Först ut Tyskland med fyra stycken vita, samtliga i beställningssortimentet. Producenten Peter Jacob Kühn från byn Oestrich i centrala Rheingau hade med två i startfältet, 2013 Riesling Trocken och 2013 Riesling Quarzit. Den förstnämnda har en ren doft, fruktig med ett litet syrligt, spritsigt avslut. Kändes ganska alldaglig. Quarzit påminner mycket om föregående men har en stramare syra som gör det hela mer komplett. Bra redan nu men kommer bli bättre av att få vila några år.
Emrich-Schönleber från Nahe med sin 2012 Monzinger Halenberg Riesling Trocken gick på KO direkt. Medel till fyllig kropp med inslag av exotisk frukt i den täta doften och mineraltoner i det inte så syrliga avslutet. Mycket bra balans. En av mina favoriter denna provning.
Det är nästa så att man tycker synd om Fritz Haag från Mosel som med sin 2013 Brauneberger Riesling Kabinett ska försöka sätta emot ovanstående men det lyckas de bra med. Trots att det är samma druva så är det stora skillnader. Här är det mer åt det livfulla, energiska i doften av citrus, skiffer och en släng av bränd el. Halvtorrt i smaken, bra frukt och mycket bra volym med ett långdraget avslut. Spännande var ordet.
Från Bourgogne i Frankrike kommer 2013 Domaine Collet Chablis med en, i mitt tycke, lite udda bränd ton och kryddighet i doften. Smaken är len med ett förvånansvärt bra avslut med bitande syra.
Även från Bourgogne kommer det röda 2012 Domaine Faiveley Chambolle-Musigny, ett röda bär doftande med lätt funkiga toner och en del ek som har en bra stramhet av syrorna. Eftersmaken är lång och återkommande. Riktigt gott!
Spanska 2012 Tridente Entresuelos Tempranillo från Orowines skippar jag. På tok för söt i smaken. Då passade 2012 Ateca Atteca Old Vines mig bättre. 100% garnacha från området DO Catalayud. Fylligt med kaffetoner, mörka bär och en hyfsat lång, något söt eftersmak. Enkelt och drickvänligt.
2009 Finca Sandoval från det för mig okända DO Manchuela har en blandning av 77% syrah, 16% monastrell, 7% bobal. Bra doft med klassiska syrahtoner, nästan lite frän, kaxig. Bra fyllighet med mörka bär som grund och choklad, vanilj och lakrits som topping. Bra avslut med lena tanniner.
En snabb båttur österut och vi hamnar i Italien. I uppställningen var det tre från producenten Pratello som håller till i Lombardiet. Varken deras 2013 Lieti Conversari eller 2012 Torrazzo övertygade. Det gjorde däremot deras 2012 Nero Per Sempre gjord på 100% rebo. Mycket bra kropp, lent, mjukt, russin, choklad. Svagt russin i avslutet. Spännande vin, provar jag gärna igen.
Sista producenten ut var Renato Ratti från Piemonte. Nu pratar vi nebbiolo och först blev det 2012 Nebbiolo d' Alba Ochetti. Kvalitet till ett bra pris kan jag kort sammanfatta. Visst, inget lättdrucket vin för den som inte gillar motstånd. Är det inget problem så är det bara att köra på. Klassisk nebbiolonäsa med fatkaraktär, hallon, körsbär, gammal eka och piptobak. Drar skönt i gomen och avslutas med ett förvånansvärt len avslut och lite alkoholvärme. Lägg undan några år är min rekommendation.
2010 Ratti Barolo Marcenasco. Vad ska man säga? Vilken höjdare! Riktigt bra kraftig doft med inslag av fat, plommon, tjära. Komplex, jag gillar det. Smaken är köttig, svamp, lagerblad, gott! Mycket bra avslut. Denna kommer jag köpa hem ett gäng av på fredag när det släpps.
Ett stort tack till Vinovativa och Jörgen för ett underbart tillfälle att få prova så många kvalitetsviner vid ett och samma tillfälle. Jag hoppas fler tillfällen kommer framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar