3 snabba

"Jag har några flaskor liggande i källaren". Så började det, min vän DS plockade upp två, jag tog med mig en. Då han nämnde att det rörde sig om en österrikare och en australiensare så tog jag med mig en italienare. Mer komplicerat behöver det inte vara, lite vin och tilltugg så har man fixat en helkväll.

2006 Yering Station, Australien, Yarra Valley [halvflaska]
95% shiraz, 5% viognier
Kvällens vinnare. På väg utför men har en hel del frukt kvar att bjuda på. Aussieshiraz i klassisk Rhônestil. Pepparn finns där och lite rökighet. Det här provar jag gärna igen.

2007 Leo Hillinger Hill 1, Österrike, Burgenland
Osäker på druvorna, 2009 har 30% zweigelt, 30% merlot, 20% cabernet sauvignon, 20% blaufränkisch
Mörkt röd. Mörk frukt, kompakt, känns trött. Saknas något grundläggande, typ smak. Inget jag törstar efter. Antingen så är det i en konstig fas eller så har det rusat förbi toppen, jag kan omöjligt säga vad som gäller.

2009 Monte del Frá Valpolicella Classico Superiore Tenuta Lena di Mezzo
Osäker på vilka druvor som ingår.
Försiktig doft, körsbär och läder. Mer strävhet i smaken än jag minns, stramare tanniner. Har inte förbättrats sedan förra flaskan i våras, snarare tvärt om.

Middag på Djuret

I samband med min frus och min "årsdag" (dagen då vi första gången träffades) hade jag bokat chambre séparée på restaurang Djuren i Stockholm. Vi höll oss till chef gourmand menyn som för kvällen innehöll diverse små plock, ytterfilé och lever av älg samt halsen, fransyskan och sidan av älg som samsades som stoppning i en korv. Det var bara att luta sig tillbaka i källarvalvet vi fått och frossa i rätt efter rätt som kom in.

Till de inledande snacksen började vi med ett glas 2012 Weingut Wittman Riesling Trocken från Rheinhessen. Ungt och piggt, ganska fylligt men saknade karaktär. Längden fanns där. Passade bra till det tilltugg vi fick in (grissvål, märg mm.).

Till älgen valde vi en Châteauneuf-du-Pape från Domiane Bois de Boursan, årgång 2010. Ett vin som lutar åt det mer traditionella hållet. Här är det 65% grenache, 15% vardera syrah och mourvèdre samt 5% övriga sorter.

Domaine Bois de Boursan grundades 1955 av Jean Versino som flyttade från Piemonte. Fram till 80-talet så såldes allt vin på bulk men i samband med att sonen Jean-Paul tog över började Bois de Boursan buteljera själva. På egendomens över 16 hektar odlad mark på 27 olika platser i CdP (många hyrs av andra ägare) produceras samtliga tillåtna 13 druvor. Inga druvor plockas loss utan hela klasar fermenteras. Mognaden sker sedan i foudres i 18 månader. Ingen filtrering.

Det är ganska stängt och krävde ett tag i luften för att dela med sig. Då smyger det fram en härligt fruktig doft toppat med kryddor. Snudd på blommigt. Smaken är mörkare i tonen, djup, nu med lakritstoner, köttigt med bra lena tanniner. Fylligheten finns där och eftersmaken hänger med ett tag. Ett riktigt bra vin som i sammanhanget fungerade utmärkt.

Jag blev mycket imponerad av servicen och av maten, även om jag personligen inte är en större fantast av vilt, vilket min fru är. Rekommenderas varmt. Ett återbesök är bokat inför sommaren.

Blossa Glögg 05

En flaska glögg som år efter år stått och samlat damm har äntligen fått möjligheten att visa sina kvalitéer. Årgång 05 är smaksatt med hjortron och armagnac och det är just det förstnämnda som sätter sina spår. Det är en ljus dryck som både doftar och smakar hjortron. Armagnacen har jag svårt att finna. Då jag inte provat 05 tidigare så har jag inga referenser hur det smakade som nytt utan jag kan bara konstatera att det drar lite väl mycket åt det söta. Att slänga i ett par russin som brukligt är hoppar jag helt, står sig bra utan. Vinner på att drickas varm. Personligen föredrar jag mer kryddighet. Dock populär bland de andra som provade. Kul hur som helst, inte varje dag man dricker åttaårig glögg.

Blossa Glögg 05

2011 Paolo Scavino Langhe Nebbiolo

Det finns stunder i livet då tiden stannar upp, alla intryck runt omkring dunstar och man försvinner in i sina egna tankar kring vad man för tillfället upplever. Det är få viner under detta år som lyckats trollbinda mig på detta sätt. Paolo Scavinos Langhe lyckades.

