2 x Pinot noir från Nya Zeeland

I fredags var det den årliga grenachedagen vilket jag helt hade missat vilket ledde till att jag istället provade pinot noir från andra sidan klotet. Egentligen så drack jag Ara redan för några månader sedan men noteringarna har blivit liggande. Tänkte att det passade bra att slå ihop dom noteringarna med det vin som dracks i helgen, Rua.

2011 Ara Select Blocks, Marlborough

The name Ara (pronounced ‘are-ah’) is both the indigenous Maori word for “pathway” and Latin for “altar”. Källa: arawines.com.

Mer än så vet jag inte om producenten, skummade igenom deras site utan att få ett riktigt grepp om hur produktionen går till, ekotänk etc.

Första reflektionen är att det doftar sommarvarma smultron, vaniljstång och en släng av ek. En antydan till örtighet och lingon. Färgmässigt håller det sig till den tunnare skalan av rött. Smakmässigt är det runt och följer det samma tema tillsammans med peppar i avslutet. Kanske något för anonym i sin helhet, inget som påkallar uppmärksamheten, men det är på det hela riktigt gott.

2011 Ara Select Blocks

2012 Rua Akarua Winery, Central Otago

Druvorna till detta vin kommer från 6 olika odlingar i Central Otago med olika kloner av pinot noir där stockarna har en medelålder av 15 år. Det är stor skillnad på färgen kontra föregående vin. Exakt hur stor är omöjligt att svara på då jag inte hade möjligheten att jämföra de bredvid varandra. Här är det mer åt det mörkröda hållet med bra djup. Även doft och smak skiljer sig markant. Nu är det mycket mer kryddighet och örter. Även här finns det inslag av ek. De röda bären är nedtonade. Smakmässigt är det som doften, aningens mosade björnbär. Riktigt bra, håller uppe mitt intresse.

2012 Rua pinot noir, Central Otago

Svårt att ge en korrekt bedömning om vilket vin jag föredrar. Dels för att jag inte provade dessa vid samma tillfälle men även för att det är två olika stilar. Där den första har en mer syltig näsa men ett bra pepprigt avslut så är det andra vinet mer komplett och balanserat. Ett plus i kanten till producenterna för snygga etiketter och korta namn :)

Vinlandet Frankrike - senaste boken av Britt & Per Karlsson

För ett tag sedan var jag på Britt och Pers lansering av deras senaste bok Vinlandet Frankrike - Trend och tradition. Förutom möjligheten att köpa boken på plats berättade både Britt och Per om varför de skrivit boken, hur den passade ihop med tidigare utgivna böcker samt ställde upp på en frågestund, både på scen som efteråt i minglet. Mycket trevligt.

Britt och Per Karlsson från BKWine.

Det fanns även möjlighet att köpa deras tidigare bok, Vinet och miljön, vilket jag nappade på. Nu har jag hunnit läsa igenom böckerna och för min del gillar jag dom båda. Vinlandet Frankrike är en faktabok rakt igenom med inslag av citat från olika producenter. Det ger det hela en dynamik som gör det intressant att läsa. En sådan bok borde göras för varje vinproducerande land. Någon som vågar sig på Italien?

Vinet och miljön har gett mig en mycket större kunskap inom vinproduktion. Så många olika sätt att producera "ekologiskt" och så många som tycker så olika. Uttrycket Polsk riksdag känns passande. Till det negativa är att det läggs i mitt tycke för många sidor på intervjuer av olika producenter (nästan halva boken). En mer komprimerad sammanställning av vad olika producenter tycker och tänker hade passat in bättre. Som skolbok/faktabok inom olika sätt att producera vin är den enastående.

Britt och Per Karlsson är grundare av BKWine och bor sedan många år tillbaka i Frankrike. Tillsammans har de skrivit 3 böcker, Britt är även medförfattare till boken Languedoc. Läs mer på: www.bkwine.com

Svenskt bubbel och en favorit

Ett mousserande vin från Sverige (jag förmodar att vinifieringen sker i Sverige och druvorna importeras. Om så är fallet, är det då svenskt?) hör inte till det vanligaste jag dricker men en vän till mig föreslog att jag skulle prova detta. 2010 Kronovalls Vinslott Tirage produceras av Åkesson Vin enligt den klassiska Champagnemetoden (méthode traditionnelle) på Pinot Noir och Chardonnay druvor. Lagring sker sedan på Kronovalls Vinslott.

2010 Kronovalls Vinslott Tirage

Häller upp ett glas och kan konstatera att den initialt fina moussen försvinner snabbt. Kvar bubblar det friskt utan någon egentlig kraft. En tät doft som saknar djup. Ingen direkt brödton eller nötighet utan mer frisk citrus och äpplen. I smaken drar det en del åt päron, snäll syra och ett trevligt avslut. Trevligt dricka men svårmotiverat pris. Jag önskar att syran var mer påtaglig, blev lite platt.

