Champagne representerades av Jeeper med fyra viner, NV Cuvée Ducale, NV Grand Réserve, NV Cuvée Naturelle Extra Brut och årgångsvinet 2004 La Grande Cuvée. Jag är ingen champagnedrickare av klass men jag måste säga att både årgångsvinet samt deras enklaste vin, Ducale var helt ok. Cuvée Naturelle börjar bra med sin torrhet men känns lite ihålig.
Nästa bord var helt och hållet tillägnat Weingut Philipp Kuhn från Pfalz i Tyskland. Samtliga rieslings är bra med, givetvis, övervikt åt de Grosse Gewächse som fanns att prova. Favoriterna blev 2012 Kirschgarten GG och 2012 Steinbuckel GG. Än en gång visar tyska viner årgång 2012 på toppkvalité, även i det lägre prissegmentet. Något som överraskade positivt var Kuhns 2013 Chardonnay vom Kalkmergel med nedtonade ekfat. Smaskigt värre, kanske till en pasta med fisk eller kyckling.
Överlägset största positiva överraskningen denna kväll var Kuhns 2010 Kirschgarten Pinot Noir GG. En underbar doft, sammmetslen i gomen, bra struktur och med ett avslut som står sig in i nästa vecka. Tackar för den upplevelsen.
Även Nya Zeeland har sina rieslings. 2011 Dry River Craighall Vineyard var en av de bättre. Något nötig näsa, epoxylagad glasfiberbåt, lime, och lite kryddor i kombination med en bra syra håller intresset uppe.
Annars var det övervägande pinot noir som gällde (inte så förvånande kanske) med ett flertal som utmärkte sig. 2011 Alana Estate hade jag som egen favorit med sina generösa frukt (utan att vara överextraherad), bra avvägda tanniner och jordighet. På silverplats är det omöjligt att endast sätta ett vin, oerhört jämn kvalité på de flaskor som fanns att prova. Om jag ska nämna några så får det bli 2012 Pisa Range Black Poplar, 2012 The Traveller, 2012 Valli Gibbston och 2012 Alana Estate Lumiere.
Men det kommer även annat från Nya Zeeland, som jag med glädje upptäckte. William Murdochs 2010 Gimblett Gravels Syrah kommer jag köpa hem ett gäng av. Bra kraft i både näsa och gom med en mer "klassisk" syrah stil (tänk norra Rhône) än vad jag förväntat mig.
Sydamerika fick representeras av Argentinas 2011 Amauta I från producenten El Porvenir de Cafayate. En blandning av malbec, cs och syrah. Bra frukt men en något sötaktig eftersmak som jag inte klarar. Känns som en rejält grillad köttbit med hemvispad bea och ungsrostade rotfrukter måste till (vilket inte är något jag tackar nej till).
Även Portugal fick vara med, 2009 Vallegre Reserva Especial, Douro gjord på traditionella portvinsdruvor fick mig att dra lite på smilbanden. Kraftigt är en kort men målande beskrivning.
Lucien et André Brunel (Les Cailloux) fanns också på plats men deras viner tar jag i ett separat inlägg senare.
Avslutningsvis tar vi oss till Italien. Från Toscana kommer San Fabiano Calcinaia och deras 2007 Cellole Riserva DOCG. Riktigt bra med bra struktur och inte överdrivna tanniner, Tobak, kaffe och läder så det räcker. Även en del frukt. Stod angivet som privatimport, kan vara värt att kolla upp. De hade även sin 2006 Cerviolo Rosso IGT att prova, en blandning mellan 34% sangiovese och 33% vardera merlot och cs. Komplex och inte lite tanniner. Jag har svårt att avgör om jag gillar det eller inte, kräver sin mat för att komma rätt.
Två Veglios från Piemonte att hålla ögonen på. Den ena är producenten Alessandro Veglio som, enligt uppgifter på plats, är brorson till den andra producenten Mauro Veglio. Släktträff en höstruskig kväll i Stockholm uppskattas. Jag uppfattade Alessandros viner något stelare och kliniska i sin framtoning jämfört med Mauros.
Alessandros standard 2009 Barolo DOCG gillade jag men känns som den behöver mer tid på flaska. Dock värd att vänta på. Mauros 2010 Barolo Gattera är en höjdare. Om man gillar mer utmaning av tanniner så är 2010 Barolo Castelletto värd att prova.
Ett stort tack till BraVin för ett både trevligt och väl genomfört arrangemang.
