade i förväg försökt att lista ut vilka vinbarer som fanns att besöka, öppettider etc men det var minst sagt sparsmakat med information på nätet. Väl framme i Brno tidig kväll fann jag vinoteket Víno Hruška inte långt från tågstationen. Helt folktomt men tjejen som jobbade förklarade att de flesta var på den pågående vinfestival på torget. Den hade jag helt missat i mina sökningar inför resan. Det var ingen brådska då den pågår hela veckan så jag skulle få tid även med att utforska vad som fanns på plats. Hos Víno Hruška kan man prova ett flertal viner på glas, både från kran eller från flaska. Det är deras egna viner som gäller och genomgående (flaskvinerna)  höll de ok kvalité utan att riktigt övertyga. En bra introduktion till tjeckiska viner minst sagt.

Víno Hruška
Slavnosti vína i Brno
På torget pågick alltså vinfestivalen Slavnostivína där ett 20-tal producenter visade upp sina skapelser och vinerna var av minsta sagt varierande kvalité. Man kunde antingen köpa ett graverat vinprovarglas för 40 tjeckiska kronor (c:a 13 SEK) för att sedan välja vad man ville dricka alternativt hålla sig till ett få ett plastglas fyllt till bredden. För det var just det som var ett något annorlunda problem, att man fick så ohejdans mycket upphällt i glaset. Trots mina försök till att vänligt men bestämt säga att jag endast önskade en skvätt för att prova så fylldes det rejält. Det i sin tur ledde till att när jag skulle tömma vad som fanns kvar i glaset så saknades det dels bra ställen för detta men även begränsade möjligheter att skölja ur provarglaset. Så jag gav upp det hela med glas och höll mig till plastglas på ett tidigt stadium. Förvånat tittat tjeckerna på mig när jag gång på gång ställde halvfulla plastglas på borden i min jakt efter något av kvalité.


Jag tror jag hann med dryga 40-talet olika viner och det var egentligen enbart 2-3 stycken som känns som de är värda att nämna. Vinarvstí Buskovský 2011 Saint Laurent Réserve har en rik fruktig plommondoft med inslag av fat och körbär. Smaken är torr, lena tanniner och ett något kort avslut. På det hela ett trevlig vin på druvan saint laurent som jag inte har så stora kunskaper om sedan tidigare. Tacksamma 12,5% och en prislapp på 50 SEK.


Pinot noir finns det en del producenter som kan hantera i Tjeckien. Vinarství Reisten 2013 Pinot Noir Maidenburg gav mig så positiva vibbar att jag köpte med mig en flaska hem. Inget som kommer frälsa en Borgougnefreak utan här är det åt det lättare hållet. Annorlunda dofter som drar åt det lite exotiska utan att bli för sliskigt. Tror det kostade knappt 90 SEK.

Förutom alla olika viner att prova så var det en sak som många kom till feestivalen för. Det var burčák som gällde, en dryck av nyligen pressade druvor som fått en omgång tillsattt socker och en kortare jäsning. Resultatet är en söt dryck av druvsaft som även i mindre mängder garanterat fixar en betongkeps dagen efter. Jag noterade först denna dryck då jag såg flera personer bära runt på PET-flaskor med någon gulaktigt i och utan skruvkorkarna på. Anledningen till avsaknaden av skruvkorkarna är att drycken ännu jäser och risken finns för en mindre explosion om man stänger in det. Det är endast 5% alkohol i burčák men just det att det jäser vidare i kroppen påstås ge en rejäl berusning om man inte tar det försiktigt. Gott? Inte så pjåkigt faktiskt, påminner mig lite om Moscato d'Asti fast utan någon som helst syra.