I ett tidigare inlägg om årgång 2012 av Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages så skrev jag att jag skulle återkomma med mer noteringar kring ett av "favorit" vinerna i det Tompavska huset men av någon anledning (glömsk kan vara förklaringen) så blir det liksom aldrig av. Efter att halva senaste flaskan gått åt kom jag på mig själv att jag var på väg att missa även denna gång så det blev snabbt fram med papper och penna för att krafsa ner något som kunde likna provningsanteckningar. Gick sådär. Började bra, fastnade sedan i något annat för att slutligen vakna upp dagen efter och helt enkel konstatera att jag missade tåget även denna gång.

Vad jag fick ner: Bastulav och kryddor i doften. Bra ren smak, fruktig, bra syrlighet i avslutet som är något kort. Inte vart det så extremt överanalyserat. Men bra är det, håller även denna årgång.

2012 av Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages

Förfalskade Brunelloviner

Såg denna artikel på Dagens Nyheter idag. Brunelloviner för miljon belopp har visat sig vara förfalskningar. Lika bra att korka upp vad man har hemma och testa ;-)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/lyxvin-for-miljoner-var-mediokert-rodtjut/

Munskänkarna AW - 3 x Orange

För ett par veckor sedan hade Munskänkarna i Stockholm anordnat med en after-work på Magnolia. Temat för kvällen var Orange, alltså naturviner (eller vad det nu ska kallas). Jag hade aldrig tidigare provat Orangeviner så det var upp till bevis.

3 x Orangeviner

Först ut var det 2009 Dario Princic Jakot, IGT Venezia Giulia gjort på 100% sauvignon vert. Ett lätt grumligt gulorange vin som påminde om utspädd äppeljuice i färgen. Äpplena kom igen i doften (must) med en slags citrus. Syrlig och besk i smak i kombination av gummi som avslutades med sälta(?). Ju varmare vinet blev desto mer fick jag känslan av lättdryck man finner på lunchrestauranger.

Andra glaset var en 2010 Paraschos Not, IGT Venezia Giulia gjord på 100% pinot grigio. Ljust gult, grumligt och dimmigt. Jag hade oerhört svårt att hitta associationer i doften, mest bränt tyckte jag. Det har en härlig syra, ganska len och med ett bra avslut. Fungerade mycket bra till maten jag beställt in (sashimi sous vide).

Avslutningsvis var det en blend, 2010 Trinchero Bianco från Piemonte med blandningen 60% malvasia aromatica di Candia och 40% arneis. Skumma druva den sista, första gången jag hörde talas om den. Nu är färgen mer orange, djupare och med den obligatoriska grumligheten. Oxiderade äpplen, lakrits och körsbärsöl (kriek lambic). Smaken överraskar med skumbanan, är något besk och avslutas petroleumbaserat.

Så vad tyckte jag? Inte min typ av vin, så är det bara. Visst var Paraschos Not trevligast i sammanhanget men det är inget jag kommer lägga mina slantar på. Jag förstår nog helt enkelt inte grejen. Arrangemangsmässigt var det en mycket trevlig AW, ser fram emot nästa.

2013 Mas Janeil Special Edition

Storproducenten François Lurton har ett vin i Systembolagets standardsortiment som inte finns omnämnt på Lurtons hemsida. Som vanligt när det gäller sådana viner är det med en viss skepsis jag dricker dessa. De är oftast lite väl arrangerade i smak och doft för att "passa" den svenska marknaden. Jag har genom åren betat av ett gång flaskor inom denna genre och det lätträknat då det varit ett vin som passat mig. För en gångs skull så  blev det en positiv överraskning.

Från den sydliga delen av Frankrike, närmare bestämt i området Côtes du Roussillons norra del ligger området med samma namn fast med tillägget Villages. Côtes du Roussillon-Village är ett eget AOC med något striktare regler än den tidigare. Här får enbart röda viner produceras och sedan finns det regler kring vilka druvor som får användas och i vilken utsträckning. Beroende på vilken site man läser på så står det olika så jag går inte in i detalj vilka reglerna är. Det här vinet ska enligt SB innehålla 75% grenache, 15% syrah och 10% carignan.

2013 Mas Janeil Special Edition

Färgen är mörkt röd med lila drag. Doften är ganska brutal inledningsvis utan finess men med lite tid i luften börjar man urskilja nyanser av öppen spis (rök), örter, kryddor och björnbärssylt. Smaken bjuder på lakrits, timjan, ett bra grepp av tanninerna, lätt sötma, inslag av fat, med en bra längd på avslutet. Trots sina 14,5% alkohol är det ingen nämnvärd värme.
Pang på rödbeta, ett riktigt bra vin för 89:-, det är man inte bortskämd med. Ungt så in i vassen och jag har inte det blekaste om det kommer överleva ett par år i källaren men det är värt ett försök.

