Jobbprovning #1 - Syrah/Shiraz

Under närmare ett års tid har vi på jobbet runt lunchbordet diskuterat vin i olika former. Vi har även slentrianmässigt slängt ur oss att "en provning borde vi ha". Men som så ofta blir det inte mer än så. Men skam den som ger sig, vi fick ihop ett gäng på 7 personer som en fredagskväll satte oss ner för att beta av 4 stycken syrah/shiraz från olika länder. Jag tog rollen som provningsledare.

Som mjukstart började vi med ett sött fruktvin från Japan, Takasago Umeshu, gjort på i huvudsak plommon. Doften ger plommon, körsbär och i smaken akompanjeras tidigare nämnda med lite mandelmassa. Ganska angenäm eftersmak som ligger kvar ett tag. Det är första gången jag dricker en Umeshu men det är garanterat inte den sista. Jag gillar det, som ett spännande alternativ att ta fram till desserten. Släpptes 2/9 på Systembolaget (nr 121) och kostar 89:- för 300ml.

Efter lite rensning av smaklökarna var det dags för de 4 glasen. Provningen var halvblind och för att ge lite hjälp på traven gavs det information om hur de olika vinerna borde dofta och smaka. Inte helt lätt ändå att placera rätt.

Glas #1
Ungt, blåton i färgen. Enkel doft med inslag av fat. I smaken är det mörka bär, syrligt, inga direkta tanniner, peppar. Snabbt nedröstad bland de flesta.

Glas #2
Mer röd i färgen, djup. Massor av frukt i doften, eukalyptus. Smaken fortsätter i samma stil, mycket smak, ok eftersmak. Snabbt börjar det pratas om Australien runt bordet.

Glas #3
Röd, mycket svagt tegel i färgen. "Varm" doft, många detaljer, lite knutet, tobak och mörka bär. Smaken är snäppet bättre än doften, här bjuder vinet på sig själv. Lite fatig, mörka bär, mosade hallon och mer tobak. Lite bett i tanninerna. Osäkerhet kring bordet vad detta är.

Glas #4
Mörkt röd, mycket djup. Massor av frukt i doften, blåbär och ek. Smaken är välbalanserad och på något sätt trevlig i munnen. Peppar kommer fram, mjuka tanniner, inte för komplex, alkoholen är bra integrerad. Mycket bra vin, det är något de flesta kring bordet är ense om.

Så till själva gissningsleken. Deltagarna hade att välja mellan följande:
2009 Penfolds Kalimna Bin 28

2008 Star Angel by Montes Syrah

2011 Allesverloren Shiraz

2006 Hermitage Rouge E Guigal

Efter ett tags funderande, dividerande och analyserande var de flesta ense om att glas #2 var Penfolds och glas #3 var Guigal Hermitage. Dessa två var helt rätt. Sen vart det stopp. En nästan enig jury satte Star Angel som första vinet och med andra ord Allesverloren som sista vin. När det hela presenterades var det flera deltagare som förvånat höjde ögonbrynen över att viner från USA kan vara av sådan kaliber.

In med lite ost och chark för att se vad som händer med vinerna. Vårt för kvällen gemensamma hatobjekt, Allesverloren, har svårt att anpassa sig med något. Penfolds klarar sig bra, Guigal är som gjord för att avnjutas med lite plockmat. Vad det gäller Star Angel så försvinner nästan alla nyanser, det är inte vän med varken ost eller chark. Klarar sig helt enkelt bäst på egen hand.

Efter en inte alltför seriös röstning så kan man konstatera att Penfolds klarade sig bäst överlag med Guigal i direkt släptåg. Star Angel tappar mark på grund av plockmaten och Allesverloren är avhängd sedan länge. 

2007 E.Guigal Châteauneuf-du-Pape

Producenten Guigal och jag har blivit bästa vänner sedan en tid tillbaka. Både vad det gäller deras standard Côtes du Rhône men även Hermitage och för att inte nämna Côte-Rôtie La Turque. Nu är nästa vin för avhandling deras 2007 CdP som ännu finns att hämta upp på Systembolaget.

Nu har jag försökt få klarhet i hur många % av vardera druva det är i vinet men det är olika bud beroende på var man läser. Att det rör sig om 80-85% Grenache är det i alla fall. Resterande är Syrah och Mourvèdre.

Vi är lite för snabba på att ta en rejäl sniff i glaset, det har inte hunnit öppna sig riktigt. Nu var i och för sig förutsättningarna inte de optimala med en uppsjö av störande element så det är något svårt att vara exakt i bedömningen. Efter ett tag mjuknar det och bjuder på en härlig kompott av röd frukt, läder och tobak. Inte så hårt sammansvetsat som andra 2007'or utan är mer öppen och bjuder på sig själv. I smaken finns det peppartoner, mer frukt och svagt av lakrits i avslutningen.

Inte det mest komplexa och uppstyrda CdP jag druckit men en klar njutning från första droppen. Pang på bara. Enkelt, gott och en bra representant för området.