I byn Castiglione Falletto i hjärtat av Barolo, Langhe, hittar vi producenten Azienda Vitivinicola Paolo Scavino. Vinhuset bär namn efter dess grundare Paolo Scavino som gjorde det första vinet 1921. Nu är det andra och tredje generationen som håller i rodret. Pappa Enrico Scavino som följt sin fars fotspår sedan liten och hans två döttrar Enrica och Elisa delar nu arbetet i vingården och källaren. Familjen Scavino är övertygade om att vinerna ”görs i vingården” och att sambandet mellan natur, jordmåner, årstider och årgångar spelar en mycket stor roll för vad vinet slutligen smakar i glaset. Scavinos vinkällare är mycket modern och man har ofta setts som en innovatör vad gäller vingårdsarbete, jäsning, fat och allmän vinifiering. I källaren finns både ståltankar, små franska fat (225 l barriquer) och stora fat på 500 till 2000 liter. – ”Det är inte vad som är på modet som bestämmer hur vi lagrar våra viner utan vad som är bäst för slutresultatet av det specifika vinet”, säger Enrico.
Källa: enjoywine.se

2011 Paolo Scavino Langhe Nebbiolo

Druvorna till deras Langhe Nebbiolo kommer från gårdarna Bricco Manescotto och Annunziata i byn La Morra. Skörden sker för hand, stjälkarna tas bort och vinfieringen sker i rostfria ståltankar. Avslutningsvis ligger vinet 6 månader på fat (om jag förstått det hela rätt, lite otydlig information).

Det är en helt tillknäppt upplevelse initialt men redan efter 30 minuter i glaset så öppnar det upp sig rejält. Det är en stor dos mörka bär tillsammans med rosenblad och nypon. Snyggt packat med lätta fattoner och bryggkaffe som hänger med en lång stund. Så perfekt att dricka redan nu om man gillar lite motstånd och kommer säkert bli ännu trevligare om ett år eller två.

Finns en hel del kvar på SB så för min del blir det att ladda upp källaren med fler flaskor.
99023 på SB, 150:-

Återuppstånden efter sju sorger och åtta bedrövelser

December har inte varit den enklast av månader. Med sjukdomar i familjen i omgångar (mycket VAB) under flera veckor fick vi till slut ordning på magar och förkylningar och kunde fira jul med släkten. Så det är nu dags att beta av alla dessa halvskrivna inlägg som påbörjats efter middagar, fredagsmys eller i samband med julklappsrimmande.

Först ut är det tre bubblande viner, två franska och en spanjor.
NV Langlois Brut Crémant de Loire
Friskt, ungt, syrligt. Gröna äpplen, svaga brödtoner och lite sötma i smaken. Inte riktigt i balans (sötman) men trots det väl värt sina 119:- som det kostar på SB. 3 druvor samsas i flaskan, chenin blanc 60%, chardonnay och cabernet franc med 20% vadera.

NV Anna de Codorníu Brut
Nu är vi i Spanien och då är det givetvis cava. Snäppet mer sötma än föregående flaska utan att ta över för mycket. Friska citrustoner. Helt ok, ratas dock av de flesta runt bordet. Gjord på 90% chardonnay och resterande parellada

2007 Palmer & Co Blanc de Blancs
Vi avslutar med champagne. Kvällens vinnare enbart på doften. Stor rikedom av olika dofter såsom äpple (gula), nötighet, citrusfrukter och bröd. I smaken är det harmoni och en jämnvikt mellan de olika delarna. Härlig mousse och en eftersmak som ber om mer. Detta måste vara en av de mest prisvärda champagner som finns att köpa på SB.

3x bubbel

Idag startar rättegången mot Rudi Kurniawan

Efter att suttit i arrest sedan mars 2012 är det nu dags för Rudi Kurniawan att ställas inför rätta, misstänkt för förfalskning av exklusiva viner. Om han kommer stå emot anklagelserna fullt ut eller om han kommer satsa på att åberopa sinnesförvirring återstår att se. Intressant läsning under vinter blir det i alla fall.

http://www.winespectator.com/webfeature/show/id/49359
http://www.dn.se/nyheter/varlden/billigt-vin-saldes-for-miljoner/

4 flaskor, 4 druvor, 4 länder och en middag

Jag och min vän DS satte ihop en provning/middag för två av grundarna av whiskyklubben Anlach. De har senaste tiden visat ett begynnande intresse för vin så det gäller att smida medans järnet är varmt. DS skötte middagen och dess drycker, jag höll i den halvblinda provning vi startade kvällen med. Jag satsade på förhållande vis "enkla" viner i det avseende att det går, även för de som inte nördat ner sig helt i vin, att plocka ut det unika i varje vin/druva. Europeiska endruveviner blev temat. 4 länder, 4 druvor, rött.

Det blev en hel del kvar i flaskorna så jag gjorde ett eget litet test med resterna dagen efter för att se skillnaden.

2010 Friedrich Becker Becker Family Pinot Noir
Ljus röd färg, tunn i kant. I doften fullmogen jordgubbe, svagt körsbär. Dag 2 är det nästen enbart jordgubben kvar. Smak av röda bär, lakrits. Snälla tanniner, svagt petroleum (dag 2), sälta på läpparna, kort eftersmak.
Provningens sämsta enligt samtliga. Lite väl spretigt.

