2010 Petit Clos Penat

Jag är en sucker när det gäller nyheter på SB. Kan liksom inte låta bli att rycka med mig en flaska bara för att det är nytt. Att kolla upp vinet innan känns som överkurs. I många fall blir det en sisådär upplevelse men ibland så har man tur, som denna gång.

Nu är vi i Priorat i Spanien, det emellanåt superhajpade området som likt Rioja blandar och ger. Priorat är klassat som DOCa, det ena av de två i Spanien där Rioja är det andra, men även ett DOQ område. Det är, som jag förstått, en katalansk beteckning som är likadan som den spanska DOCa. Det var total förvirring kring detta då området var DOQ klassat men inte DOCa fram till 2009. Nu är ordningen återställd så att klassningarna DOQ och DOCa är i princip samma. För den som känner för djupdykning i ämnet så finns det en site för detta: http://www.doqpriorat.org.

Producenten heter Celler Jordi Domenech som bildades så sent som 2006 efter köpet av Finca Les Comes. Vingården omfattar idag 12 hektar. Blandningen är 80% Granatxa (Garnacha) och 20% Syrah och ligger på ekfat i 6-8 månader innan buteljering.

2010 Petit Clos Penat

Det är ett vin som är ganska fruktigt (snudd på övermogna röda frukter) med plommon, anis och torrt träflis i doft. I smaken återkommer trä tillsammans med choklad och det klassiska biogodiset Nickel (den lila). Det finns värme, hettar till lite i eftersmaken och torkar ut tungan något. Bra syra.

En trevlig bekantskap men inget för den som inte gillar frukt i stora mängder. Vinet vinner både på att luftas 1-2 timmar och att inte serveras för varmt, 16-17 grader.

Winefinder + City Gross = Sant

Så har det nu blivit officiellt att City Gross i samarbete med Winfinder kommer ge sina matkassekunder möjligheten att även lägga till viner i sin beställning. Givetvis är Systembolaget inte sena på att kommentera och VD Magdalena Gerger säger själv att "det visar att det finns en öppning som måste stängas till". Fortsättning följer.

Mer på DN: http://www.dn.se/ekonomi/matkedja-borjar-salja-vin/

Ryskt mousserande

I morse stod det en present på bordet när jag kom in på kontoret. En kollega till mig har haft denna liggande hos sig i några år. Historien bakom saknas. En snabb koll på nätet avslöjar ett ryskproducerat mousserande vin främst avsett för den polska marknaden, runt 6-7 zloty (12-15 kronor). Jag återkommer när "vågat" öppna den.

NV Baikal Igristoje

Polsk skattelapp årgång 2008

2006 Taurasi Fatica Contadina Terredora

Okänt område, okänd druva. I alla fall för mig. Eller för att vara mer precis (har hört talas om både område och druva), jag har aldrig druckit något härifrån tidigare. Nu är vi nere i de södra delarna av Italien, närmare bestämt i Kampanien och området Avellino. De bestämmelser som finns för Taurasi sattes 1970 (DOC) och 1993 (DOCG) och är viner på i huvudsak Aglianico även om upp till 15% av andra druvor är tillåtna (Barbera, Sangiovese och Piedirosso). För att uppnå DOCG måste vinet lagras minst 3 år varav 1 på trä. För att uppnå Riserva är det 4 år som gäller. Just detta vin har lagrats c:a 2 år på fransk ek.

2006 Taurasi Terredora

Det är en djup, ren röd lätt tegelfärg. Direkt efter upphällt i glas så fanns det en mycket svag oangenäm doft av ägg/vätesulfit. Ett oroande tecken på ex syrebrist/felaktig behandling (merkaptan). Det oangenäma försvinner dock redan efter ett par minuter så det kan ha varit min näsa som spelade mig ett spratt. Istället kommer det fram läderfåtölj, piptobak, träkol och en association till whisky (rökighet). Smaken bjuder på rök, trä, dadlar, svart te med en lång eftersmak som fastnar i gomen.

Allt är mycket välbalanserat om än bångstyrigt och lite tvärt. Bra grejer helt enkelt.

Mer info på CT.
150:- på SB, 2258 (årgång 2007).