Anlach provning #17 - 6 tidigare vinnare

För första gången i Anlach nu 5 åriga historia fick vi ihop en "best of" provning. 6 stycken vinnare från tidigare provningar skulle få bekänna färg och spänna musklerna inför en entusiastisk grupp provningsdeltagare. Till min stora lycka fanns förra provningens vinnare, Mortlach, som jag personligen satte ett toppbetyg på. Inte en chans att den skulle vika ner sig.

Men innan jag redogör för whiskyprovningen så blir det ett litet sidospår, dock med samma deltagare. En gång per år så är det en "helgprovning". Vi samlas alla hos någons sommarhus, villa eller liknande som kan härbärgera 10-14 medelålders män under en helg. Första kvällen har tidigare ägnats åt en ölprovning men just denna helg var det något annat, nämligen Baileys. Jupp, ni läste rätt, Baileysprovning. Vid ett svagt ögonblick för många år sedan ploppade idén upp att köra en provning på Baileys, under förutsättning att det kommit 6 olika varianter. Just detta med 6 olika varianter gjorde att de flesta kunde pusta ut och förlita sig på att så många varianter kommer aldrig dyka upp. Men det gjorde det. Så det var med blandade känslor och förväntningar som vi bänkade oss med cholkadkrämsfärgade drycker i glasen framför oss. Nu var det så att vi endast provade 4 varianter. Inför denna helg var det endast 4 som gick att få tag på, jag tror vi alla var nöjda med det.

Det som testades var:
 - Baileys Original
 - Baileys Coffee
 - Baileys Hazelnut
 - Baileys Biscotti

Snabb sammanfattning, Originalet är ännu bäst, tätt följd av Coffee. Hazelnut är ingen höjdare men trots det ljusår bättre än den vedervärdiga Biscotti.

Jag tvivlar på att vi kommer har fler provningar av liknande karaktär.

Dag två är det dags för det vi alla kommit för, giganternas kamp. Framför oss har vi fått 6 glas med whisky, utan att veta vad som är i vilket glas. Då vi vet vilka som är med och tävlar blir det helt enkelt en halvblind provning. Efter varje glas gav vi alla betyg och en gissning vad det var. Resultatet presenterades givetvis efter sista glaset var provat.

Första glaset
Hö, gräs i doften. Tjärig smak med kort, spritig eftersmak. Spretig och ej i balans.
Min gissning/poäng: Three Ships, 68p.

Andra glaset
Grym doft, vanilj, karamell, päron. Vanilj i smaken som avslutas rund, mjuk och lång. Mycket bra balans.
Min gissning/poäng: Nikka Taketsuru, 92p.

Tredje glaset
Briogodis, rund, lite tam i doften. Det finns kanel och kokos i smaken som är lite svag. Kanelen återkommer i avslutningen som är flyktig. Men vänta nu! Det här är ju Nikkan! Jag var helt fel ute i förra, ändrar mig till Mortlach på tvåan.
Min gissning/poäng: Nikka Teketsuru, 85p.

Efter den lilla missen ger jag mig själv bassning, kom igen nu!

Fjärde glaset
Rök och mögelost i doften. Sötaktig smak, punsch. Rökig, lång avslutning.
Min gissning/poäng: BenRiach Solstice, 89p.

Den var det inget snack om. Bara färgen i sig skvallrar lång väg vad det är i glaset.

Femte glaset
Rökig och alkohol som får det att släppa i bihålorna. Mycket frukt i smaken men finishen är mest sprit. Testade med vatten, mer doftämnen frigörs men dessvärre försvinner mycket av den goda frukten. Inte i harmoni, inte min grej med så mycket alkohol.
Min gissning/poäng: Talisker 57° North, 84p.

Sjätte glaset
Hemtrevlig doft, kan inte komma på något bättre. Len i smaken med härlig frukt. Kort, mjuk avslutning. Mycket bra balans utan att ha någon riktig karaktär.
Min gissning/poäng: Bruichladdich Infinity [3], 87p.

Hur lyckades jag? Inte så illa. Samtliga satt på rätt plats efter min justering på 2an och 3an. Får anses som ett bra betyg. Betygsmässigt så ligger jag inte riktigt i fas med övriga i gruppen. Min favorit, Mortlachen, kom näst sist och Taliskern hamnade främst. Tänk att alla andra kan ha så fel ;-).

Resultat, poäng
Talisker 57° North, 91,1
BenRiach Solstice 15yo, 90,1
Bruichladdich Infinity [3], 88,5
Nikka Teketsuru 21yo, 84,9
Mortlach Men O'Quaich 1993/2011, 78,2
Three Ships 10yo, 76,1

Uppsamlingsheat

Under sommaren så har en del flaskor passerat utan några större ansträngningar på noteringar. Så nu gör jag ett försök att sammanställa det lilla jag faktiskt fick på pränt.

