Provning Caviste CAV0071 – Pehu Simonet Champagne

Imorgon 24 maj släpper nätvinshandlaren Caviste sin årliga låda med champagner från producenten Pehu Simonet. För er som handlat tidigare lådor kommer känna igen er då både NV Face Nord Brut Grand Cru och NV Face Nord Rosé Grand Cru finns med. Två nya(?) viner finns med denna gång, 2006 Face Nord Millésimé och Fins Lieux N°3.

En glad Caviste-Martin med en flaska rosé.

Pehu Simonets vingårdar är belägna i de fem Grand Cru-byarna Verzenay, Verzy, Sillery, Mailly och Le Mesnil sur Oger. Odlingarna består till 75 procent av druvan pinot noir och resterande 25% av chardonnay.

Pehu Simonet Champagne

NV Pehu Simonet Face Nord Brut Grand Cru (3st)
Bas 2013 (70%), 70% pinot noir, 30% chardonnay, deg 04/2017, 6 gr/L
Fruktig doft, ren, klar, krisp, gröna och gula äpplen, svagt citrus, dammig (mineral). Lite nötighet, pigg, resorb, pur ung, bra syra. Läskande gott.

NV Pehu Simonet Face Nord Rosé Grand Cru (1st)
Bas 2012 (75%), 80% pn (varav 6% rött vin) och 20% ch, deg 12/2016, 8 gr/L
Mogna röda sommarbär, syrlig, dammig, bra balans, pomerans, något frän, till mat, bra men inte övertygande. Låt ligga till sig lite.

2006 Pehu Simonet Face Nord Millésimé Grand Cru (1st)
50% pn, 50% ch, deg 02/2014, 3 gr/L
Smått oxiderad doft, nötter, sherry i smaken, matskumpa, mogen och redo att drickas nu. Pigg, fyllig, gillar den.

2011 Pehu Simonet fins lieux N°3 Millésimé Grand Cru (1st)
100% pinot noir, deg 05/2017, 4 gr/L
Fatig, medium syra, apelsin/pomerans, måste ligga till sig. God men inte helt sammanhållen. Glöm ett tag.

Pehu Simonet Champagne

Kul med en sådan spridning, från ungt och stramt till moget och fylligt. Mina favoriter blev Face Nord Brut och 2006 Face Nord. Lådan släpps till försäljning imorgon 24 maj klockan 14:00 på http://www.caviste.se och priset är satt till 1790:-. Jag kommer definitivt beställa en låda imorgon.

Solera Beverage Group sortimentsprovning

I dagarna bjöd Solera Beverage Group in till sortimentsprovning. För er som inte känner till Solera så är det namnet på ägaren sedan 2011 till PrimeWine Group (PrimeWine, Mondowine, BGS Wine Import och Multibev). I deras lokaler i Frihamnen, Stockholm fanns ett brett utbud viner, sprit, cider och öl att prova från världens alla hörn (utom Asien). På plats fanns även ett flertal producenter att prata med samt möjlighet att delta i en av de olika massterclasses som hölls. Som vanligt är det oerhört svårt att hinna med att prova alla viner på plats, speciellt om man som jag gärna pratar en stund med producenterna och sedan slinker in på en masterclass.

Vinerna nedan är sådana jag fann intressanta, annorlunda, roliga, konstiga. Viner som helt enkelt var något utöver det vanliga.

Första stopp blev hos Van Volxem med domänens äger Roman själv på plats. Det blev en hel del prat om ”äkta” och ”oförfalskat” inom vinproduktionen, vingårdslägen, nystart på branta sluttningar i Mosel m.m. Karismatisk minst sagt men man får sålla bland all info som Roman presenterar. Samtliga viner var gjorda på riesling och höll en bra kvalité, även de enklaste. 2015 Alte Reben med bra balans, lång, melon, gröna äpplen, fruktig, gillar det, okonstlat, rakt på. Gillar man lite sötma i vinet är 2015 Rotschiefer Kabinett given, 23 gram, supergod men så är jag löjligt förtjust i denna typ av viner. Bäst på bordet var utan tvekan 2015 Gottefuss Alte Reben, stilren, krispig, stenig (dammig grusväg), vänta ett gäng år, gott nu men kommer med största sannolikhet blomma ut till något alldeles lysande. Som avslutning fick jag ett prov av 2016 Alte Reben (direkt från fatet). Jisses, vilket vin! Om detta är vad årgång 2016 har att bjuda på känns det som 2015 kommer möta sin överman. Störtskön syra som är hög men inte krävande. Ska enligt Roman släppas i september, oklart om det kommer på SB. På den masterclass jag närvarande fick vi smaka 2012 Goldberg, vilken skillnad, blyertspenna med mango och honungsmelon, mycket frukt, syran lever och levererar, lite beska i slutet. Mums.