2010 Le Pousseur

Bonny Doon Vineyard har sedan 2004 inriktat sig helt mot biodynamisk odling. Det gäller  även de odlare som levererar druvor till Bonny Doon. En annan intressant detalj med Bonny Doon är att de helhjärtat stöder skruvkorkarna med den enkla motiveringen att man slipper obehagliga TCA överraskningar.

Varje vinetikett skapas av olika konstnärer som finns utförligt presenterade på deras hemsida. Just denna etikett har skapats av konstnären Bascove. Vinet görs på 100% syrah där 57% av druvorna kommer från Alamo Creek och resterande från Bien Nacido. Syftet med skapandet av vinet vara att producera ett så opåverkat vin som möjligt. Detta med druvor från ett förhållande svalt klimat, 2010 var utöver det lite extra kallt. All hantering sker givetvis manuellt.


MMX Le Pousseur Syrah

Stängt är det första som jag kommer att tänka på. Låter det stå ytterligare 1 timme innan det är dags för nästa försök. Efter timmen har det hänt grejer. Fatighet, mörka bär och mynta i doften. Det som slår mig mest i smaken är den sälta som kommer tillsammans med kött.

Det finns en lite kaxig syra och lite mer ödmjuka tanniner i samklang med fruktigheten. Helt ok och intressant men personligen saknar jag lite av den där peppriga, brännande smaken som man kan få av andra syrahviner. Det saknas lite av kroppen, något spretig. Det är troligtvis lite för ungt ännu.

Läs mer om Bonny Doon här.
Läs mer om Bascove här.
195:- på SB, 99211.

2010 The Stump Jump Reserve Grenache

I senaste släppet från SB så fanns bl.a. denna med, en grenachkomposition från producenten d'Arenberg. Namnet "Stump Jump" är en hyllning till en betydande uppfinning från South Australian, Stump Jump plogen. Dess förmåga att ta sig över stubbar och knotiga rötter, vilket sparar både tid och energi, gjorde att den under slutet av 1800-talet spreds sig runt jorden. Området McLaren Vale har liknande klimat som runt medelhavet, varma och torra somrar, kyliga och blöta vintrar.

2010 The Stump Jump Reserve Grenache

d'Arenberg har en uppsjö av olika "Stump Jump" men av någon anledning finns just denna variant inte med på deras site. Är det måntro en svenne Systembolagsanpassad produktion? Jag har varit i kontakt med den svenska importören och fick då som svar att detta är ett vin framtaget av d'Arenberg för att kunna matcha SB's offertförfrågan. Så det är alltså ett australiensiskt svenskanpassat enligt SBs önskemål. Ungefär som den försvenskade thai/kinamaten.

Hur smakar det då? Jovars, inte så pjåkigt, men några sensationer är det inte. Doften är lite fatig med örter och lite kanel. Smaken är som doften, fruktig, fatig, lätt. Det finns inget direkt djup men gör sig riktigt bra som ett lättare matvin.

Jag ser att i SBs beställningssortiment finns det även finns en GSM (grenache, shiraz, mourvèdre) variant som till och med är 10:- billigare. Nu vart jag nyfiken...

2 stubbhopp av 5 möjliga.

Läs mer om d'Arenberg.

2003 Condado de Oriza Gran Reserva

Det här ett vin som jag inte tänkt köpa i samband med senaste släppen på SB men jag blev som ett barn i en godisbutik och plockade på mig mer än jag borde. Inte alltför sällan det sker, och att jag sedan älskar snygga rena etiketter gör att det ibland blir snyggare än gott. Dock inte så i detta fall.

Ribera del Duero ligger sydväst om Rioja och producenten Pagos del Rey skördade sina första druvor från området 2002. Druvorna som används till deras Gran Reserva kommer från gårdar i Olmedillo de Roa som växt på över 40 år gamla stockar. Dessa stockar producerar inte mer än 4-5 klasar styck. Jäsning och maceration sker på ståltankar vid en temperatur av 28°C i 40 dagar. Den malolaktiska jäsningen sker sedan på amerikanska och franska ekfat, där vinet får ligga i 24 månader. Efter blandning och tappning får vinet vila ytterligare 3 år på flaska innan det kommer ut till försäljning. Detta är då deras andra årgång av detta vin.