2009 E. Guigal Crozes-Hermitage
Djup röd färg. Kompakt doft, mäktig, fat. Stall, karamell, olja dyker upp dag 2. Ofärdig smak, ungt, fat, bra tanniner, eftersmaken försvinner snabbt men kommer tillbaka efter några sekunder.
Kvällens näst bästa. Stor skillnad efter en dag, kommer nog kunna bjuda på mer om några år, själv kommer jag spara några flaskor.

2008 Viña Pomal Reserva
Djup röd  färg, något tunn i kanten, I näsan kommer det svarta vinbär, peppar, fat och dill. Dagen efter kommer det fram cederträ, tobak och läderfåtölj. Smaken innehåller peppar, dill och vanlij som samsas med tanniner. Mer av dill och cederträ dyker upp dag 2. Trevlig men något opersonlig.
Kvällen tredje plats.
Vikt tompavan: 549g

2007 Val di Suga Brunello di Montalcino
Jämn röd färg med antydan till tegel. Natur och stall i doft med fat. Dag 2 är det svårare att hitta alla nyanser. Torkad frukt, mer fat, örtkryddor i smaken, samma dag 2, något tunn kropp. Härlig eftersmak.
Kvällens vinnare (föga förvånande) av samtliga. Klart drickbar idag och flera år framåt.


Maten och vinerna som dracks till kommer i nästa inlägg.

Uppsamlingsheat #2

Höstens småplock, spridda skurar av diverse som smakats men saknat djupare analyser. Allt sammanfattat av nedskrivna noteringar.

2012 Satellite, Marlborough, Nya Zeeland
100% Sauvignon Blanc
Ungt, fruktigt, exotiska frukter, intetsägande. Saknar personlighet.

2001 Estola Gran Reserva, La Mancha, Spanien
Cencibel (Tempranillo) & Cabernet Sauvignon
Djup röd färg. Väldigt ekig, frukten finns kvar, mognad i doften. Mer frukt, natur/stall i doften.

2004 Vereinigte Hospitien Riesling Trocken

100% Riesling

En av flertalet flaskor jag genom åren fått av mina svärföräldrar. Det händer till och från att de hittar flaskor undanstoppade lite varstans i huset, viner de i sin tur fått av bekanta/gäster i samband med middagar etc. Anledningen till att flaskorna finns kvar är att svärföräldrarna inte dricker alkohol, endast i undantagsfall. Så flaskorna har blivit liggande i något skåp, förråd eller där de helt enkelt fick plats. Så ingen optimal lagring kan vi snabbt konstatera.
Och tyvärr, detta vin har inte vunnit något på detta. Mognadsgraden är kraftig i både doft och smak. Det finns antydningar till frukten. Synd.

Producentprovning Château d´Arlay Jura

I slutet av oktober kom greve Alain de Laguiche från Château d´Arlay på besök för att berätta och sälja in sina viner. Château d´Arlay ligger i Jura och enligt dokumentation har man framställt vin här sedan medeltiden. Stor vikt ligger i att producera viner enligt områdets gamla traditionella metoder och produktionen idag överlappar alla de klassiska vintyperna från Jura. Vi pratar längre fatlagring, mycket ljusa röda viner, oxidation mm.

Jura består av 6 appelationer, 4 områden (L'Étolie, Arbois, Côtes du Jura, Château Chalon) och 2 produkter (Crémant du Jura, Macvin du Jura). Den totala exporten från Jura är endast 3%, för Château d´Arlay är det hela 20% där Sverige är en av de största marknaderna.

Alain de Laguiche, Château d´Arlay

Först ut är det tre röda, två stycken Corail och en Rouge. Corail är gjord på samtliga 5 druvor som finns att tillgå, Chardonnay, Pinot Noir, Poulsard, Savagnin (Traminer) och Trousseau (Bastardo, Cabernet Gros) medans Rouge är 100% Pinot Noir. Corail nämns ofta som ett rosé, helt fel enligt Alain, då det är mycket ljust i färgen.

2008 Côtes du Jura Corail
Ljus, jämn, klar färg, svagt tegel. Natur, körsbär, fruktig, ren i doft. Ungdomligt syrlig, lätt med lite stramande tanniner.

1998 Côtes du Jura Corail
Brun, ljus, klar, jämn färg. Hög mognadsgrad, dadlar, stall, kattsand och kol i näsan. Rik kropp, utvecklad, tanninerna inte riktigt integrerade.

2006 Côtes du Jura Rouge
Röd, jämn färg. Hallon/jordgubbsgodisremmar, blommig, trevlig doft. Lätt i smaken, röda bär, lakrits, tanniner, torkar ut munnen.

Nästa "flight" är det dags för de ljusa vinerna. Chardonnay är just 100% Chardonnay, Blanc Tradition är en blandning av Chardonnay och Savagnin. Det rådde lite oklarheter kring årgångarna för Blanc Tradition, det skulle varit 11993 enligt tidigare information men på flaskan stod det 1989 så jag utgår från att det stämmer.

2008 Chardonnay à La Reine
Klar gul, pärondoftande (lätt övermogna), melon med begynnande mognad. Metallisk smak.

1998 Côtes du Jura Blanc Tradition
Gul fin färg. Fruktig doft, konstig metallisk smak, påminner om Autosol (krompolermedel).

1989 Côtes du Jura Blanc Tradition
Mörkare gul. Doft av smörjgrop och gamla rulltrappor. Smak av bilverkstad och pendeltåg.

 

 

Efter dessa minst sagt annorlunda smak och doft upplevelserna är det dags för sista flighten.

2003 Vin Jaune
Gult (därav namnet). Brända toner i doft, sherry och armagnac. Samma armagnac och brändhet finns i smak, nu med salmiak. Lång eftersmak.

2003 Vin de Paille
Produceras av torkade druvor, c:a 70% vatten ska bort enligt Alain. Halmgul, bärnstens färgad. Mycket russin och sirap i doft. Smakmässigt är det samma som doften med tilläggen honung och rambutan. Jag fastnar helt för doften, grym. Sitter mer och sniffar än smakar.

NV Macvin Rouge
Mörkgul. Bränd, söt armagnac i näsan. Salmiak i smaken. Annorlunda och intressant.

 

Det är första gången jag smakar viner från Jura och jag blev personligen inte helt frälst. Utom på ett vin, Vin de Paille. Vilken höjdare! Måste skaffa mig några flaskor. Även 2006 Rouge var trevlig men inte övertygande.

Hela uppställningen. Vin de Paille och Macvin längst fram.

Bordeaux Grand Cercle på Grand Hotel

Igår kväll hade Stockholm besök av Grand Cercle des Vins de Bordeaux som gör sin första turné i Sverige för att visa upp Bordaeuxviner utifrån mottot "bra vin för en rimlig peng”. Sammanslutningen omfattas i dag av 190 egendomar, oftast familjeegendomar, spridda över 31 appellationer. Ett gyllene tillfälle att lära känna detta område, med över 40 producenter representerade.

Mina favoriter denna kväll (utan inbördes ordning):
2008 Château Fontenil
2010 Château Fayat
2011 Clos Dubreuil
2010 Château Rol Valentin
2010 Château Dalem

Stort tack till alla närvarande för många givande och lärorika samtal.

 

 

2012 Tahbilk The Tower Shiraz

Tahbilk grundades 1860 och än idag finns det kvar shirazstockar från den tiden, innan vinlusens härjningar. Sedan 1925 ägt av familjen Purbrick och med 200 hektar odling av över 15 olika sorter så produceras det en mängd viner, av varierande kvalitet. Deras flaggskepp är 1860 vines shiraz, av just dessa original stockar som växer på ½ hektar. Nu har jag inte turen att få prova ett sådant vin utan istället flyttar vi fokus mot en nyhet på Systembolaget (2/9). Det är ett vin, som i likhet med The Stump Jump som jag provade för ett tag sedan, inte finns listat på producentens site. Inte ens etiketten stämmer överrens med övriga Tahbilk viner. Jag skickade en fråga till importören Spendrups om det är en specialprodukt avsedd enbart för den svenska marknaden. Svaret tillbaka var en bifogad PDF med samma fakta man hittar på SB's site. Ja ja, strunt samma, viktigaste är att det är drickbart.

D: ingen killer, standard shiraz, mycket frukt, saknar djup.
S: Körsbär, lite vitpeppar, något tanig.

För 89:- så är det ok. Expressen skrev "mer än prisvärt", så långt tänker inte jag sträcka mig.

2010 Alpha Zeta Amarone Classico "A"

Jag tar efter JC's vintankars återkommande "fotboll + amarone = sant" och plockar fram en amarone till kvällens fotbollsmatch. Eller rättare sagt, jag slank in på närmsta systembolag och ryckte åt mig en halvflaska. Det blev en A Amarone från producenten Alpha Zeta, årgång 2010.

Alpha Zeta är ett samarbete mellan Liberty Wines och den talangfulle Nya Zeeländske vinmakaren Matt Thompson. Det hela drog igång 1999 med en tydlig idé om att skapa moderna, läckert fruktiga viner från utvalda vingårdar i Veneto. Man äger inte vingårdarna men man har ett mycket tätt samarbete med ett fåtal odlare, framför allt ifrån Valpantena och Monteforte d’Alpone.
[källa: www.vinnet.se]

Så hur fungerar en amarone till fotboll? Riktigt bra faktiskt. Nu är ju i ärlighetens namn A Amarone inte något vin som har något att sätta emot de riktigt stora men visst finns det spår av kvailtet.

Det är en blandning av 70% Corvina Veronese, 25% Rondinella och 5% Cabernet Sauvignon. Dofterna kommer relativt omgående, inget större krav på att luftas. Ganska så stor doft som sprider sig i rummet, mörk choklad, träslöjd och kryddor. Smaken är fyllig med kryddighet och vanilj. Just detta med den svaga lena vaniljen blir jag lite brydd över. Lite annorlunda än jag är van vid från en amarone. Inte dåligt på något sätt, bara annorlunda. Lång eftersmak, mättande.

Inte illa för en amarone med priset 119:- för en halvflaska. Något att spara? Knappast, i alla fall inte halvflaskan.

Tack JC för tipset, kommer bli mer amarone kommande kval mot Portugal.