Burčák
Efter att ha försökt att finna något intressant på festivalen i två kvällar beslöt jag mig för att finna lyckan i någon av alla de vinbarer som fanns runt stan. Tyvärr var det bottennapp rakt igenom. Om man inte vet exakt vad man söker efter och ber efter något de i barerna rekommenderar så slutade det oftast i något knappt drickbart. Sista kvällen hittade jag vad jag letat efter. Kanske Brnos bästa vinbar (bäst av samtliga jag besökte) finner man hos Garage Wine. Med ett flertal viner på glas (både inhemska som importerade) finns det garanterat något för alla. Bakom disken stod Viktor som visade sig både kunna bra engelska och var trevlig. Att han dessutom hade goda kunskaper inom vin (och allt runt omkring) gjorde inte saken sämre. Jag provade mig igenom några vita och avslutade med en makalöst god pinot noir. Först ut blev det två rieslings från Wachau Nothnagl, Österrike. 2014 Burgberg och 2014 Setzberg där den främsta skillnaden var hur de klarade värme. Vi låga temperaturer så höll Burgberg ihop bättre medans Setzberg utvecklades positivt i glaset ju varmare det blev. Båda är vad jag skulle kalla klassiska rieslingviner med en touch av grape. Bra men lite väl enkla. Det tredje vita var Garage Wines "egna" vin som det enbart produceras 900 flaskor av. 2013 Rara Avis är ett samarbete med producenten Franz Pichler och består av 80% grüner veltliner och 20% riesling. Anställda från Garage Wine själva är med och väljer ut druvor och hur blenden ska vara. Då Franz Pichler inte gör denna typ av blends i normala fall är det ett vin som endast får säljas av Garage Wine. Gulgrön färg, grönt i näsan, en hel del gula äpplen. Ok syra och ett bra avslut. Inte det mest fantastiska vinet men med en minst sagt intressant historia bakom.

Garage Wine, Brno
Garage Wine, Brno
Som avslutning provade jag en tjeckisk pinot noir från producenten Stapleton & Springer. Deras 2011 Rouci fick mig på fall direkt och jag satt bara och njöt av doften och fylligheten i smaken. En riktig höjdare som behöver ett par år till på rygg för att lugna ner sig.

Jag lämnade Brno och fick en kväll i Prag innan flyget hem dagen efter. Det blev ett besök på Vinograf, en vinbar som finns på tre ställen i Prag. Det finns ett stort utbud av tjeckiska viner på glas så det passade mig utmärkt och kan rekommenderas.


Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det visst går att få tag på bra och billiga viner i tjeckien men det kräver både tid och tålamod. Om man däremot går upp ett snäpp prismässigt (vilket inte behöver betyda alltför mycket om man jämför med Sveriges priser) verkar det finnas en uppsjö intressanta saker att ta del av. Ser fram emot nästa besök i Tjeckien.

torsdag 22 oktober 2015

Provning Caviste CAV0048

Jag var på provning av Cavistes nästa släpp, CAV0048, som denna gång bryter alla barriärer och packar lådan full med godsaker från Piemonte, Italien. Det är från producenten Ferdinando Principiano som tre viner finns för försäljning idag. Från att tdigare producerat "publikvänliga" viner som mer eller mindre saknat specifik områdeskarraktär beslutade sig Ferdinando att byta till en mer traditionell stil. Nu med fokus på ekologisk odling, större ekfat, naturlig jäst och minimalt med svavel. Allt för att låta druvan och området tala för sig själv.



2013 Dolcetto d’Alba Sant’ Anna (105:-)
Ungt och väldigt ren frukt men också något endimensionell. En del körsbär, svarta vinbär, lättare tanniner, ok syra. Jag är ingen större dolcetto fantast men kan trots det skönja en viss kvalitet i sin enkelhet, ett mycket bra "vardagsdricka". Om jag uppfattade det hela rätt så har det legat på ståltank i 10 månader, ingen fatkontakt alls.

2013 Barbera d’Alba Laura (135:-)
Fruktig, körsbär, svagt jordig, något kort. Mindre syra och mer fruktighet, lättsam, klunkbar. En ren och ärlig barbera helt enkelt. 10 månader på ståltank.

2011 Barolo Serralunga (255:-)
Druvorna kommer från ett 3,5 hektar stort område och skördas i början av oktober. Efter vinifiring ligger vinet i 24 månader på fat (20 + 40 hektoliter).
Kraftig doft av röda bär, rosor, lavendel och en del fat. Bra balanserad i smaken, hettar till något i slutet dock. Mycket gott och fullt drickbar redan nu men kommer säkert vinna på lagras ett tag.


Det som är gemensamt för vinerna är att de inte får någon tillsatt jäst eller svavlas vid vinifiering. Finns att beställa från och med idag 22 oktober från klickan 14:00 på www.caviste.se. Ett sexpack med två viner vardera kostar 990:-. Detta är ett riktigt bra första paket från Italien av Caviste vilket bådar gott för eventuella framtida lådor.

