2012 McManis Petite Sirah

Nu ett vin på en druva jag aldrig druckit tidigare, petite sirah. Den har även ett annat namn bl.a. i Europa och Australien och det är Durif. Tidigare ansågs det vara två olika sorter men DNA tester visar på att det är samma druva. Namnet Durif kommer från sin skapare, läkaren Francois Durif som i slutet av 1800-talet korsbefruktade sorterna peloursin och syrah.

Familjen McManis är vinbönder som odlat vin sen 1938 och är idag är det 4:e generationen. Ron och Jamie McManis är de som sköter vinfirman McManis som bildades 1990. Idag exporteras deras viner till 18 länder och har en sammanlagd produktion på drygt 300000 lådor per år.

2012 McManis Petit Sirah, vikt tompavan: 541g

Det är mörkt, blå-lila, ogenomträngligt i färgen. I näsan är det mycket frukt, fat och rök med små pustar av örter och vanilj. En känsla av strävhet poppar upp i huvudet, kanske med rejäla tanniner. Men se så fel jag hade, det är mjukt, fruktigt, lent, mäktigt och publikfriande. Mer av faten kommer fram, mörka bär, inga tanniner som biter sig fast. Nästan lite dammigt. En glad överraskning, måste prova fler av samma druva. Prisvärt? Absolut.

2011 Domaine de la Janasse Terre d'Argile Côtes du Rhône Villages

Så här i slutet av året har jag haft nöjet att snubbla över några riktiga godbitar, Janasse's Terre d'Argile är en av dessa. Janasse är kanske mest känt för sina fina Châteauneuf-du-Pape viner, Chaupin exempelvis, men de har en hel del annat så som Côtes du Rhone rött, vitt och rosé. Egendomen ligger strax utanför Châteauneuf-du-Pape i Courthezon och grundades 1967 av Aimé Sabon. I början sålde Aimé druvorna till kooperativet Cellier des Princes men 1973 började Janasse tappa sitt egna vin. När sonen Christophe tog över ansvaret 1991 förändrades tillverkningen och ryktet började sprida sig om den bättre kvalité som produktionen levererade. Sedan ett tag tillbaka anser många att Janasse tillhör eliten bland producenterna från södra Rhône. Jag är beredd att hålla med.

Exakt vilka procent av vilken druva som används har jag inte fått fram men enligt tidigare årgång så är det 1/3 vardera av grenache, syrah och mouvèdre. Druvorna växer i röd lerjord i just Courthezon. Plock sker för hand, druvorna sorteras, pressas och lämnas med skalen i c:a 20 dagar. Syrah och mouvèdre lagras på barriquer (30% nya) medan grenache lagras i cementtankar. Efter ett år blandas vinerna och buteljering sker. 

2011 Domaine de la Janasse Terre d'Argile

Det är mycket kryddor, massor av frukt, stänk av lakrits och värme i näsan. Mer av frukten i smaken som får en extra push av syrah som träder fram. Välbalanserade tanniner och trots sina 14,5% i alkoholstyrka är det inget som sticker ut. Grymt gott, härlig avslutning med lätta örtiga toner. Jag blev smått förälskad så det blev en beställning på ett gäng flaskor. Ska bli oerhört intressant att se hur det utvecklas de närmsta åren.

Viner från Teneriffa

Att ta seden dit man kommer brukar underlätta när man är på resande fot. Detta inkluderar givetvis den mat och dryck som finns lokalt. Så under en vecka på Teneriffa blev det endast lokala viner med för mig helt nya bekantskaper av druvor. Som en snabb resumé kan jag bara konstatera att det visst finns riktigt trevliga viner från denna ö. En sak jag snabbt fick lära mig var att bra röda viner kommer från norra delen av ön, bra vita viner från den södra. Oturligt nog satt jag fast i den södra delen under veckan och utbudet av viner från den norra delen var lätträknat.

Det finns dock en hel del att finna på olika supermercados runt Los Christianos, utbudet var sämre i Playas de las Americas av någon anledning. Det finns några ställen jag kan rekommendera om man letar efter viner. Den första är supermercadon som ligger i CC Arona, precis i början av Los Christianos. Det finns en hel del inhemskt, bl.a. Monje Traditional I CC Carolina på Av. Los Playeros finns en del från norra delen av Teneriffa. På Av. de Suecia ligger vin/sprit/tobaksbutiken Osor som har ett mindre utbud inhemska viner, dock flera intressanta. Sedan finns det en hel del restauranger som säljer vin över disk, ibland till ett lägre pris än vad den vanliga vinlistan anger. Två som jag stötte på som hade något utöver det vanliga var Folelé vid Calle Juan Bariajo, något högre priser men många intressanta viner och La Frescuera på Avenida Antonio Dominguez.