2010 Domaine Bressy Masson Rasteau

Domaine Bressy Masson drivs av Marie-France Masson, vars farfar grundade vingården. Totalt har förfogar gården över 30 hektar och de producerar ett flertal Côtes du Rhône Village viner. Den största skillnaden mellan vinerna är åldern på stockarna som druvorna kommer ifrån. Några cuvéer skapas enbart de år tillgången och kvalitén på druvorna är god nog. Just denna är en blandning av 70% grenache och 30% syrah, som legat och mognat på gamla fat i upp till 12 månader.

Rasteau är en kommun i södra Rhône och har AOC status, de röda vinerna kom med så sent som 2010. Även några områden i Cairanne och Sablet ingår. Främst är Rasteau känt för sina starkviner som redan 1944 fick AOC status.

2010 Bressy-Masson Rasteau

Det här är så bra. Enklare än så kan det knappast bli.
Det doftar Rhône.
Det smakar Rhône.
Det är perfekt nu.
I doften överraskas jag av glöggkryddor och Daim. Smaken har lite fat, bär och en lätt syrlighet. Kort eftersmak som be om mer.
Så enkelt i sin framtoning, inga försök till att vara något annat än det är, ett bra vin.
Priset? 99 DKK, Atomwine.

Sa jag att det var bra?

 

2009 Domaine La Martinelle Beaumes-de-Venise

2001 köpte Corinna Faravel en vingård i Le Barroux, ett litet område nordöst om staden/byn  Beaumes-de-Venise. Några år senare kom det första egna släppet som sedan följdes av Ventoux 2005 och köp av 2.85 hektar AOC Beaumes de Venise i La Roque Alric. Just detta vin är det första buteljerade Beaumes-de-Venice.

Vinet är en blandning av 75% grenache och 25% syrah. Grenachestockarna är till största delen något äldre med ett spann över 19-38 år, med några undantag som är upp till 56 år. För denna årgång valde Corinna att kombinera grenache från två olika odlingar,  Bramadou och Lafare. Druvorna plockas för hand, rensas och avstjälkas och förs sedan in i en cementtank. Syrah får 36 dagar i tanken, grenache 26 dagar. Efter den sista gemensamma jäsningen buteljerades vinet ofiltrerat 1 april 2011.

2009 Martinelle Baeumes-de-Venise

Det är tydliga peppardrag i doften med inslag av plommon, med en känsla av övermoget. Smakmässigt är det mer åt övermogna mörka bär, kryddor och alkohol som inte är integrerad, avslutas med en massa mineral. Jag kan inte riktigt få ihop det, det är  inte skadat på något sätt, det känns bara helt osammanhängande, ofärdigt. Tyvärr ett bottennapp denna gång.

Läs mer: http://martinelle.com/

Drickbar?

Flaska hittad i ett skåp på jobbet. Minst 10+ år har den stått där enligt dom som jobbat länge här. Färgen är idag gul och i botten ligger det ett lager med fällning. Någon som vågar prova?

Toscano Vino Rosso Da Tavola
Cevin s.p.a Pontedera

2010 La Dama "Ca' Besi" Valpolicella Classico Superiore

Amaronen från La Dama skrev jag tidigare om här och nu har det blivit dags för en "lillebror", en Superiore. Här är det en blandning av hälften standardvin och hälften vin gjort på en månads torkade druvor. Ca' Besi är namnet på en av odlingarna. Det är 80% Corvina och resterande Rondinella.

2010 Ca' Besi

I doften är det rosenstjälkar/snittblommor (inte själva blommorna utan just stjälkarna) och en ytterst diskret antydan av stall. I gomen förändras upplevelsen till att bjuda på sötlakrits, salvia, äpple och skuggmorell. Det stramar något i kinderna och avslutas med bittermandel i eftersmaken. Annorlunda är väl på sin plats att nämna. Inget jag föll pladask för, något osammanhängande i sin helhet.

2011 Catapult Shiraz

Ett inte 100%-igt shiraz utan hela 1% viognier finns med, som vissa viner från norra Rhône. Där slutar nog likheterna, nu pratar vi inte gamla världens ibland återhållsamma doft och smakintryck och får istället en rejäl dos av modernt producerat, på gott och ont.

2011 Wirra Wirra Catapult Shiraz

Ingen blygsamhet här inte, rätt på med mörka bär, fat och lakrits i doften. Smaken hänger på med bra balans mellan alla delar, med en extra knorr av kryddighet. Ungt, tillmötesgående och sällskapligt.

149:- på SB (6582)

2011 Comm. G.B. Burlotto Barbera d'Alba "Aves"

Det är en ganska mörk och kompakt färg. Första doften ger frukt, mörka bär, något som påminner om en hårt rostad rhônare. Låter glaset stå närmare 2 timmar. Stillsammare i doft nu, mycket av fruktigheten har försvunnit. Det finns en krydda jag inte riktigt kan placera, kommer bara att tänka på libanesisk mat.

I smaken är brie (osten) den första snabba associationen. Efter det kommer violpastiller, sötlakrits och tjära. Syrligt och strävt, saknar kropp. Syrligheten och de sträva, men inte jobbiga, tanninerna hänger med ett bra tag. Läder kommer smygande efter ett tag.

