Bordeauxprovning

I förra veckan var jag på en provning arrangerad av Jerker Arrhenius, Vinbonden. Platsen var Magnolia vid Mariatorget i Stockholm. En underbar liten restaurang/café som även fungerar som konstutställningslokal.

Temat för kvällen var Bordeaux. Inledningsvis berättade Jerker om Bordeauxs vinhistoria och gick även igenom en hel del sidospår, alla med anknytning till området. Bra presenterat och Jerker har ett mycket personligt och nästan lite utlämnande sätt att förmedla anekdoter. Jag märker att jag blir helt uppslukad av det som sägs, toppbetyg!

Provningen börjar med 2 stycken vita viner (samtliga viner testades blinda), sedan 2 röda och avslutas med ett vitt desertvin.

#1
Citrus, söt, stark, inget jag känner igen. Alkoholen känns, detta är inget vanligt vin, ej heller ett Sauternes.
Svaret är Lillet Blanc, faktiskt inte ett riktigt vin då det är en blandning av vitt med likör. Dricks enligt uppgift som fördrink. Ett spännande alternativ som apertif men lite för alkoholstark för min smak.
Lillet Blanc, BS 76158, 149:-

#2
Detta har jag druckigt tidigare, tyckte inte om det då heller. Intetsägande sommardricka utan några större ambitioner att aktivera vare sig smaklökar eller doftreceptorer.
2011 Château Bonnet, 4151, 89:-

#3
Bjuder på ek, espresso, rakt på med andra ord. Snabba flyktiga tanniner. På tok för attackerande i smaken för att kunna hamna i gruppen harmoniska viner. Behöver troligtvis några år i stillsamhet för att komma till ro.
2010 Château de Reignac, 72918, 169:-

#4
Mycket mer mineral än förra vinet. Även mer fruktighet. Inget som sticker ut, ganska sammansvetsat, något okarismatiskt. På det hela ett bra vin.
2009 Château Reysson, 3992, 169:-

#5
Gott, gott, flytande godis kan man säga. Mycket av det söta i fruktväg, aprikos, honungsmelon men även lite bett i saffranstoner. Det kräver sin efterrätt, det är stor risk att det annars blir för sött.
2007 Castelnau de Suduiraut, 3690, 159:-

Vi fick under kvällen in ett flertal olika pinchos, små tilltugg på bröd med varierande "pålägg". Mycket gott och sinnesstärkande att upptäcka vilka pinchos som passar till vilken sorts vin.

Pinchos på Magnolia

Sammanfattningsvis ett mycket bra program även om jag personligen inte blev imponerad av vinerna (förutom Suduiraut). Ett extra plus för möjligheterna att diskutera både det som rörde Bordeaux men även andra områden och allt som hör vin till.

Ett stort tack till Jerker för en mycket trevlig kväll.

Mer information:
Vinboden
Magnolia Café

Påskläsning

Jag har inför kommande påskhelg införskaffat två böcker, Drick! av Alf Tumble och "klassikern" Ett vin blir till av Britt & Per Karlsson. Det är två helt skilda böcker. Drick! är en kombinerad fakta/livsstilsbok om njutbara drycker, anekdoter och tips. Ett vin blir till är tung, inte viktmässigt men vad den avhandlar. Här är det vinframställning, vinodlare, fakta, fakta, fakta som gäller.

Jag ber att få återkomma med djupare analyser efter jag läst klart.

2010 Castelforte Ripasso vs 2010 Tommasi Graticcio Appassimento Parziale

De senaste 4-5 åren så har Sverige överösts med allehanda varianter av appassimento/ripasso viner. Både på gott och ont. Helt klart är att detta är något svenska vinköpare gillar. Nu undrar säker en del över skillnaden mellan appassimento och ripasso. Appassimento är en metod för att tillverka vin på helt torkade druvor. Ripasso skapas genom att ett Valpolicella vin får jäsa en andra gång på skalrester från framställning av Amarone.