2007 Barolo Albe, G. D. Vajra
Nebbioloitalienare. Gott gott, grymt bra Barolo under tvåhundra kronor. Rosenbuske, tranbär, mentol, natur, medelfyllig, lite kärv.

2011 Old Rey Old Vine Garnacha
Garnachaspanjor. Inte något att hetsa upp sig över. Ett ok vardagsvin till ex. en pizza. Mycket frukt, ungt, mörka bär.

2010 Il Poggione Rosso di Montalcino
Sangioveseitalienare. Kryddigt, läder, fat. Trevlig bekantskap utan att lämna några bestående minnen. Lyckades dock ta en bild.

2002 Castillo de la Cruz Gran Reserva
Tempranillospanjor från Valdepeñas. Har redan ramlat över kanten och är på väg ner mot avgrunden. Det är mest gammalt, utan några antydningar till dess tidigare finess(?). Dag 2 är det lugnare men det är svårt att få ut något av värde, mycket ek.

2010 Domaine Mathieu Châteauneuf-du-Pape

Domaine Mathieus Châteauneuf-du-Pape är en av de få CdP jag provat (som jag känner till) som använder sig av samtliga 13 godkända druvor. Det är till största delen Grenache (85%) tillsammans med 5% Mourvèdre och 3% Syrah. Resterande 7% är med andra ord de resterande 10 druvsorterna. Druvorna komer från de 18 hektar odlad mark som finns att tillgå och skörden sker manuellt. Vinifiering sker traditionellt med lång maceration och utan avstjälkning. Efter det får vinet vila 18 månader på ekfat. Domaine Mathieu har ägts och gått i arv i samma familj sedan sedan 1600-talet. Idag drivs gården av bröderna André och Jérôme Mathieu.

2010 Domaine Mathieu Châteauneuf-du-Pape

Färgen är mörkt röd med svag ockra. I doften luktar det södra Rhône, hallon, frukt, tobak, fat, läder. Smaken bjuder på något mer åt de mörka bären, mer örter, lakrits och fat. Något kärv, spritig avslutning. Känns genomtänkt, mer uppstyrt än den Vieux du Lazaret jag drack för ett tag sedan.

Proving "bättre norra Rhône 90-tal" med AuZone

För ett par veckor sedan var jag på besök hos AuZone för deras provning av bättre norra Rhône viner från nittiotalet. Nu är jag personligen inte någon kännare av varken området, producenterna eller hur nittiotalet var så det var en provning helt utan tidigare referenser.

1999 Delas Frères Hermitage Les Bessards
Mjuk, svag lakrits, lite honung, ungt. Lite standard över över det hela, enkelt men gott. En av mina favoriter denna kväll.
Omröstning (bäst - sämst) 1-1

1998 Delas Frères Côte-Rôtie La Landonne
Brun, övermogen, dadlar, enris. Flyktig i smaken utan att riktigt förnimma något, saknar kropp.
Röster 0-12

1995 M. Chapoutier Ermitage Le Pavillon
Antydan till brunt. Lite klen i kroppen, men mogen. Kryddigt och rökigt, blåbär. Spretig och otyglad.
Röster 1-1

1994 E. Guigal Côte-Rôtie La Mouline
Mer harmonisk än föregående. Kryddor som får mig att tänka på TexMex (spiskummin), läder. Skön känsla i munnen, bra frukt.
Röster 1-0

1994 E. Guigal Côte-Rôtie La Landonne
Svårplacerat, både moget och ungt i samma. Jag fick aldrig klarhet i detta vin, noterade fårost. Kan säkert visa sitt rätta jag om några år.
Röster 0-0

1994 E. Guigal Côte-Rôtie La Turque
Min favorit ikväll. Grym doft, lakrits så det står härliga till i en blomsterrabatt. Peppar, fat, bastanta tanniner.
Röster 4-0

1990 E. Guigal Côte-Rôtie La Turque
Mogen, rökrum och fuktig piptobak. Liten strävhet, tjära, tobak och natur. Den är bra men för stylad, saknar personlighet. Min sämsta röst.
Röster 5-2

1990 Domaine Jean-Louis Chave Hermitage
Mogen, ljust brun. Porter och knallpulverpistol. Saftigt syrlig i smaken. I mitt tycke inte riktigt klar.
Röster 5-1

Avslutningsvis så kom det fram ett par flaskor, utom "tävlan", lagom till ost och chark.

1978 Paul Jaboulet Aîné Côte-Rôtie Les Jumelles
Djurisk doft, brun, smakar vilt. Inte riktigt min grej.

1996 Paul Jaboulet Aîné Hermitage Blanc Chevalier de Sterimberg
Det här var inte illa. Päron i både doft och smak. Vit nickel (godiset) i doft.

Stort tack till Per som anordnade provningen. Det är en helt annan värld av dofter och smaker som öppnat upp sig. Nu blir det till att samla på sig ett gäng för en framtida provning, c:a år 2020.