2000 Lat 42 Gran Reserva

2000 Lat 42

F: Början till lite tegel, ljust i kanten.
D: Dill, ek.
S: Massor av ek, lite dill, avsaknaden av den sedvanliga vaniljen vilket jag uppskattar. Kroppen är nästan helt borta. Minimala tanniner, svag syra. Lädertoner i avslutningen.

En 13-årig Rioja för 99:- är inte annat än bra valuta för pengarna. Men det gäller att skynda på innan allt har "dunstat".

2011 Domaine du Joncier Lirac Le Gourmand

Från importören Caviste fick jag hem en låda från deras senaste släpp (CAV0018), ett sex-pack med Lirac från producenten Domaine du Jonicer. Det första vinet som öppnats är Le Gourmand. Det är precis som de andra vinerna från Joncier lagrat helt utan fat utan har legat på betong. Produktionen ska även vara biodynamiskt och ekologiskt certifierad. Så förutom dieselavgaserna vid frakten hem till min dörr så kan man dricka med gott samvete.

Vinet består av 70% Grenache, 15% Syrah, resterande Cinsault och Carignan, har lagrats i 13 månader i betongtankar och buteljerats utan filtrering.

2011 Lirac Le Gourmand

Jag kylde ner vinet till c:a 17 grader, öppnar och häller upp i glas. En inte alltför kraftfull doft av röda och mörka mogna bär och örter, lakrits. Efter ett tag övergår det mer åt parfym, blommigt. Det första som jag reagerar på när jag tar en klunk är att det liksom spritter till på tungspetsen, nästan lite som vid ett åskoväder. Känns mycket skumt. Efter det framträder en del frukt och syra utan att ge några bestående intryck. Väldigt lättdrucket, inget motstånd någonstans.

Helt ok vardagsvin helt enkelt i bekant grenachestil.

2011 Pitti Pittnauer

2011 Pitti

Doft: lingondricka (lunchrestaurang), glöggkryddor, ungdomligt.
Smak: chokladboll, tuggad blyertspenna (HB2), mer lingon, fat. Sötsyrlig flyktig eftersmak.

Som gjort för att korka upp (skruva menar jag) och hälla i sig. Inga krusiduller, inga krav, inget att spara, drick nu och njut.

http://www.systembolaget.se/73173

2010 Il Sasso

I Systembolagets tillfälliga sortiment finns ännu ett vin från området Carmignano (det andra drack jag tidigare i somras), denna gång från producenten Piaggia. Gården är belägen i kommunen Poggio a Caiano Prato ca 14 km väster om Florens. Företaget startades av Mauro Vannucci, som i mitten av 70-talet köpte mark i området, övertygad om att det skulle gå att göra ursprungsbetecknat kvalitetsvin från området. Och nog har han haft rätt, många av de Piaggia Carmignano Riserva DOCG som producerats sedan 1991 har fått strålande betyg av både "experter" och glada amatörer.

Nu är det dock inte riserva vinet som ska testas utan lillebrorsan, Il Sasso (stenen). Druvorna skördas för hand och efter pressing låter man skalet ligga med ett tag. Efter 18-20 dagars vinifiering tankas vinet över på franska fat för lagring i 15 månader (12-14 enligt importören). Under denna tid får vinet "dekanteras" något för att vid buteljering klara sig utan filtrering. Avslutningsvis är det 6 månader på flaska innan försäljning. De druvor som använts är 70% Sangiovese, 20% Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc samt 10% Merlot.

2010 Piaggia Il Sasso Carmignano

Färgen är rubinröd och djup. Det är mycket att ta in i doften, inget som riktigt vill ta ett steg fram och presentera sig. Efter ett tag i glaset blir det associationer som timjan, hemgjord drottningsylt, fat och kakao. I smaken finns det mer kakao kvar, alkoholen har pinkat in sitt revir och släpper in frukten. Det är fruktigt men på samma gång torrt, kan inte riktigt komma på vad det är. Jag tror att det har med kakaon att göra, passar inte riktigt in.

I jämförlese med den Carmignano jag provat tidigare har denna inget att sätta mot. Till sitt försvar är den 3 år yngre så visst är det en något oschysst jämförlese. Inte vad jag hade hoppats på men trots det godkänt.

Mer om Piaggia kan man läsa här: http://www.piaggia.com/
http://www.systembolaget.se/90310

2010 Longhop Shiraz

Om någon för 5-6 år sedan bad mig rekommendera ett vin från Australien så hade jag stått utan svar. Viner från andra delar av världen än Europa var en kunskap jag saknade helt. Men för inte alltför långt tillbaka i tiden så hände något. Jag "vågade" mig på att smaka på några aussies och blev lite lagom förälskad. Inte helt omvänd men med en liten nyfikenhet som sedan dess gjort att jag inte drar mig för att köpa hem flaskor.

Senast i projekt Australien är ett shiraz från producenten Longhop. Dom två vinmakarna Domenic Torzi och Tim Freeland, High School kamrater, satte 2002 i verket deras idé med att skapa ikoniska viner. Detta vin kommer från 15 till mer än 50-åriga vinstockar från Munno Para, Angle Vale och One Tree Hill. Det är sjätte årgången av Lonhop Shiraz, öppen jäsning, handpressat, 14 månader på franska och amerikanska hogsheads, ofiltrerat.