Så det är med andra ord helt skillda sätt att tillverka vinet på. Det som gör att jag ändå väljer att ställa dessa mot varandra är att Tommasi's Appassimento har benämningen Parziale. Det betyder att druvorna torkar betydligt kortare tid och att endast delar (parziale) av druvorna torkar innan pressning. Så här låter man vinet jäsa en gång fast då med både färska och torkade druvor.

Mer om appassimento/ripasso/amarone finns på Amarone Guiden.

Det finns fler likheter mellan dessa viner. Alkoholhalten ligger på 13-13,5%, sockerhalten 7-8g och de klassiska Systembolagsklockorna visar likadant. Castelforte har 70% corvina, 20% rondinella, 5% molinara samt 5% övriga druvsorter (vad det nu kan vara) och Tommasi kontrar med corvina, rondinella och oseleta (osäker på andelarna).

2010 Castelforte Ripasso vs
2010 Tommasi Graticcio 

Båda bjuder på en kryddig doft där Tommasi har ett litet större register av örter. Efter ett par timmar så har dofterna klingat av något, ingen förbättring så det vinner knappast på att luftas. Knappt övertag för Tommasi efter rond 1.

Smaken är även här lika, körsbär, lite fat mm. Castelforte saknar personlighet i min mening, det är runt och trevligt. Tommasi har en mer spetsig karaktär, lite tanniner. Båda viner är lite väl tunna. Denna rond blir oavgjord.

Finns det någon eftersmak? Nja, inte mycket att tala om. Oavgjort.

Segrare med en korklängd: Tommasi. Men jag måste poängtera att inget av dessa viner var något speciellt. Lättdruckna till pasta, fläsk eller en grillad med bröd.

2009 Ca' Montini Amarone Classico

Att hitta information om Ca' Montini är inte det lättaste. Jag har googlat runt lite och det är inte mycket som dyker upp. På deras egna hemsida så är det enbart ett vin som presenteras, ett pinot grigio. På importörens (The Wine Agency) hemsida står följande:

Ca' Montini är beläget i Marano di Valpolicella i hjärtat av produktionssområdet för druvor till Amarone Classico. Egendomen har anor ända tillbaka till tidigt 1700-tal och bygdes ursprungligen som sommarhus till den nobla familjen Montini. Idag är det familjen Pizzolo som ägen vingården.

Familjen Pizzolo, har sedan 1965 varit involverade i jordbruk. Idag äger familjen två vingårdar, Ca’ Montini och Valle Reale.

 

Så nu undrar jag, tillverkas Ca' Montinis amarone enbart för export? Då i huvudsak Sverige? Det är i alla fall vida känt som ett av de billigare amarone på Systembolaget.

 

 

Det var år sedan jag senast drack en Ca' Montini och med en hel kväll utan något bättre att göra så blev det ett litet test. Noterbart är att jag testade en halvflaska, om det nu påverkar mycket.

 

Bra doft direkt, allt det där mörka, mustiga som man vill ha, russin och choklad. Lite blygt, ihopknutet, behöver ett tag på sig för att öppna sig. Smaken bjuder på russin, kryddor, fat och choklad. Känner mig väldigt kluven till om detta verkligen är ett amarone. Doften börjar bra men smaken passar liksom inte in riktigt.

 

I det hela ett ok vin, lite rakt på bara, inga vidare finesser eller överraskningar. Man får helt enkelt vad man betalar för. Lägg hellre på ett par tior (för helflaska) och införskaffa en 2009 Alpha Zeta ”A” istället.

2010 Le Hurlevent Châteauneuf-du-Pape

När det dyker upp ett Châteauneuf-du-Pape på Systembolaget för 159:- så blir i alla fall jag nyfiken. Kan det vara värt pengarna? Är det något hafstillverkat rött med mesta delens ratade druvor? Så självklart har jag plockat hem en flaska för att själv bedömma.