2012 Monje Tradicional
I norra delen ligger området Tacoronte-Acentejo. Här produceras en hel del vin, mycket som klassas som standard bordsvin. Bodegas Monjes ligger mitt i detta område och drivs idag av Felipe Monje, ättling till de som grundade gården 1750. Vingården ligger cirka 500 meter över havet i El Sauzal, på en plats som kallas La Hollera. Stenig och vulkanisk jord dominerar. Den branta terrängen gör mekaniserad odling omöjligt så det är manuell skörd som gäller. Snittlålder på rankorna är 50 år och det odlas i huvudsak Listán Negro, Listán Blanco och Negramoll.

2012 Monje Tradicional

Detta är inte så illa. Nu pratar vi om ett vin som på supermercadon ligger runt 7 euro. Mörkt röd-lila i färgen som är ganska kompakt. Initialt så är det en blygsam doft, detta beroende på att vinet helst ska drickas lätt kylt (14-16°C) men efter ett tag när det värms upp kommer det fram mörka bär, svamp och peppar. I smaken finns det någon slags mineralitet, krita och avslutningen ger mer pepprighet. Det är en uppsjö av annorlunda, komplexa dofter och smaker än de som jag normalt sett är van vid och jag har svårt att placera alla. Otroligt intressant och förvånansvärt välbalanserat. Personligen föredrog jag när vinet kom upp några grader till, det gav mer tyngd. Hade detta funnits i Sverige hade jag köpt det direkt.

2012 Bodegas Insulares Viña Norte
Ännu ett vin från Tacoronte-Acentejo, nu från producenten Bodegas Insulares. Här är det 95% Listán Negro och 5% Negramoll. Priset låg på 7-8 euro om jag inte minns helt fel.

2012 Viña Norte

Nä, detta var inget vidare. Doften har en del blöta höstlöv, peppar och trä. Den är ganska lovande men smaken spretar åt jordens alla hörn. Det är surkörsbär rakt igenom i en tunn kropp och med ett avslut som bäst beskrivs som tvärnit. Undvik!

2012 Cumbres de Abona
Nu blir det 100% Listàn Negro från producenten Cumbres Abona Winerie, ett kooperativ som bildades 1989. Med odlingar som ligger på över 1700 meters höjd är det de högst placerade i Europa. Till just detta vin ligger odlingarna på mellan 400-1000 m.ö.h. DO Abona är den sydligaste av Teneriffas 5 klassade områden. Priset runt 8 euro.

2012 Cumbres de Abona

Det här är riktigt bra, snäppet vassare än Monje. Körsbärsfärgad med violetta drag. Något svårtydd doft som kommer fram efter ett tag (när det blir något varmare), en hel del frukt och örter. Mycket bra balans i smaken, snudd på silkeslen, jämn. Ingen alkohol som tränger igenom. Satt som en smäck till kvällens biff. Så tvärt emot alla "experter" så kommer det kvalitetsdricka även från den södra delen.

2012 Tafurisate Blanco Jovén Seco
Ett vitt från norra delen, området Valle de la Orotava. Här är det 97% Listán Blanco och 3% blandat Malvasia, Moscatel och Gual. Grön-gul klar färg. Fruktigt, blommigt i näsan, päron, limezest och exotiska frukter. Len, balanserad smak, syrlig. En trevlig bekantskap även om jag personligen tror det skulle vinna på lite mer syra. Kostade drygt 7 euro på supermercadon.

2012 Tafuriaste Blanco

2012 Miradero
Veckans sämsta, sur-syrligt, smaklöst, doftlöst. Jag försökte verkligen ge det en chans, olika temperaturer, luftat mm men inget hjälpte. Det blev vasken för merparten av centilitrarna. Det visade sig vara samma producent som även gjorde Viña Norte, inte min favorit kan vi konstatera. Kommer från området Ycoden Daute Isora, ett DO på Teneriffas nord-västra del som till största delen producerar vita viner.

2012 Miradero Blanco Seco

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att viner från Teneriffa håller bra klass för sitt pris. Det svåraste visade sig vara temperaturen. Håller man den temperatur som är rekommenderat är det oerhört svårt att finna dofterna. I gengäld blir det perfekt i smaken. Och då vise versa, smaken blir lite lidande när temperaturen sticker iväg uppåt.

Jag fick med mig ett gäng flaskor hem, som alla höll, bl.a. två från El Hierro. Återkommer när dessa är öppnade.