Dag 2
Doften är mer återhållsam än igår, inte lika fruktig utan mer åt mörka bär. Smaken är ett snäpp bättre, mer harmoni mellan delarna, den kropp som saknades igår har på ett närmast magiskt sätt kommit fram och visar vad vinet är kapabelt till. Mycket trevligt.

Ett mycket bra vin som helt klart inte är moget för att drickas redan nu. Att luftas några timmar är närmast ett måste.

Jobbprovning #1 - Syrah/Shiraz

Under närmare ett års tid har vi på jobbet runt lunchbordet diskuterat vin i olika former. Vi har även slentrianmässigt slängt ur oss att "en provning borde vi ha". Men som så ofta blir det inte mer än så. Men skam den som ger sig, vi fick ihop ett gäng på 7 personer som en fredagskväll satte oss ner för att beta av 4 stycken syrah/shiraz från olika länder. Jag tog rollen som provningsledare.

Som mjukstart började vi med ett sött fruktvin från Japan, Takasago Umeshu, gjort på i huvudsak plommon. Doften ger plommon, körsbär och i smaken akompanjeras tidigare nämnda med lite mandelmassa. Ganska angenäm eftersmak som ligger kvar ett tag. Det är första gången jag dricker en Umeshu men det är garanterat inte den sista. Jag gillar det, som ett spännande alternativ att ta fram till desserten. Släpptes 2/9 på Systembolaget (nr 121) och kostar 89:- för 300ml.

Efter lite rensning av smaklökarna var det dags för de 4 glasen. Provningen var halvblind och för att ge lite hjälp på traven gavs det information om hur de olika vinerna borde dofta och smaka. Inte helt lätt ändå att placera rätt.

Glas #1
Ungt, blåton i färgen. Enkel doft med inslag av fat. I smaken är det mörka bär, syrligt, inga direkta tanniner, peppar. Snabbt nedröstad bland de flesta.

Glas #2
Mer röd i färgen, djup. Massor av frukt i doften, eukalyptus. Smaken fortsätter i samma stil, mycket smak, ok eftersmak. Snabbt börjar det pratas om Australien runt bordet.

Glas #3
Röd, mycket svagt tegel i färgen. "Varm" doft, många detaljer, lite knutet, tobak och mörka bär. Smaken är snäppet bättre än doften, här bjuder vinet på sig själv. Lite fatig, mörka bär, mosade hallon och mer tobak. Lite bett i tanninerna. Osäkerhet kring bordet vad detta är.

Glas #4
Mörkt röd, mycket djup. Massor av frukt i doften, blåbär och ek. Smaken är välbalanserad och på något sätt trevlig i munnen. Peppar kommer fram, mjuka tanniner, inte för komplex, alkoholen är bra integrerad. Mycket bra vin, det är något de flesta kring bordet är ense om.

Så till själva gissningsleken. Deltagarna hade att välja mellan följande:
2009 Penfolds Kalimna Bin 28

2008 Star Angel by Montes Syrah

2011 Allesverloren Shiraz

2006 Hermitage Rouge E Guigal

Efter ett tags funderande, dividerande och analyserande var de flesta ense om att glas #2 var Penfolds och glas #3 var Guigal Hermitage. Dessa två var helt rätt. Sen vart det stopp. En nästan enig jury satte Star Angel som första vinet och med andra ord Allesverloren som sista vin. När det hela presenterades var det flera deltagare som förvånat höjde ögonbrynen över att viner från USA kan vara av sådan kaliber.

In med lite ost och chark för att se vad som händer med vinerna. Vårt för kvällen gemensamma hatobjekt, Allesverloren, har svårt att anpassa sig med något. Penfolds klarar sig bra, Guigal är som gjord för att avnjutas med lite plockmat. Vad det gäller Star Angel så försvinner nästan alla nyanser, det är inte vän med varken ost eller chark. Klarar sig helt enkelt bäst på egen hand.

Efter en inte alltför seriös röstning så kan man konstatera att Penfolds klarade sig bäst överlag med Guigal i direkt släptåg. Star Angel tappar mark på grund av plockmaten och Allesverloren är avhängd sedan länge. 

2007 E.Guigal Châteauneuf-du-Pape

Producenten Guigal och jag har blivit bästa vänner sedan en tid tillbaka. Både vad det gäller deras standard Côtes du Rhône men även Hermitage och för att inte nämna Côte-Rôtie La Turque. Nu är nästa vin för avhandling deras 2007 CdP som ännu finns att hämta upp på Systembolaget.

Nu har jag försökt få klarhet i hur många % av vardera druva det är i vinet men det är olika bud beroende på var man läser. Att det rör sig om 80-85% Grenache är det i alla fall. Resterande är Syrah och Mourvèdre.

Vi är lite för snabba på att ta en rejäl sniff i glaset, det har inte hunnit öppna sig riktigt. Nu var i och för sig förutsättningarna inte de optimala med en uppsjö av störande element så det är något svårt att vara exakt i bedömningen. Efter ett tag mjuknar det och bjuder på en härlig kompott av röd frukt, läder och tobak. Inte så hårt sammansvetsat som andra 2007'or utan är mer öppen och bjuder på sig själv. I smaken finns det peppartoner, mer frukt och svagt av lakrits i avslutningen.

Inte det mest komplexa och uppstyrda CdP jag druckit men en klar njutning från första droppen. Pang på bara. Enkelt, gott och en bra representant för området.

Anlach provning #17 - 6 tidigare vinnare

För första gången i Anlach nu 5 åriga historia fick vi ihop en "best of" provning. 6 stycken vinnare från tidigare provningar skulle få bekänna färg och spänna musklerna inför en entusiastisk grupp provningsdeltagare. Till min stora lycka fanns förra provningens vinnare, Mortlach, som jag personligen satte ett toppbetyg på. Inte en chans att den skulle vika ner sig.

Men innan jag redogör för whiskyprovningen så blir det ett litet sidospår, dock med samma deltagare. En gång per år så är det en "helgprovning". Vi samlas alla hos någons sommarhus, villa eller liknande som kan härbärgera 10-14 medelålders män under en helg. Första kvällen har tidigare ägnats åt en ölprovning men just denna helg var det något annat, nämligen Baileys. Jupp, ni läste rätt, Baileysprovning. Vid ett svagt ögonblick för många år sedan ploppade idén upp att köra en provning på Baileys, under förutsättning att det kommit 6 olika varianter. Just detta med 6 olika varianter gjorde att de flesta kunde pusta ut och förlita sig på att så många varianter kommer aldrig dyka upp. Men det gjorde det. Så det var med blandade känslor och förväntningar som vi bänkade oss med cholkadkrämsfärgade drycker i glasen framför oss. Nu var det så att vi endast provade 4 varianter. Inför denna helg var det endast 4 som gick att få tag på, jag tror vi alla var nöjda med det.

Det som testades var:
 - Baileys Original
 - Baileys Coffee
 - Baileys Hazelnut
 - Baileys Biscotti

Snabb sammanfattning, Originalet är ännu bäst, tätt följd av Coffee. Hazelnut är ingen höjdare men trots det ljusår bättre än den vedervärdiga Biscotti.

Jag tvivlar på att vi kommer har fler provningar av liknande karaktär.

Dag två är det dags för det vi alla kommit för, giganternas kamp. Framför oss har vi fått 6 glas med whisky, utan att veta vad som är i vilket glas. Då vi vet vilka som är med och tävlar blir det helt enkelt en halvblind provning. Efter varje glas gav vi alla betyg och en gissning vad det var. Resultatet presenterades givetvis efter sista glaset var provat.

Första glaset
Hö, gräs i doften. Tjärig smak med kort, spritig eftersmak. Spretig och ej i balans.
Min gissning/poäng: Three Ships, 68p.

Andra glaset
Grym doft, vanilj, karamell, päron. Vanilj i smaken som avslutas rund, mjuk och lång. Mycket bra balans.
Min gissning/poäng: Nikka Taketsuru, 92p.

Tredje glaset
Briogodis, rund, lite tam i doften. Det finns kanel och kokos i smaken som är lite svag. Kanelen återkommer i avslutningen som är flyktig. Men vänta nu! Det här är ju Nikkan! Jag var helt fel ute i förra, ändrar mig till Mortlach på tvåan.
Min gissning/poäng: Nikka Teketsuru, 85p.

Efter den lilla missen ger jag mig själv bassning, kom igen nu!

Fjärde glaset
Rök och mögelost i doften. Sötaktig smak, punsch. Rökig, lång avslutning.
Min gissning/poäng: BenRiach Solstice, 89p.

Den var det inget snack om. Bara färgen i sig skvallrar lång väg vad det är i glaset.

Femte glaset
Rökig och alkohol som får det att släppa i bihålorna. Mycket frukt i smaken men finishen är mest sprit. Testade med vatten, mer doftämnen frigörs men dessvärre försvinner mycket av den goda frukten. Inte i harmoni, inte min grej med så mycket alkohol.
Min gissning/poäng: Talisker 57° North, 84p.

Sjätte glaset
Hemtrevlig doft, kan inte komma på något bättre. Len i smaken med härlig frukt. Kort, mjuk avslutning. Mycket bra balans utan att ha någon riktig karaktär.
Min gissning/poäng: Bruichladdich Infinity [3], 87p.

Hur lyckades jag? Inte så illa. Samtliga satt på rätt plats efter min justering på 2an och 3an. Får anses som ett bra betyg. Betygsmässigt så ligger jag inte riktigt i fas med övriga i gruppen. Min favorit, Mortlachen, kom näst sist och Taliskern hamnade främst. Tänk att alla andra kan ha så fel ;-).

Resultat, poäng
Talisker 57° North, 91,1
BenRiach Solstice 15yo, 90,1
Bruichladdich Infinity [3], 88,5
Nikka Teketsuru 21yo, 84,9
Mortlach Men O'Quaich 1993/2011, 78,2
Three Ships 10yo, 76,1

Uppsamlingsheat

Under sommaren så har en del flaskor passerat utan några större ansträngningar på noteringar. Så nu gör jag ett försök att sammanställa det lilla jag faktiskt fick på pränt.

