torsdag 26 juni 2014

2010 Xavier Côtes du Rhône

Jag och Cellartracker kommer inte överrens. I alla fall inte vad det gäller detta vin. Med ett snitt på strax under 90 poäng av CT's användare och Rhone Report ger det 90 jämnt så borde det i mitt tycke vara ett ok vin. Så är icke fallet. Det är en hejdans massa röda bär i nosen blandat med en halvt överblommad blomsterbukett i gammalt vatten (stall) och ett instick av något bränt. Smaken är tunn, ihålig, saknar helt enkelt kärna. Avslutningen är kort förutom den lätta hetta som ligger kvar. Gjord på 60% grenache, 25% mouvèdre och 15% syrah.


Efter att ha läst igenom recensioner på CT kan det vara så illa att det är en stor variation mellan flaskorna, att något inte varit 100%-igt vid buteljeringen. Korken kan vi inte skylla på, det är skruvvarianten.  

torsdag 19 juni 2014

2011 Zind-Humbrecht Riesling Heimbourg

Jag jobbar mig igenom rieslingflaskorna en efter en och senast blev det en Alsaceproduktion som mötte sitt öde. Zind-Humbrecht, grundat 1959 av paret Léonard Humbrecht och Geneviève Zind har anor tillbaka till 1600-talet genom familjen Humbrecht. Domänen innehar c:a 40 hektar vinodlingar varav ett flertal är Grand Cru's. Istället för att skriva enbart Alsace och druvan på etiketten väljer Zind-Humbrecht att ange vingårdens/odlingens namn på samtliga sina icke Grand Cru viner vilka idag är 6 stycken (om jag fått rätt data), 2 i Wintzenheim, 1 i Hunawihr och resterande i Turkheim där Heimbourg ligger.

På Zind-Humbrechts etiketter finner man sedan 2001 även en egen klassificering för hur sött vinet är, kallat "indice" med skala 1 till 5, där 1 är torrt utan någon restsötma. Historien bakom är att det finns en hel del sötma kvar i vinet då produktionen jobbar med hög koncentration av druvmusten samt att det är biodynamiskt. En variation av hur sött vinet är finns mellan årgångarna så för att hjälpa köpare skapade man denna klassificering. Denna flaska är märkt "indice 2" vilket innebär ett inte helt torrt vin om man ser till den kemiska sammansättningen men ska inte märkas nämnvärt i smaken.


Det är en lätt djup klar gul färg med svagt drag åt halm. Första doften antyder på en hel del frukt (aprikos) men känns något tillknäppt. Smaken är lite smörig där sötman slår igenom. Jag saknar syran för att få ihop det hela. Eftersmaken håller sig kvar länge. När vinet strax därefter får sällskap med färska räkor blir det en fullträff. Dag 2 däremot är det ett helt annat vin. Fruktigheten har lagt sig och syran tränger fram. Klockrent! Det här vill jag dricka mer av.

Synd bara att jag var så dumsnål att jag bara köpte en flaska när det fanns på SB.

måndag 16 juni 2014

Wicked Wine vinmässa

Importören Wicked Wine höll i helgen en vinmässa på Restaurang Häktet. Uppdukat på Häktets innergård var närmare 40 olika viner och ett 20-tal ölsorter. Den främsta anledningen till mitt besök var att det skulle finnas 4 viner från Tenuta di Capezzana, bl.a. den nya årgången av deras Villa di Capezzana Carmignano, så ni förstår min besvikelse när det visar sig att endast deras Monna Nera fanns att prova. Enligt uppgift på grund av leveransproblem. Men det fanns som tur var en hel del annat gott och spännande att prova så jag glömde snart bort den lilla fadäsen. Detta är endast ett urval av de viner som provades och som jag personligen fann intressanta, på gott och ont.


Först en lätt rosé att starta med. Franska Plaimonts 2013 Rosé d'Enfer kommer inte att gå till världshistorien som "vinet man aldrig glömmer" men däremot är det ett vin man gärna dricker. Lätt, svag syra, fläder och exotiska frukter. Håll det väl kylt till en lättare sommarlunch.

Den toscanska producenten Fattoria Carpineta Fontalpino ligger centralt i Toscana och är sedan 2010 ekocertifierade. Jag missade av någon anledning att prova deras 2009 Chianti Classico utan hade fokus helt och hållet på de andra två. Först ut var 2007 Do ut des som består av 34% merlot, 33% sangiovese, 33% cs. Djupt röd, körsbär, mogen frukt, bra djup. Lång kraftfull avslutning. En riktig höjdare. 2006 Dofana har en annan druvmix och består av hälften/hälften sangiovese och petit verdot. Knutet? Tunnel? Bra men inte riktigt 100%-igt. Jag tror att det finns en väl dold potential här men att det behövs mer tid för att den ska komma fram. Gott är det i alla fall.

Producenten Mauro Molino från La Morra ställde upp med hela 4 viner som alla var ok där deras barolo visar klass. Barolo 2009, massa körsbär, lite blommigt, natur. Bra drag i slutet där tanninerna visar styrka. Bra nu, lysande om 4-5 år. Den vinodlingsbetecknade 2008 Barolo Vigna Conca är också riktigt fin och förvånansvärt lik den vanliga barolon. Doften var mycket svår att skilja åt, i smaken märks det tydligare med ett större inslag av ek.  

Jag har tidigare provat Collosorbos Rosso di Montalcino och var då måttligt imponerad. Nu fanns det att prova 2012 Rosso, 2011 Rosso di Montalcino och 2009 Brunello di Montalcino och mina intryck är de samma som tidigare. Det är något i smaken som jag inte riktigt kan bli vän med.


Från Pascal Bouchard var det deras 2012 Pinot Noir som bjöd upp. Ett ekologiskt vin från Languedoc som både doftar och smakar som vad man kan förvänta sig för 99 kronor. Bra frukt och mörka bär, kort avslut. Provar jag gärna med mat någon gång.

När jag ändå är inne på PN så hoppar vi ett halvt varv runt Tellus och landar i Wellington på Nya Zeeland. Där finner vi Shubert Wines som producerar närmre 10 olika viner med alla anknytning till "gamla världen" vad det gäller druvor. Deras 2011 Estate Pinot Noir har jag lite svårt att motivera prismässigt även om det är en trevlig bekantskap av skogshallon. Däremot ger 2011 Marion's Vineyard Pinot Noir mig en närmast euforisk känsla., så olik alla andra PN viner jag provat. Runt, fruktigt, sötsur, komplex, djupt, exotiskt. Oerhört svårt att hinna fördjupa sig på plats, måste provas vid ett senare tillfälle.


Vi stannar kvar på Nya Zeeland och provar 2009 Man O'War Ironclad, en kiwi med Bordeuaxkänsla. Exakt vilka druvor som ingår i cuvéen glömde jag fråga men nog är det fler än bara cs och merlot? Drickbar redan nu, bra kropp, bra bett i tanninerna och en skön avslutning. Måste jag prova igen under "ordnade" former.

Fortfarande på det södra halvklotet, nu i Sydafrika, finner vi Eikendal Vineyards i Stellenbosch. Samtliga tre provade viner, 2013 Cuvée Rosé, 2012 Pinotage och 2012 La Grâce hamnar i facket picknickvin. Snälla, lättdruckna, lätt karaktärslösa.


Tillbaka till gamla världen och Bordeaux. Det är dags för Bernard Magrez att visa musklerna. På tal om picknickviner, 2011 Château du Parc passar både smak och namnmässigt. Merlotdoftande med bra frukt. Snäppet upp i kvalitet hittar vi Château Tempérance där både 2004 och 2011 fanns representerade. Båda bra på sina egna sätt. Den ungdomliga merlotdoften i 2011 har i 2004 förvandlats till en mogen svampskog med oreganoinslag. Bra avslut på båda. Bäst av alla från Magrez var 2009 Cadran de Fombrauge, Saint-Emillion Grand Cru. Visst, priset stiger men det gör även kvalitén. Fyllig, sträv, mycket frukt och en del ek med en lång avslutning, mycket bra. Med ett pris på 239:- så måste jag nog klassa det som ett fynd. Om någon/några läsare har ett bättre alternativ för samma peng är det bara att höra av sig så ordnar jag en provning och lägger upp resultatet här på bloggen.

Sista vinet blir Niepoort Colheita 2005, ett klassiskt portvin lagom fyllighet och bra smak. Inte jättestort idag men har potential att utvecklas positivt. Ett par flaskor på lager att öppna upp om en 5-7 år sådär är nog inte helt fel.