2010 Longhop Mounty Lofty Ranges Shiraz

Väldans mörkt är första tanken. Det är djupt mörkt, violett i kanten. Det strömmar ut en hel del karamell, päron(?) och frukt som fyller rummet efter ett tag. Just frukt och mörka bär (björnbär) är genomgående även i smaken nu i sällskap med hasselnöt, lakrits och krydda. Eftersmaken är kort, inget som riktigt hänger kvar.

Det är bra, mycket bra men saknar som sagt lite på slutet men på det hela mycket prisvärt och något jag gärna dricker igen.

99 DKK, egen import.

Mer info om Longhop finns på : http://www.longhop.com/

2007 La Dama Amarone della Valpolicella Classico

Fler flaskor från Atomwine efter senaste besöket korkas upp och nu så har det blivit dags för en Amarone från La Dama. Gården La Dama består av 6 hektar sammanhängande odlingar som omger vingården i kommunen Negrar.

Karta över La Dama.

Skörden börjar i slutet av september och druvorna placeras i 6 kilos lådor i traditionella torkrum. Torktiden är mellan 90-100 dagar, pressningen sker sedan i januari. Jäsning i 25-30 dagar sker på både 500-liters fat som i ståltankar. Vinet vilar sedan i 14 månader på Barrique innan en sista vila sker på andra fat i ytterligare 18 månader. Efter buteljering är det minst ett år i flaska som gäller innan vinet kommer ut till försäljning.

2007 La Dama Amarone Classico DOC

Det är en jämn, röd, snygg färg. Doften är jordig, natur, med inslag av timjan. Det är mycket mörka körsbär i smaken, massor av mörka bär över lag, lite kryddigt som övergår i en hyfsat lång, värmade eftersmak. Får betyget ok.

Mer info om La Dama finns här: http://www.ladamavini.it

2x Bourgogne

En varm kväll i juli är som skapt för viner i de "lättare" klasserna. Jag har den senaste tiden blivit lite svag för mousserande från just Bourgogne, känns som ett klart prisvärt alternativ om man nu inte prompt måste dricka champagne. Först ut är en Crémant de Bourgogne från producenten Picard(?). Jag ska inte ens försöka skriva något om producenten. Förklaringen är att jag inte vet vem det egentligen är. På SB's hemsida står det att producenten heter Geisweiler, på importören Spendrups site står det Picard. I detta fall tror jag mest på Spendrups, dock finner jag ingen information i övrigt på nätet.



Geisweiler Monopole Crémant du Bourgogne

Druvblandningen är Chardonnay 50%, Pinot Noir 37%, Gamay 8% och Aligoté 5% och framställningen är enligt méthode traditonelle (champagnemetoden). Efter den andra jäsningen vilar vinet på jästfällningen i 15-18 månader innan degorgering och buteljering.

Det är en hyfsat stor doft av äpplen, citrus, järn och den karakteristiska jästen. Det är ingen stor mousse men bubblorna är det inget större fel på. Torrt, friskt med mer metalliska antydningar i smaken, lite syrligt.

För 99:- är det inte mycket att bråka om, prisvärt.
Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685)



2010 Couvent des Jacobins

Kvällens andra vin är ett vin som jag drack för inte så länge sedan, då årgång 2009, som jag gillade. Nu är det årgång 2010 som gäller, är den lika bra? Doftmässigt är det mer knutet, hårdare. Det är svårare att plocka fram detaljerna men visst känns det igen. Smaken är även den mer stram, syrlig och saknar en del av den hö som jag kände i tidigare årgång. Mer kryddor och lingon denna gång.

Inte lika fängslande som förra flaskan, nu känner jag inte samma lycka. Lägga undan och vänta tills nästa vår kanske?

Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge (nr 5283) 119:-

Legoland, Skåne och Atomwine

I kombination med resan till Legoland blev det ett stopp hos Atomwine i Vejle. Det kändes som ett bra tillfälle att bunkra upp med lite nya bekantskaper när man ändå åker förbi. Jag la en beställning och tack vare ypperlig kundservice så kunde jag hämta upp vinerna på en tid som passade oss perfekt. En eloge till Atomwine för sådan service.

Efter att ha stuvat om i bilen, nu något tyngre (plånboken lättare) körde vi vidare mot Billund och Legoland. Vi hade bokat hotellet Propellen som ligger c:a 500m från ingången, ett mycket bra hotell, dock saknades AC på rummen. Något som överraskade mig var hotellets stora utbud av viner. Det fanns för alla smaker och med en prissättning som var acceptabel (om man jämför med Stockholms krogarna/restauranger sjukligt stora prispåslag).