På bordet bredvid fanns Schloss Gobelsburg, Österrike. Bäst på det bordet var 2015 Gobelsburg Heiligenstein Erste Lage Rielsing med drag åt gula äpplen, kompakt, långt avslut, kändes strukturerad och välsvarvad, kanske något feg, lite för polerad i kanterna. Gott. 2012 Ried LAMM Erste Lage visar potential för lagring av vinerna, bra djup, lim, kokosnötsskal, lätt mognad, släng av beska i slutet.

Ett raskt kliv till södra halvklotet och Sydafrika fanns ett fatat monster signerat Robertson Winery, 2015 Constitution Road Chardonnay. Gillar man fat och fruktig chardonnay har man kommit rätt. Känns mer bombastisk än exempelvis jänkar motsvarigheten, främst för den generösa frukten. Snarare mycket än snyggt, guilty pleasure.

När vi ändå är i Sydafrika så tar jag med några röda viner därifrån. Producenten med tungvrickarnamnet Boekenhoutskloof fläskade på rejält med först 2015 The Chocolate Block, mjölkchokladstöpta mogna plommon, kaffe, nymalen peppar, drottningsylt, fat, tanniner, kan knappast klassas som diskret eller blygsam i sin framtoning. Från Table Mountain, Stellenbosch kommer druvorna till deras 2014 Cabernet Sauvignon som faktiskt har en mindre procent cabernet franc som hamnar i kategorin ”vill dricka igen”. Fruktig, volymös, snudd på vulgär men ruskigt god. Reyneke Cornerstone 2013 (43% cf, 32% merlot, 25% cs) passar mig perfekt, lite grön, kryddig, snälla fat, rök. Inte helt inställsam vilket jag gillar.

Tillbaka till ”gamla världen”, nu Bourgogne, Frankrike. Bouchard Père et Fils är nog känd för de flesta vinintresserade. 3 stycken vita (100% chardonnay) fick min uppmärksamhet, 2015 Beaune du Château Premier Cru, 2014 Puligny-Montrachet och 2014 Meursault. All goda, ganska lika, fatiga, oljiga/smöriga. Beaune du Château har en mer markerad syra, Puligny-Montrachet är något spretigare, pepprigare. Meursault blev min favorit av dessa tre, torr, citrus och en släng av nyklippt gräs. På den röda sidan spändes musklerna ytterligare med laguppställningen 2013 Aloxe-Corton, 2012 Vigne de l’Enfant Jésus och 2013 Chambolle-Musigny 1er Cru Les Noirots. Alla riktigt bra, Aloxe-Corton känns nästan enkel i jämförelse med de andra två, underläge minst sagt, men det är bra. Dammiga jordgubbar med bra bett, ett stekarvin alla dar i veckan. Jésus är snyggare, mycket snyggare, harmonisk, släng av mognad, kryddig, lagom med fat, förvånansvärt slank. Slurp! Lägg till en 50-lapp för Chambolle-Musigny 1er Cru Les Noirots så har du ett vin som är allt ovanstående med extra allt. Levande, silkig, kaffe. WOW!

Vad kan då Italien kontra med? Varför inte en 2008 Andrea Oberto Barolo Brunate. Rejäl, kraftig med bra mognad, tjära, kraftiga tanniner. Formligen skriker Italien. Ge det några år till.
Samma land, ännu i Piemonte men nu i Barbaresco, 2011 Luigi Voghera Barbaresco . Läder, te, lakritspulver, färsk piptobak, körsbär, allt snyggt förpackat. Snuskigt god. Den yngre årgången 2013 är bra den med, kändes vidöppen redan nu. Från samma producent fann jag en ny kompis i 2016 Langhe Arneis full av exotisk frukt, markerad syra och bra längd.