Jag hade egentligen inte tänkt prova öl denna gång men när Mattias från Wicked Wine insisterar på att hälla upp ett glas Crooked Line Sea Legs Baltic Porter från Uinta så är jag inte svårövertalad. Härlig krona, bra djup i färgen, mycket malt och choklad med en len avslutning. Porter dricks inte i mängder hemmavid men detta var riktigt gott så några flaskor av denna hemma kommer inte skada. Ett plus för den snygga etiketten.

Som helhet en mycket trevlig tillställning där personalen var på tårna och gärna ställde upp på samtal och frågor. Innergården på Häktet fungerade perfekt trots den något blåsiga dagen. Bra jobbat Wicked Wine!

söndag 8 juni 2014

2010 Tokara Merlot

En vän till mig besökte Tokara på sin Sydafrikaresa och därifrån fick jag ett presentpaket bestående av en flaska olivolja samt en flaska vin, 2010 Merlot. Jag är novis på både merlot och Sydafrika så det är med öppet sinne jag rycker korken.


En massa mörka bär och natur är det första som kommer fram i doften. Efter ett tag även svaga vaniljtoner och fat. Smaken är fruktig, snudd på syltig med mer vanilj och skogsbär. Avslutning är len, svagt söt. Alkoholen är väl paketerad i frukten, märks inte trots sina 14,5%. Drack först ett glas  till kvällens biff där det funkade bra. Inte perfekt men bra. Resterande innehåll i flaskan konsumerades under kvällen till diverse småplock och det visade sig funka bra till i stort sett allt. Ett mycket neutralt vin. I jämförelse med de få rena merlotviner jag tidigare provat (då främst från Bordeaux) så är detta ett vin som bjuder på mindre motstånd och upptäckarglädje, känns som att jag provat detta tidigare. Smakmässigt så är det mycket syltigare än de franska vinerna, på gott och ont.

Jag har försökt hitta information om detta vin men det finns nada att få tag på hos producenten. Det är uppenbart att det inte är ett vin i det ordinarie sortimentet hos Tokara. Någon som vet mer?

lördag 7 juni 2014

2010 Barco Reale di Carmignano Capezzana

Samtliga flaskor klarade flyget hem från Hamburg så nu är det laddat med viner från Capezzana inför kommande semester. Ett av vinerna jag köpte var deras Barco Reale, mest som chansning, som sattes på prov i fredags.

Barco Reale di Carmignano är ett eget DOC sedan 1994 och kan ses som det enklare vinet kontra Carmignano som har DOCG status. Kraven för vilka druvor som får användas och geografiskt område är lika, skillnaden är i huvudsak hur länge vinet måste lagras innan försäljning. Barco Reale har inga ålders krav så det är ett billigare och enklare alternativ för många producenter. Det gör att vinerna klassade som Barco Reale går åt det lite lättare hållet och bör drickas hyfsat unga. De druvor som får användas och i vilken utsträckning är hårt reglerat. Som grund är det sangiovese som måste uppgå till minst 50% i den slutliga blandningen. Resterande kan vara canaiolo nero, cabernet franc och cabernet sauvignon (mellan 10-20%) samt trebbiano, canaiolo bianco och malvasia bianca (maximalt 10%).

Namnet Barco Reale betyder Kunglig park och syftar till den jaktmark på dryga 1600 hektar som skapades av familjen de'Medici på 1600-talet. Exakt om det finns ett samband (förutom namnet) mellan jaktmarken och vinframställningen är oklart.


Denna Barco Reale är en blandning av 70% sangiovese, 20% cabernet sauvignon och 10% canaiolo. Vinifieringen sker i ståltankar för att sedan lagras på 25 hektoliters fat i 6 månader. Avslutningsvis vilar vinet i flaska 3 månader innan försäljning.

Härligt röd färg med djup i mitten och snudd på helt transparent i kanten. En klar körsbärsdoft med inslag av mejram och oregano. Körsbären finns kvar i smaken i ackompanjemang med lite beskt svart te. Avslutet är något varmt och flyktigt med lagom bitiga tanniner. På det hela bra balanserat. Satt perfekt till nationaldagspizzan. Min fru noterade senare på kvällen att det inte enbart är ett matvin utan fungerade utmärkt att smutta på efter att ha luftats några timmar. Personligen är jag oerhört glad att jag beställde några Barco Reale men redan nu vet jag med mig att jag köpte alldeles för få.

måndag 2 juni 2014

Hotelleverans

På konferens i Hamburg och har fått levererat till hotellet från ElCeller24.de. Nu håller man tummarna för att de håller flygresan hem.