Fanclubprovning med Vinovativa

I helgen hade Vinovativa dukat upp för en provning på Ostra matsal & bar med viner som dels finns i beställningssortimentet men även vad som kommer lanseras i det tillfälliga sortimentet i september. Sammanlagt femton viner fanns att prova från fyra europeiska länder och på plats fanns Jörgen från Vinovativa för att svara på frågor eller bara diskutera allmänt kring dryckerna.

Först ut Tyskland med fyra stycken vita, samtliga i beställningssortimentet. Producenten Peter Jacob Kühn från byn Oestrich i centrala Rheingau hade med två i startfältet, 2013 Riesling Trocken och 2013 Riesling Quarzit. Den förstnämnda har en ren doft, fruktig med ett litet syrligt, spritsigt avslut. Kändes ganska alldaglig. Quarzit påminner mycket om föregående men har en stramare syra som gör det hela mer komplett. Bra redan nu men kommer bli bättre av att få vila några år.

Emrich-Schönleber från Nahe med sin 2012 Monzinger Halenberg Riesling Trocken gick på KO direkt. Medel till fyllig kropp med inslag av exotisk frukt i den täta doften och mineraltoner i det inte så syrliga avslutet. Mycket bra balans. En av mina favoriter denna provning.

Det är nästa så att man tycker synd om Fritz Haag från Mosel som med sin 2013 Brauneberger Riesling Kabinett ska försöka sätta emot ovanstående men det lyckas de bra med. Trots att det är samma druva så är det stora skillnader. Här är det mer åt det livfulla, energiska i doften av citrus, skiffer och en släng av bränd el. Halvtorrt i smaken, bra frukt och mycket bra volym med ett långdraget avslut. Spännande var ordet.

Från Bourgogne i  Frankrike kommer 2013 Domaine Collet Chablis med en, i mitt tycke, lite udda bränd ton och kryddighet i doften. Smaken är len med ett förvånansvärt bra avslut med bitande syra.

Även från Bourgogne kommer det röda 2012 Domaine Faiveley Chambolle-Musigny, ett röda bär doftande med lätt funkiga toner och en del ek som har en bra stramhet av syrorna. Eftersmaken är lång och återkommande. Riktigt gott!

Spanska 2012 Tridente Entresuelos Tempranillo från Orowines skippar jag. På tok för söt i smaken. Då passade 2012 Ateca Atteca Old Vines mig bättre. 100% garnacha från området DO Catalayud. Fylligt med kaffetoner, mörka bär och en hyfsat lång, något söt eftersmak. Enkelt och drickvänligt.

2009 Finca Sandoval från det för mig okända DO Manchuela har en blandning av 77% syrah, 16% monastrell, 7% bobal. Bra doft med klassiska syrahtoner, nästan lite frän, kaxig. Bra fyllighet med mörka bär som grund och choklad, vanilj och lakrits som topping. Bra avslut med lena tanniner.

En snabb båttur österut och vi hamnar i Italien. I uppställningen var det tre från producenten Pratello som håller till i Lombardiet. Varken deras 2013 Lieti Conversari eller 2012 Torrazzo övertygade. Det gjorde däremot deras 2012 Nero Per Sempre gjord på 100% rebo. Mycket bra kropp, lent, mjukt, russin, choklad. Svagt russin i avslutet. Spännande vin, provar jag gärna igen.

Sista producenten ut var Renato Ratti från Piemonte. Nu pratar vi nebbiolo och först blev det 2012 Nebbiolo d' Alba Ochetti. Kvalitet till ett bra pris kan jag kort sammanfatta. Visst, inget lättdrucket vin för den som inte gillar motstånd. Är det inget problem så är det bara att köra på. Klassisk nebbiolonäsa med fatkaraktär, hallon, körsbär, gammal eka och piptobak. Drar skönt i gomen och avslutas med ett förvånansvärt len avslut och lite alkoholvärme. Lägg undan några år är min rekommendation.

2010 Ratti Barolo Marcenasco. Vad ska man säga? Vilken höjdare! Riktigt bra kraftig doft med inslag av fat, plommon, tjära. Komplex, jag gillar det. Smaken är köttig, svamp, lagerblad, gott! Mycket bra avslut. Denna kommer jag köpa hem ett gäng av på fredag när det släpps.

Ett stort tack till Vinovativa och Jörgen för ett underbart tillfälle att få prova så många kvalitetsviner vid ett och samma tillfälle. Jag hoppas fler tillfällen kommer framöver.