I avdelningen ”sticker ut” finns vinerna från Cantina Terlan. Deras 2015 Quarz (100% sauvignon blanc) är grön stjälkig, syrlig, salt i slutet. Doftar och smakar sauvignion blanc men med en twist kan man säga, svårt att beskriva. Skoj skoj. Annorlunda är även 2014 Porphyr, 100% lagrein, popcorn, påminner i stilen om tyska spätburgunder, fast då med popcorn, om ni fattar. Italienskt vin på italiensk druva som liknar en fransk druva med tysk känsla. Och popcorn.

Avslutningsvis ett portvin, Kopke Tawny 10 years. Lysande mellansöt dricka, choklad, honung, komplex, apelsinskal, nötter. Superduper.

Champagne på Svenskt Tenn

I början av april samlades ett gäng intressanta importörer på Svenskt Tenn för att visa upp de champagner de har i sina sortiment. Jag har för mig att temat var ekologiskt/biodynamiskt men inser just att jag missat att notera detta.

På första bordet stod Wine Trade med en uppsättning från Larmandier-Bernier. Bäst på det bordet var 2007 Larmandier-Bernier Champagne Vieille vigne du levant, stockarna med ålder mellan 50-80 år. Låg dosage (2g/l). Ren och friskt, mycket frukt (äpple, päron), inget slisk, inget som grumlar, bara gott rakt igenom. Stenig.

På bord nummer 2 trängdes en hel del flaskor från TM Kvalitetsviner. Min solklara favorit bland de olika producenterna blev Françoise Bedel, Marne. 2004 Françoise Bedel Champagne L'âme de la Terre med fin ålder, bra syra och en hel del grape fick matchas mot en yngre årgång, på magnum, 2010 Françoise Bedel Champagne L'âme de la Terre som väl klarade åldersskillnaden (mindre grape). Samma druvblandning i båda årgångarna. 90% pinot meunier, 7% pinot noir, 3% chardonnay. Ett snäpp uppåt var 2001 Françoise Bedel Champagne Comme Autrefois (70% pinot meunier, 30% chardonnay). En mogen doft som påminner om sherry, något gräddig, vanilj, smörig, mandlar, bra med syra, citrus. Häftig! Vill ha!

Vin & Natur hade även de ett helt kompani viner att prova. Bland de som stack ut fanns NV Vouette et Sorbée Champagne Fidèle, matskumpa rakt igenom, hög syra och lite rökig. Även NV Saignée de Sorbée Extra Brut från samma producent gillas, jordig, oxiderad, jordgubbe, utvecklas finns i glaset. Jag är ingen stor fan av rosé så det är skoj när jag finner något jag gillar. Målfoto om första plats blev det mellan 2013 Bérêche et Fils Champagne Rive Gauche Extra Brut och 2008 Olivier Horiot Champagne 5 Sens Les Riceys En Barmont där jag lutar åt den senare. 5 Sens är gjord på 5 olika druvor (arbanne, pm, pn, pinot blanc och chardonnay), har en blommig snudd på parfymerad doft, bröd, mango, aprikos, grym doft. Håller ihop även smakmässigt, ren, torr, granny smith äpple. Rive Gauche (100% pm), röda äpplen, massa citrus, syra, matchampagne.

Grande Bouteille bjöd på Cedric Bouchard Côte de Bechalin BdN V09 Roses de Jeanne som jag lustigt nog missade att notera mer än bra struktur, bra volym. Noterade även en liten stjärna vilket betyder att jag gillade det. Ledsen för det, ni får helt enkelt prova själva.

Sista bordet hölls av Netterberg & Co som förutom den i särklass godaste champagnen för dagen, Jacques Selosse Initial även hade en lysande husskumpa i form av NV Vilmart & Cie Grand Cellier. Lite päron, lite citron, lite rostat bröd, lite kryddig, mycket god.

Champagnes de Vignerons - Créateus de Champagnes

Business France samlade 12 producenter från Champagnes de Vignerons, en sammanslutning med c:a 5000 oberoende vinmakare och kooperativ, för en provning i Franska residenset. I början av 90-talet togs ett beslut av Syndicat Général des Vignerons de la Champagne att starta en kampanj med syfte att föra fram dessa oberoende producenter.