Jag surfade in på producenten Vignobles Mayards hemsida och upptäckte att de inte skrev något om detta vin. Bara det borde ge varningsflagg, om producenten inte ens vill presentera det. Skumt, är det en produktion enbart för export?

Upp med korken och ner i glaset. Poff, en hel plommonkompott toppad med mogna jordgubbar gör sig till känna. Efter ett tag i glaset så har doften spridit sig i rummet, luktar gott, men inte så att man direkt associerar till vin.

Smaken ger samma som doften med lite kött (umami), i den ganska långa eftersmaken kommer det fram peppar som ligger kvar snällt. Ett ganska harmoniskt vin utan att spreta trots sin ungdom. Inte mycket till tanniner att tala om.



2010 Le Hurlevent



Gillar jag det? Sådär, det är en tudelad känsla. Som vin är det bra, till och med väl prisvärt. Som en CdP är det inte mitt första val.

Jag lägger undan några flaskor och ber att få återkomma om ett år eller så.

Andra har skrivit:

AuZine

Livets Goda

2010 Les Collines de Rocalinand

I min iver över att hitta nya bra viner i standardsortimentet så blir det ibland fel, så är det bara.

Det är en ganska tam doft av mestadels körsbär och peppar som ger sig till känna. I gomen drar det lite i kinderna, syrligt, lagerblad. Detta är ett vin som kräver sin mat, kan tänka mig en väl kryddad gryta eller kanske pepparbiff.

2010 Les Collines de Rocalinand

Dag 2 så blir det snällare, syrorna är jämnade och mer behagliga. Nu fungerar det bättre, dock utan att övertyga. Det blir ett knappt godkänt betyg, inga fel men inte heller gott. Jag satsar på andra alternativ för ungefär samma pengar, ex Valréas, 99:-.

Erik har också smakat.

2006 Piccini Brunello di Montalcino Villa Al Cortile

Jag har vid ett fåtal tidigare tillfällen smakat brunello och vid samtliga tillfällen gillat det. Jag har ofta tänkt att jag ska köpa hem några flaskor och smaka mig igenom för att se vad det är jag uppskattar och vice versa. Så för ett tag sedan tog jag hem en flaska från producenten Piccini.

 

En djup första doft av kryddor, lite laktris, övermogen jordgubbe. Hemtrevligt på något sätt. Till skillnad från exempelvis en amarone så annonserar inte brunellon rummet med sin närvaro utan är försiktigare.

 

Smaken är en smekning, snudd på komplett, saknas lite på toppen. Kan inte riktigt komma på vad det är som saknas men något är det. Fram kommer samma röda bär i följe med trä och något som jag associerar med bullbak (kanel/kardemumma). Tyvärr så är avslutningen i kortaste laget. Smaken är väldigt flyktig, hade önskat en längre eftersmak.

 

2006 Piccini Brunello di Montalcino

Ett gott vin, inga fel, kanske aningens intetsägande.

Goda vinare har också smakat.

2009 Monte del Frá Valpolicella Classico Superiore Tenuta Lena di Mezzo

Jag verkar var i ett stim just nu, det ena bra vinet efter det andra. Nu tar vi ett kliv över till Valpolicella och en Classico Superiore.

Inte mycket skvallrar om vad det är för vin när man luktar på det, lite blygt nästan. Små försiktiga dofter av lingon, körsbär och läder. Men det kompenseras i smaken, nu hoppar allt fram och tar med sig lena chokladiga tanniner. Mjukt och mysigt. Eftersmaken är inte mäktig men lyckas återkomma vid ett flertal tillfällen. Funkar lika bra direkt efter öppnandet som dag 2, med eller utan mat. Undrar om det kommer förbättras? Jag lägger undan några flaskor och återkommer.



2009 Monte del Frá
Valpolicella Classico Superiore
Tenuta Lena di Mezzo

BS (74335), 119:-