Då vi skulle spendera 2 hela dagar på Legoland blev det endast en flaska på de två kvällar vi var där. Ett 2010 Côtes-du-Rhône Villages Plan de Dieu från producenten Ferraton Père & Fils. Ett enormt fruktdrivet vin gjort av grenache, syrah, mourvèdre och carignan med doft av mörka bär och kakao. Mycket smak av samma mörka bär, ganska fylligt, alkoholen sticker ut lite, peppar. Något spretigt intryck, inte riktigt sammanhållet men inte dåligt, kan nog behöva växa till sig lite. Dag 2 är det samma intryck som dag 1 men denna gång mindre spretigt.



2010 CdR Villages Plan de Dieu

Resultatet efter 2 dagar av berg-och-dalbaneåkande, glass, legomodeller och filmer är ömmande fötter och behov av avkoppling. Så iväg till nästa anhalt, för återhämtning, byn Svarte nära Ystad i Skåne. Några sköna, avkopplande dagar med sol, bad, sand, minigolf och god mat. Till första kvällens köttbit med potatisgratäng blir det en 2009 Luigi Righetti Amarone. Jag har genom åren druckit en del Amarone, de flesta i det lägre prissegmentet där även denna finns. Dessvärre har jag enormt svårt att få ett grepp på doften, det är kompakt med mycket få antydningar till vad som döljs. Mest fat och frukt. I smaken finns det mer att hämta om än något väl kompakt/knutet även här. Mer fat och frukt, snälla tanniner, mer syra. Nej, det här är inte klart på långa vägar, om det nu blir det.

2009 Righetti Amarone Classico

Sista kvällen är det fisk som ligger på grillen och till det plockar jag fram ett av vinerna jag plockade upp hos Atomwine, en 2012 Keller Riesling "von der Fels". BOOM! Där satt den. Vilken upplevelse. Jag som dricker vitt så sällan har kanske träffat rätt för en gångs skull. Vän av Riesling kan jag inte påstå att jag är sedan tidigare men en begynnande "best friends forever" känsla smyger på. Underbart frisk, mineralisk, stram, frukt, petroleum. Håller bra klass hela vägen. Jag anar att det kommer utvecklas mer om ett tag, om jag bara kan hålla fingrarna borta från resterande flaskor.

2012 Weingut Keller Riesling von der Fels

Nu har jag jagat efter mer info om Weingut Keller, hittar en site på enbart tyska (som jag är minst lika usel på som franska och italienska och...) så jag skippar en djupare presentation för tillfället.

Skärgårdsdricka

På min och min frus första gemensamma semestervecka åkte hela familjen ut i Stockholms skärgård för några dagars avkoppling. En släkting till oss har ett hus modell större på en ö inte långt från Lådna så i utbyte av logi och transport stod vi för mat och dryck.

Första kvällen blir det folieinlindade laxpaket med grönsaker och potatis som legat på grillen en längre stund. Lax på det sättet med morötter, palsternacka, sparris m.m. är oslagbart gott och framför allt, enkelt. Till det drack vi ett rosé, M de Minuty, från området Côtes de Provence. Nu är det årgång 2012 som gäller (vi drack 2011 förra året och blev inte besvikna då). Jag ser till att kyla ner det rejält innan det är dags att hälla upp. Med värmen som var den kvällen var det direkt från kylskåpet ut på bordet, 3-4 minuter senare är det i perfekt temperatur.

2012 M de Minuty Rosé

Det är mycket smultron/jordgubbe i doften med ett stänk av citrus. Ju varmare vinet blev desto mer övergick doften mot mörka bär och smultronen försvann. Mycket trevligare doft initialt. Det är torrt, syrligt och snudd på motstridigt. Det ploppar upp alla möjliga smakreferenser utan att något tar över, mer gubbar, grapefrukt. Till maten passade det utmärkt, klart bättre än på egen hand.

Kväll 2 så är det helgrillad fläskytterfilé, potatisstomp med örter och en whiskysås. Inte den lättaste rätten att dricka rött till men jag chansade på en 2010 Campolietti Ripasso av producenten  Luigi Righetti.

2010 Campolieti Ripasso

Det är en klassisk ripasso på alla sätt, faten finns där i doften tillsammans med chokladen och körsbär. Smaken fortsätter på samma spår, syra och värme. Helt ok vin för priset.

M de Minuty Rosé (nr 2590) 99:-
Campolieti Ripasso (nr 6792) 95:-

2010 Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape

På de flesta SB finns det 2-3 CdP att välja mellan varav Vieux Lazaret är en av dessa. Det var många år sedan jag drack från denna producent så det är en smula "spännande" att prova något som jag minns som gott.

2010 Domaine du Vieux Lazaret

Det är frukt i massor. Så kan man kort sammanfatta doften. Det finns även en del örter och lakrits men man får jobba för att hitta dessa bakom fruktångorna. Det kompenseras sedan i smaken som har en något pepprig ton blandat med frukten och en lätt syra. Det är rakt på, inga krusiduller. Lättdrucket, inställsamt och bra sammansatt.

En bra introduktion av CdP för den som är nyfiken, mindre spännande för den insatte.

3 pride-påvar av 5.

SB, 2211, 199:-
Finns även på halvflaska som av någon konstig anledning är drygt 1 krona billigare per liter.