2003 Condado de Oriza

Mörk, ganska djup körsbärsröd färg, ännu ingen dragning åt det rödbruna hållet. Vi märker tydligt ektonerna i doften, tillsammans med övermogna plommon, basilika,  och 2 dagar gammalt klippt gräs. I smaken är det ek, dock inte med så mycket vanilj som jag är van vid, mer rostat, träigt (på ett positivt sätt) som ligger kvar en hyffsat lång stund. Det finns mycket att ta in och vinet förändras under de två dagar vi dricker det, övergår mer åt jordgubbar. En timme i luften är nästan ett måste.

Om jag hade fler flaskor skulle jag definivt sparat dessa tills nästa års grillsäsong.

Jag ger den 4 tapas av 5 möjliga.

Finns/fanns i det tillfälliga sortimentet, nr 95412.

Besök på 19 glas

Som småbarnsförälder är det svårt att hinna besöka alla de intressanta restauranger/krogar som Stockholm har att erbjuda. Så när nu tillfället fanns (barnvakt) så blev det ett besök på 19 glas i Gamla Stan. 19 glas har ett koncept som passar mig utmärkt. Det finns en meny, det är den som gäller. I stället för att lägga ner onödigt mycket tid på att bestämma sig vad man ska äta kan fokus vara på vad man ska dricka till. För att ännu mer minimera tidsslöseriet utelämnade vi oss helt i personalens makt och kunskap över de drycker som fanns.

Tyvärr så glömde jag notera exakt vad det var vi åt så det får bli lite på känn.

Till förrätten bestående av makrill, sallad och nötter blev det 1997 Palmer Blanc de Blancs. Ett vin som mognat med värdighet och bibehållt sin vitalitet. En inte så stor doft av jäst/bröd, friska gröna äpplen. Torr matvänlig smak med en trevlig citrusbetonad eftersmak. Passade som handen i handsken till maten. Förrätten var förresten lysande den med. Bra + bra = lysande!

Nummer 2 på menyn ska jag inte ens försöka beskriva på ett korrekt sätt. Det var ugnsbakad(?) aubergine med någon slags vit sås/röra/kräm med rostad parmesan(?). Till detta blev det en chardonnay, 2011 Pattes Loup Chablis 1er Cru Butteaux. Levande och friskt, härlig frukt, djup. Jag gillar detta! Maten håller inte samma klass så det blir ok + lysande = bra.

Över till huvudrätten som på dagens meny bestod av grissida med fänkål och rödbetor. Varför man la till rödbetor övergår mitt förstånd, rätten klarar sig lika bra utan. Kanske för att få lite smak på det hela som dessvärre var i fegaste laget vad det gäller smak. Nu blir det gamay, 2011 Domaine Jean Foillard Morgon Côte du Py. Detta gick inte riktigt hem, alla delar är inte riktigt på plats. Vinet var för klent och i kombination med en relativt intetsägande rätt blir det hela ganska tamt och platt. ok + nja = ok.



Döden i Kriek Lambic

Vi avslutar med en efterrätt som jag glömt namnet på. Jag fastnade helt på det som vi blev serverade, Boon Kriek Lambic, ett spontanjäst öl från Belgien. Jag har aldrig tidigare smakat lambic och spännande var det. Smak och doft av körsbär och bittermandel. Fungerade mycket bra till efterrätten (vad det nu var, som förresten var mycket god). Lysande + bra = Lysande!

Sammantaget en underbar försommarkväll med bra mat och mycket bra drycker. Ett extra plus för den mycket trevliga och alerta personalen. Trots den lilla missen med huvudrätten så kan jag inte annat än att rekommendera 19 glas, själv ser jag fram emot nästa besök.