Först ut Champagne Lutun från den lilla byn Courtagnon i Montagne de Reims som hade dagens bästa rosé. NV Brut Rosé är en blend med 13% rött vin baserat på 42% chardonnay, 37% pinot meunier och 21% pinot noir och 9g/L. Kraftfull kropp, pepprig, mycket frukt men även syra att backa upp det. NV Cuvée Prestige påminner mig mycket om en gammal eka (tjära, rep) i doften, härlig doft att sjunka in i som vinner på värme. Även här bra syra men stannar något kort. Ett snäpp upp är 2011 Fleur de Bois, 100% chardonnay som är härligt fatad med vaniljtoner, bra tryck i syran, ingen blygsamhet, rakt på. Gott. Kan lagras men passar mig bra som den är redan nu.

Champagne Beaufort, Montagne de Reims, med en årlig produktion på 6000 flaskor. Bäst på det bordet 2009 Privèlige, 80% pinot noir, 20% chardonnay, 4g/L. Torr, rostat bröd, karamell, mogna vinteräpplen, hög syra, bra attack, fyllig, len, vill ha mer, mums, snyggt avslut, lite sälta.

Champagne Pierre Boever & Fils 2010 Millésimé Grand Cru (hälften chardonnay/pinot noir) provade jag senast på Terroirs & Vignerons i höstas. Lika bra nu, samma känsla av rosenvatten och blommor kommer fram, en del chilipulver, citrus. Det här är bra. Spännande.

En snabb förflyttning till Côtes des Blancs och Champagne Delong. NV Grande Réserve med bas 2012, 50% chardonnay, 30% pinot noir, 20% pinot meunier hamnar i kategorin fruktig, god, enkel, ren men god. Brödig, våfflor med lönnsirap, matskumpa. 2010 Esprit Nature Chardonnay är minst sagt annorlunda, ofiltrerad, naturjäst och naturlig malolaktisk jäsning. Om jag förstod det rätt kom druvorna från två små plotter på endast 0,2 hektar. En massa äppeljuice, viss mognad, päron, vitpeppar. Jag är oerhört kluven till om jag gillar stilen eller inte, har för lite erfarenhet av denna typ av champagne.

Gladast av alla var nog Claire och Laurent Derot från Champagne Derot-Delugny, Vallée de la Marne. Deras instegs cuvée, NV Coiffe d’Or, är fruktig, enkel, kraftfull smak, god. En alldeles lysande standardskumpa. Ett stort steg upp är 2008 Brut Millésimé (hälften chardonnay/pinot meunier) som nog kan ses som väldigt traditionell, 7år på jäst, stor kropp, bröd, smörighet, bra längd och balans. En något udda fågel i samlingen var deras NV Cuvée des Fondateurs på 100% pinot gris. Störtskön doft med en del honungsmelon, flinta, ingrid marie. Håller inte ihop helt smakmässigt, känns något platt, saltstänk i slutet. Det produceras knappt 3000 flaskor per år och samtliga druvor kommer från ett 0,7 hektar stort område.

 Claire och Laurent Derot

En annan glad producent var Hélène Delhéry med vinmakaren Gabrielle Bouby från Hautvillers i Vallée de la Marne. Deras NV Perles de Chardonnay (100% chardonnay) med årgångarna 2011/2012 hälften vardera hade en del blommighet över sig, jasmin, kaprifol och mogen nektarin. Bra syra och lätt kalkig. NV Eclat de Perles med bas 2012 (30% reservvin) på 60% pinot noir och resterande chardonnay görs i c:a 2500 flaskor per år. Mer mogna toner trots sin ungdom, sötma finns i form av honung och torkad frukt. Bra koncentration, gillar det.

En producent som sedan 2006 jobbar ekologiskt och delvis biodynamiskt är Colette Bonnet. På plats fanns två viner, 11/12 Extra Brut Biologique och 13/14 Extra Brut Biologique. Den förstnämnda har druvorna 57% pinot blanc och 43% pinot noir medans den senare har 60%. Dessa är hennes första egna årgångar, tidigare har druvorna sålts vidare till andra producenter. 11/12 går mer åt ett blommigt håll med inslag av grönt te, söta röda bär, lime. 13/14 är stramare, mer citrus, grape, clementin, kalkigare, känns torrare. Vilken som är den bättre är en ren smaksak, jag sätter 11/12 främst, nog mest för att den sticker ut i mängden.

