Ishockey-VM och Champions League final

Jag kan knappast påstå att intresset för ishockey-VM är stort när solen skiner och det är dryga 25 grader utomhus men när det handlar om ett möte mot Ryssland i en semi så går det inte att hålla sig från dumburken. Istället för en klassisk bira till matchen kände jag för en kall riesling. Valet föll på Georg Bereuer Terra Montosa årgång 2012. Perfekt sällskap visade det sig. Ett härligt register av tropisk frukt och mogna äpplen som tagit en tur genom örtträdgården. Förvånande så fungerar det lika bra väl nedkylt som 16-17 grader. Äpplena tar över ju varmare det blir men det ger bara en ny dimension. En riktigt trevlig bekantskap att njuta av när Sveriges spel gick i lås.

Hur kan man då toppa föregående? Med en Champions League final mellan de båda Madridklubbarna Atletico och Madrid. Jag har personligen ingen direkt favorit men blir helt klart Atletico som får mitt stöd (gick ju sådär). Vad passar till en sådan tillställning? En bloggare jag följt ett tag, JC, poppar amarones varje CL match så jag snor helt enkelt det konceptet. Mitt vinförråd (skrymsle är mer korrekt) innehåller några sporadiskt inköpta amarone så kvalitén är minst sagt varierande. En snabb "ole dole doff" och lotten föll på 2007 Torre del Falasco Amarone från producenten Cantina Valpantena. Anledningen till att jag införskaffat denna flaska är för att jag för många år sedan var löjligt förtjust i Cantina Valpatenas ripasso, som då fanns i beställningssortimentet. Jag minns att jag hade som mål att prova igenom samtliga ripassos som fanns på SB just då (tror det var strax under 20 stycken totalt) och bläddrade igenom katalogen (det var tider det) efter de som fanns. Det var två som jag då tyckte var bra och prisvärda, den ena var Tommasis ripasso med blå etikett och den andra var Torre del Falasco. Eftersom jag gillade Tommasis amarone drog jag slutsatsen att då borde jag även gilla Torre del Falasco. Ibland har man fel.

Doften var helt ok, jordig och med övermogna jordgubbar. Påminner mig om viner från varmare klimat. I en blindprovning, skulle jag ha gissat Australien som ursprung. Smaken är en mindre fiasko. Alldeles för söt och saknar det djup man kan förvänta sig av en amarone. På den positiva sidan, märks inte alkoholen nämnvärt trots sin 15%. Den är väl integrerad med frukten. Detta kan faktiskt vara en av de sämsta amarone jag provat. För att ge det en chans sökte jag desperat efter något som kunde påvisa att det var något fel på flaskan men lyckades inte. Helt enkelt inte min typ av vin.