2007 Barolo Albe, G. D. Vajra
Nebbioloitalienare. Gott gott, grymt bra Barolo under tvåhundra kronor. Rosenbuske, tranbär, mentol, natur, medelfyllig, lite kärv.

2011 Old Rey Old Vine Garnacha
Garnachaspanjor. Inte något att hetsa upp sig över. Ett ok vardagsvin till ex. en pizza. Mycket frukt, ungt, mörka bär.

2010 Il Poggione Rosso di Montalcino
Sangioveseitalienare. Kryddigt, läder, fat. Trevlig bekantskap utan att lämna några bestående minnen. Lyckades dock ta en bild.

2002 Castillo de la Cruz Gran Reserva
Tempranillospanjor från Valdepeñas. Har redan ramlat över kanten och är på väg ner mot avgrunden. Det är mest gammalt, utan några antydningar till dess tidigare finess(?). Dag 2 är det lugnare men det är svårt att få ut något av värde, mycket ek.

2010 Domaine Mathieu Châteauneuf-du-Pape

Domaine Mathieus Châteauneuf-du-Pape är en av de få CdP jag provat (som jag känner till) som använder sig av samtliga 13 godkända druvor. Det är till största delen Grenache (85%) tillsammans med 5% Mourvèdre och 3% Syrah. Resterande 7% är med andra ord de resterande 10 druvsorterna. Druvorna komer från de 18 hektar odlad mark som finns att tillgå och skörden sker manuellt. Vinifiering sker traditionellt med lång maceration och utan avstjälkning. Efter det får vinet vila 18 månader på ekfat. Domaine Mathieu har ägts och gått i arv i samma familj sedan sedan 1600-talet. Idag drivs gården av bröderna André och Jérôme Mathieu.

2010 Domaine Mathieu Châteauneuf-du-Pape

Färgen är mörkt röd med svag ockra. I doften luktar det södra Rhône, hallon, frukt, tobak, fat, läder. Smaken bjuder på något mer åt de mörka bären, mer örter, lakrits och fat. Något kärv, spritig avslutning. Känns genomtänkt, mer uppstyrt än den Vieux du Lazaret jag drack för ett tag sedan.

Proving "bättre norra Rhône 90-tal" med AuZone

För ett par veckor sedan var jag på besök hos AuZone för deras provning av bättre norra Rhône viner från nittiotalet. Nu är jag personligen inte någon kännare av varken området, producenterna eller hur nittiotalet var så det var en provning helt utan tidigare referenser.

1999 Delas Frères Hermitage Les Bessards
Mjuk, svag lakrits, lite honung, ungt. Lite standard över över det hela, enkelt men gott. En av mina favoriter denna kväll.
Omröstning (bäst - sämst) 1-1

1998 Delas Frères Côte-Rôtie La Landonne
Brun, övermogen, dadlar, enris. Flyktig i smaken utan att riktigt förnimma något, saknar kropp.
Röster 0-12

1995 M. Chapoutier Ermitage Le Pavillon
Antydan till brunt. Lite klen i kroppen, men mogen. Kryddigt och rökigt, blåbär. Spretig och otyglad.
Röster 1-1

1994 E. Guigal Côte-Rôtie La Mouline
Mer harmonisk än föregående. Kryddor som får mig att tänka på TexMex (spiskummin), läder. Skön känsla i munnen, bra frukt.
Röster 1-0

1994 E. Guigal Côte-Rôtie La Landonne
Svårplacerat, både moget och ungt i samma. Jag fick aldrig klarhet i detta vin, noterade fårost. Kan säkert visa sitt rätta jag om några år.
Röster 0-0

1994 E. Guigal Côte-Rôtie La Turque
Min favorit ikväll. Grym doft, lakrits så det står härliga till i en blomsterrabatt. Peppar, fat, bastanta tanniner.
Röster 4-0

1990 E. Guigal Côte-Rôtie La Turque
Mogen, rökrum och fuktig piptobak. Liten strävhet, tjära, tobak och natur. Den är bra men för stylad, saknar personlighet. Min sämsta röst.
Röster 5-2

1990 Domaine Jean-Louis Chave Hermitage
Mogen, ljust brun. Porter och knallpulverpistol. Saftigt syrlig i smaken. I mitt tycke inte riktigt klar.
Röster 5-1

Avslutningsvis så kom det fram ett par flaskor, utom "tävlan", lagom till ost och chark.

1978 Paul Jaboulet Aîné Côte-Rôtie Les Jumelles
Djurisk doft, brun, smakar vilt. Inte riktigt min grej.

1996 Paul Jaboulet Aîné Hermitage Blanc Chevalier de Sterimberg
Det här var inte illa. Päron i både doft och smak. Vit nickel (godiset) i doft.

Stort tack till Per som anordnade provningen. Det är en helt annan värld av dofter och smaker som öppnat upp sig. Nu blir det till att samla på sig ett gäng för en framtida provning, c:a år 2020.