Fler saker som sticker ut bjöd Champagne Lacroix Triaulaire från Côtes des Bar på. Stora mängder fransk nougat, honung, syra+, låång, god så in i vassen, NV Les Premiers Piquets de Vignes (100% pinot noir). 7 år på jästfällningen. Nästa vin, 2011 Mont Marvin, är på 100% pinot meunier från 2 hektar, är en riktigt matchampagne med bra längd, lite ostig, vamilj, honung, tung doft, mumma, bra längd, vill ha mer. Inte det mest finessrika vinet kanske men inte mindre gott för det. Det samma gäller för 2009 Champraux (100% pinot noir) som mer går åt päron/äpple hållet, rostade hasselnötter och bröd. Härligt fyllig, bra längd, frukt frukt frukt, gillar det.

Sist ut Champagne Morel & Fils med Emelie på plats som hade med en liten överraskning på slutet. Den champagnen jag gillade var deras NV Cuvée Gabriel, namnet kommer från Emelies far. 100% chardonnay från 2 olika odlingsplatser, delvis eklagrat. Massa exotiska frukter och mineral/kalk, lagom syrlig, gott, men dör ganska snabbt. Lite mer längd bara…
Överraskningen låg i den flaska stilla rosé, AOC Rosé des Riceys, som är en specialitet från området. Precis som Tavel i Rhône så produceras enbart rosé i denna AOC som innefattar 3 byar och enbart görs på pinot noir. Slank, lätt, inte helt olik en lättare Jura rouge utan den oxidativa tonen man kan finna där. Lysande matdricka! Hur får jag tag på några flaskor? Kände inte till denna AOC så nu har jag lärt mig något nytt.

Emelie Morel med en flaska AOC Rosé des Riceys

Tack till Business France för en mycket bra tillställning och en bra blandning av producenter. Som vanligt uppskattar jag mer de viner som sticker ut än de som är bra men ”vanliga”.

Bourgognedagen med Jura 2017

För två veckor sedan var det den årliga Bourgognedagen på Grand Hôtel i Stockholm. Nytt för i år var att även viner från området Jura fanns representerat. Sammanlagt fanns det strax under 30 bord att besöka och jag hann i vanlig ordning inte med att besöka alla. Det som är nämnt nedan är enbart sådant jag personligen tyckte var intressant, kanske inte enbart kvalitetsmässigt utan även för sin säregna stil, överraskande, annorlunda eller bara gott helt enkelt. Sist ett gäng flaskor som var bra men för att hålla nere antalet rader och upprepningar enbart omnämns med bild.

De 14 hektar som Domain Feuillat-Juillot i Montagny förfogar över köptes loss av Francoise Feuillat-Juillot 2004 och drivs idag av henne själv tillsammans med några anställda. Årsproduktionen ligger runt 80000 flaskor.

2014 Feuillat-Juillot Montagny 1er Cru Les Coeres
Snygg, syra+, något fatbeska, gröna syrliga äpplen, citrus. 2014 var inget skitår för vita Bourgogne vilket märks.

2010 Feuillat-Juillot Montagny 1er Cru Les Coeres Magnum
Wow, snyggt, vilken kropp, mums, gillar det, syran har mattats av vilket gör att frukten kommer fram och det hela blir bara så bra. Åldrad Bourgogne på magnum har jag lite erfarenhet av så detta var en upplevelse.

2015 Feuillat-Juillot Montagny 1er Cru cuvée Louis
Enbart 900 flaskor per år tillverkas av druvor från 85 åriga stockar. Hittar en massa nektarin, persika, en del smörighet, syran finns för att matcha frukten, långt härligt avslut. Lysande!

Domain Gueugnon Remond, grundat 1980, har 12 hektar mark och producerar i huvudsak chardonnay.

2015 Gueugnon Remond Saint-Véran
Skönt mineralig (eller nyligen sopad trottoar) med hög syra och melonvibbar. Jag gillar melonvibbar. Jag gillar nysopade trottoarer. Kan inte våren komma snart!

Hos storproducenten Laroche var det blandat kvalitetsmässigt som smakmässigt. Från den enkla Chablis som inte lämnade något större intryck till Saint Martin som var för sötfruktigt för min smak till Les Beauroys som hade allt utom just frukt (årgång 2014, förväntade mig mer) för att avsluta med stil.

2013 Domaine Laroche Chablis Premier Cru Les Vaillons
Supernice (om man ska ta ett gammal nött uttryck). Skönt ekig med bra fyllighet, rökig, citrus, lite honung, lång. Sådärja, bra grejer. Vill ha mer.