Mer läsning:
19 glas
1997 Palmer Blanc de Blancs (Magnum)
2011 Pattes Loup Chablis 1er Cru Butteaux
2011 Domaine Jean Foillard Morgon Côte du Py
Boon Kriek

Mariestads Alkoholfri

Det här kan komma att bli det hittills mest udda inlägg jag gjort, en recention av en öl, tillika en alkoholfri variant. Anledningen till att den överhuvud taget existerade i vår kyl var att vi haft bekanta över som av olika anledningar inte kan/vill dricka alkohol. Så efter den senaste träffen blev det en flaska kvar. Jag minns för några år sedan då min fru var gravid att jag provade Carlsbergs och Heinekens alkoholfria och tyckte då att de var totalt smaklösa. Om jag inte minns fel så fanns inte Mariestads att få tag på, i alla fall inte där jag handlade då.

Mariestads Alkoholfri

Nu är det ju inte så att den är helt alkoholfri, den har trots allt 0,5%. Ölet bryggs av Spendrups på kornmalt samt humle av sorterna magnum, perle och saaz. Slår upp ett glas och noterar att det ser helt ok ut, ljus, gulaktig ton. Fint skum. En försiktig doft av humle och lite citrus. Det smakar som det luktar, mer åt apelsin, läskande.

För att vara alkoholfri så är det ett helt ok öl. Alla beståndsdelar finns med och trots att alkoholen lyser med sin frånvaro så håller det ihop rätt bra.

Boulevard Pale Ale

Med stigande värme ökar även intaget av öl, ofta i formen ale. Ale är ett överjäst öl som oftast ger ett doftrikare öl än exempelvis lager. Det betyder inte att smaken för den skull är kraftigare utan många ale har samma fyllighet som just lager, dock finns det ofta en något mer markant fruktighet. Andra kända sorters öl som är överjästa är bl.a. veteöl, porter och stout.

Boulevard Brewing Pale Ale

Här har vi ett öl från USA, närmare bestämt från Boulevard Brewing Co som ligger i Kansas City. Just denna Ale är bryggd som en så kallad American Pale Ale (APA) och är det första ölet som bryggdes av Boulevard. Alkoholhalten ligger på 5,4% och är bryggd på flera olika malt och humle. Det är ljust bärnstensfärgad med en härlig skumkrona. En blommig, fruktig doft med inslag av karamell. Smaken är i tunnaste laget, saknas lite kropp för att riktigt nå hela vägen fram.

Ett gott öl som fungerar mycket bra ensamt varma sommardagar eller till ex pulled pork.

Spontanmiddag med DS

Slog en signal till min vän DS på fredagseftermiddagen och hörde om han ville komma över på middag på kvällen, vilket han tackade ja till. Direkt efter jobbet kom både han och jycken med en spanjor årgång 1998.

Jag hade redan öppnat och hällt över en 2007 Caprili Brunello di Montalcino i karaff så det blev kvällens första. Det är betongjäst i 25 dagar och har sedan vilat sig klart på slovenska fat i tre år. Det är en härlig doft av kaffebönor, choklad och läderfåtölj som kommer fram efter ett tag. Tyvärr är smaken inte riktigt lika bra (ännu?). Väl sammansvetsat med lakrits, hö, fat och körsbär och trivsamma tanniner. Kvar ligger en angenäm smak med ett nytt inslag, jordgubbe. Inte illa, hade det bara bjudit lite mer på sig själv i smaken så hade detta varit en snudd på fullträff. Jag har en känsla av att om några år så mjuknar det nog och bjuder på storverk.


2007 Caprili Brunello di Montalcino

Sedan ploppade vi DS vin, 1998 La Rioja Alta Rioja Gran Reserva 904. Så moget som det kan bli. Grymt härlig orange/tegelstensfärg som är jämn ända ut i kanten. Doft med mycket ek, kryddor, dill och lite rökig. Det första jag reagerar på i smaken är vaniljen och eken som tar över och lyckas nästan dölja frukten helt. Synd. Eftersmaken är ganska kort och kvar ligger vaniljen. På doften är det en 10:a men smaken drar ner det hela något. Jag har svårt att se att vinet vinner på vidare lagring.

Men för att citera min fru, "Det här gillar jag". Så jag har nog fel trots allt.

Hunden gick lös på ett gosedjur
1998 La Rioja Alta Gran Reserva 904

Tack till DS för gott vin och gott sällskap.