Som en extra bonus fick jag även ett smakprov av Principianos 2008 Barolo Boscareto. Vilket makalöst trevligt vin! Tack för det Martin!

måndag 5 oktober 2015

Producentprovning Dog Point Vineyard

Som en perfekt avslutning på arbetsveckan bjöd PhilipsonSöderberg in till en lunchprovning med producenten Dog Point Vineyard från Marlborough, Nya Zeeland. De har sedan 2002 producerat vin i eget namn och druvorna tar de från sina egna gårdar i regionen Wairau Valley där de fogar över c:a 300 hektar. Exakt antal hektar som används för druvodling framgick inte. De båda grundarna Ivan Sutherland och James Haley har förflutet från Cloudy Bay och om jag förstod det hela rätt så säljer Dog Point en del av sin skörd till just Cloudy Bay. Det odlas uteslutande organiskt, druvors skördas för hand och större mängden av odlingsmarken är certifierad.


Representanter från Dog Point på plats var Matt Sutherland och Murray Cook som både gick igenom vinerna och sedan aktivt deltog i följande lunch med diskussioner rörande bra mycket mer än bara deras egna viner. Mycket uppskattat.

Först ut var 2014 Dog Point Sauvignon Blanc, ett ståltankslagrat vin med fokus på rena fruktiga toner. En hel del exotiska inslag, melon, grape och krusbär. En tydlig syra som övergår i en svag beska på slutet. Enkelt, korrekt och anonymt. Jag tyckte mig höra att man blandar 20% vildjäst vin, vad det skulle tillföra fick jag inte klarhet i.


Efterföljande 2013 Dog Point Section 94 Sauvignon Blanc är ett stort kliv uppåt på intresseskalan. Vildjäst, ligger på gamla franska fat 18 månader och genomgår ingen malolaktisk jäsning. C:a 30000 flaskor tillverkas. En tydlig rökighet av rostade fat, bränt hår, undervegetation, krusbär och citrus finns i doften. Smakmässigt är det främst rökigheten som hänger kvar tillsammans med syran och en släng av kalk. Torrt och riktigt gott, speciellt till förrätten bestående av sparrissoppa och ägg. Utan ägget tog vinet över för mycket men med ägget blev det en skön balans. Bör hållas kallt, vid värme började det spreta rejält.


2013 Dog Point Chardonnay påminner en hel del om ovanstående med betoning på rökighet/fat. Den stora skillnaden är att det är fruktigare med melon, gula äpplen och en lätt nötighet i doften. Referenserna finns kvar i smaken med en aning päron på slutet, avslutningsvis jobbar syran fram saliven. Något fet och en bra längd. Klarar av att bli varmare, ändrade karaktär något men inte så att det tappade balansen. Satt fint till laxen. Tillverkas med malolaktisk jäsning och omrörning av jästfällningen, 18 måndare på franska fat varav 15% nya (40% enligt infoblad).


Sista vinet för dagen var 2013 Dog Point Pinot Noir gjord på 6 olika kloner, 100% vildjäst och med 15% hela klasar. Urlakning dker under 21-28 dagar varefter lagring på franska fat (osäker på mängden nya) sker i 18 månader. Uttaget ligger på 35hl/ha. Det är en stor, fruktig doft med i huvudsak röda bär och inslag av pepparkorn. Torr men i mitt tycke diskret smak med en bra syra och lagom mjuka tanniner. Det kommer fram viol, mer peppar och lakrits efter ett tag i glaset men så värst mycket händer inte. Hänger kvar länge. En nedtonad Nyzeeländsk PN skrev jag i mina noteringar, som en blandning mellan nya och gamla världen.


Sammanfattningsvis så finns det en solkar vinnare vad det gäller intresse kring smak och doft och det är Section 94 som jag gärna provar igen efter några års vila. Samtliga viner kommer att finnas tillgängliga på Systembolaget under oktober och november i det tillfälliga sortimentet.

2014 Dog Point Sauvignon Blanc (93009) 185:-, 6 november, 2400 flaskor
2013 Dog Point Section 94 (99267) 269:-, 16 oktober, 360 flaskor
2013 Dog Point Chardonnay (92095) 269:-, 16 oktober, 360 flaskor
2013 Dog Point Pinot Noir (99252) 349:-, 16 oktober, 480 flaskor

Tack till PhilipsonSöderberg för en mycket bra, underhållande och inte minst lärorik provning. Tack även till Matt och Murray från Dog Point som bjöd på en hel del fakta även utanför Dog Point. Sist men inte minst tack till Jimmy Forsman som gav mig tillfället att få delta.