Maison Tramier med säte i Mercurey har producerat vin sedan 1842 har idag 20 hektar spritt över ett stort antal olika appelationer.
.
2015 Tramier Mercurey
Vit Mercurey står för enbart 10% av produktionen men de borde producera mer för detta är bra. Alldeles lysande balans mellan alla delar, en släng av honung och mandel, bra volym.
Den röda varianten är en riktig höjdare. 2015 Tramier et Fils Mercurey Chateau Mi-Pont har fin fruktighet, sköna bitiga tanniner utan att det känns för jobbigt, lång avslut, Bourgogne som jag vill ha den.

En riktigt ögonöppnare för vad terroir innebär fick jag hos Domaine Trapet-Rochelandet. På plats fanns 4 olika röda viner gjorda på druvor från olika små odlingar, en del bara ett par hundra meter från varandra, som har viniferats på samma sätt. Den enda skillnaden är att druvorna plockats vid olika tillfällen, beroende på mognadsgraden. Så hur stor skillnad kan det så vara mellan vinerna? Kort sagt stor. Från en mer blommig känsla i 2014 Gevrey-Chambertin 1er Cru Petite Chapelle till mer pepprigt i 2014 Gevrey-Chambertin 1er Cru Bel Air till en lättare men krispigare mineralstinn 2014 Les Roucottes Grand Cru. Oerhört spännande att få prova dessa viner sida vid sida. Alla viner är mycket bra, mer en smaksak egentligen. Det blir oavgjort mellan Petite Chapelle och 1 Cru Bel Air. Grand Crun får ligga till sig ett tag. Jag gör tummen upp för denna producent.

2015 Domaine Roux Saint-Aubin Vieilles Vignes är smörigt mineralpackad med en hel del äpple och nötiga inslag. Gott gott. Det visade sig att det sedan bara blev bättre. 2014 Domaine Roux Chassagne-Montrachet 1er Cru Les Macherelles med en hel del gröna noter och bränt smör. Låter kanske inte så kul med det funkar. Överlägset bäst av de vita var 2014 Domaine Roux Meursault 1er Cru Clos des Poruzots. Massiv kompakt doft, gula äpplen, mandel, en liten släng av sötma tycker jag finns i smaken, bra längd, vill ha mer, slurp!

De hade med sig några röda också där både 2015 Domaine Roux Satenay 1er Cru Beaurepaire och 2015 Domaine Roux Vougeot 1er Cru Les Petits Vougeots visade på storhet. Den senare bäst av de två, ganska slank, lakrits, hallon, ek, syrlig, bra volym.

Två viner jag gillade från Domaine Cordier var 2015 Saint Véran ”En Faux” och 2014 Pouilly Fuissé ”Vers Cras”. Den första med en del persika, den andra mer pepprig. Fick även blint ett glas som jag gissade på årgång 2006-2007 som visade sig vara en 1999 Pouilly-Fuissé Jean-Gustavo. Helt lysande, så levande, så frisk, så svårt att fatta att det är ett vin som uppnått myndighetsåldern. Hörde jag ordet lagringspotential? Snyggt!

Domaine Bruno Clair Marsannay Les Longeroies (missade årgången) har allt och lite till, vildhallon, körsbär, fatkaraktär, kryddig, bra balans.

2015 Sylvaine & Alain Normand cuvée Esus, full med enbär, lingon, tanniner och bara så jäkla gott.

Det fanns även en del bra viner från Jura. Jean-Francois  Bourdy hade med sig två Vin Jaune som överraskade positivt (ingen stor Vin Jaune drickare men det kan det bli ändring på).  Tyvärr så saknar jag mina anteckningar för dessa viner, minns bara ur minnet att jag gillade bägge och att det mer var en fråga om stil på vinerna som skiljer de åt. Deras Macvin du Jura är inget annat än magisk.

Kooperativet Fruitière Vinicole Arbois 2015 Trousseau Terre de Marnes har en trousseau helt i min smak. Slank, syrlig, lite bitig, grusig, kryddig.

Ett av mina favoritviner från Jura är det söta Vin de Paille. Från Domaine Tissot fanns en årgång 2012 som visade sig från sin bästa sida. Gjort på torkade druvor (samma tillverkning som ex Vin Santo) av Poulsard, Chardonnay och Savagnin. Gissningsvis ligger sockerhalten på dryga 200 gram per liter. En stor mängd exotisk frukt (mogen honungsmelon, persika, mango).

Övriga bra viner utan inbördes rangordning.