I dagarna bjöd Solera Beverage Group in till sortimentsprovning. För er som inte känner till Solera så är det namnet på ägaren sedan 2011 till PrimeWine Group (PrimeWine, Mondowine, BGS Wine Import och Multibev). I deras lokaler i Frihamnen, Stockholm fanns ett brett utbud viner, sprit, cider och öl att prova från världens alla hörn (utom Asien). På plats fanns även ett flertal producenter att prata med samt möjlighet att delta i en av de olika massterclasses som hölls. Som vanligt är det oerhört svårt att hinna med att prova alla viner på plats, speciellt om man som jag gärna pratar en stund med producenterna och sedan slinker in på en masterclass.
Vinerna nedan är sådana jag fann intressanta, annorlunda, roliga, konstiga. Viner som helt enkelt var något utöver det vanliga.
Första stopp blev hos
Van Volxem med domänens äger Roman själv på plats. Det blev en hel del prat om ”äkta” och ”oförfalskat” inom vinproduktionen, vingårdslägen, nystart på branta sluttningar i Mosel m.m. Karismatisk minst sagt men man får sålla bland all info som Roman presenterar. Samtliga viner var gjorda på riesling och höll en bra kvalité, även de enklaste.
2015 Alte Reben med bra balans, lång, melon, gröna äpplen, fruktig, gillar det, okonstlat, rakt på. Gillar man lite sötma i vinet är
2015 Rotschiefer Kabinett given, 23 gram, supergod men så är jag löjligt förtjust i denna typ av viner. Bäst på bordet var utan tvekan
2015 Gottefuss Alte Reben, stilren, krispig, stenig (dammig grusväg), vänta ett gäng år, gott nu men kommer med största sannolikhet blomma ut till något alldeles lysande. Som avslutning fick jag ett prov av
2016 Alte Reben (direkt från fatet). Jisses, vilket vin! Om detta är vad årgång 2016 har att bjuda på känns det som 2015 kommer möta sin överman. Störtskön syra som är hög men inte krävande. Ska enligt Roman släppas i september, oklart om det kommer på SB. På den masterclass jag närvarande fick vi smaka
2012 Goldberg, vilken skillnad, blyertspenna med mango och honungsmelon, mycket frukt, syran lever och levererar, lite beska i slutet. Mums.
På bordet bredvid fanns
Schloss Gobelsburg, Österrike. Bäst på det bordet var
2015 Gobelsburg Heiligenstein Erste Lage Rielsing med drag åt gula äpplen, kompakt, långt avslut, kändes strukturerad och välsvarvad, kanske något feg, lite för polerad i kanterna. Gott.
2012 Ried LAMM Erste Lage visar potential för lagring av vinerna, bra djup, lim, kokosnötsskal, lätt mognad, släng av beska i slutet.
Ett raskt kliv till södra halvklotet och Sydafrika fanns ett fatat monster signerat
Robertson Winery,
2015 Constitution Road Chardonnay. Gillar man fat och fruktig chardonnay har man kommit rätt. Känns mer bombastisk än exempelvis jänkar motsvarigheten, främst för den generösa frukten. Snarare mycket än snyggt, guilty pleasure.
När vi ändå är i Sydafrika så tar jag med några röda viner därifrån. Producenten med tungvrickarnamnet
Boekenhoutskloof fläskade på rejält med först
2015 The Chocolate Block, mjölkchokladstöpta mogna plommon, kaffe, nymalen peppar, drottningsylt, fat, tanniner, kan knappast klassas som diskret eller blygsam i sin framtoning. Från Table Mountain, Stellenbosch kommer druvorna till deras
2014 Cabernet Sauvignon som faktiskt har en mindre procent cabernet franc som hamnar i kategorin ”vill dricka igen”. Fruktig, volymös, snudd på vulgär men ruskigt god.
Reyneke Cornerstone 2013 (43% cf, 32% merlot, 25% cs) passar mig perfekt, lite grön, kryddig, snälla fat, rök. Inte helt inställsam vilket jag gillar.
Tillbaka till ”gamla världen”, nu Bourgogne, Frankrike.
Bouchard Père et Fils är nog känd för de flesta vinintresserade. 3 stycken vita (100% chardonnay) fick min uppmärksamhet,
2015 Beaune du Château Premier Cru,
2014 Puligny-Montrachet och
2014 Meursault. All goda, ganska lika, fatiga, oljiga/smöriga. Beaune du Château har en mer markerad syra, Puligny-Montrachet är något spretigare, pepprigare. Meursault blev min favorit av dessa tre, torr, citrus och en släng av nyklippt gräs. På den röda sidan spändes musklerna ytterligare med laguppställningen
2013 Aloxe-Corton,
2012 Vigne de l’Enfant Jésus och
2013 Chambolle-Musigny 1er Cru Les Noirots. Alla riktigt bra, Aloxe-Corton känns nästan enkel i jämförelse med de andra två, underläge minst sagt, men det är bra. Dammiga jordgubbar med bra bett, ett stekarvin alla dar i veckan. Jésus är snyggare, mycket snyggare, harmonisk, släng av mognad, kryddig, lagom med fat, förvånansvärt slank. Slurp! Lägg till en 50-lapp för Chambolle-Musigny 1er Cru Les Noirots så har du ett vin som är allt ovanstående med extra allt. Levande, silkig, kaffe. WOW!
Vad kan då Italien kontra med? Varför inte en
2008 Andrea Oberto Barolo Brunate. Rejäl, kraftig med bra mognad, tjära, kraftiga tanniner. Formligen skriker Italien. Ge det några år till.
Samma land, ännu i Piemonte men nu i Barbaresco,
2011 Luigi Voghera Barbaresco . Läder, te, lakritspulver, färsk piptobak, körsbär, allt snyggt förpackat. Snuskigt god. Den yngre årgången 2013 är bra den med, kändes vidöppen redan nu. Från samma producent fann jag en ny kompis i
2016 Langhe Arneis full av exotisk frukt, markerad syra och bra längd.
I avdelningen ”sticker ut” finns vinerna från
Cantina Terlan. Deras
2015 Quarz (100% sauvignon blanc) är grön stjälkig, syrlig, salt i slutet. Doftar och smakar sauvignion blanc men med en twist kan man säga, svårt att beskriva. Skoj skoj. Annorlunda är även
2014 Porphyr, 100% lagrein, popcorn, påminner i stilen om tyska spätburgunder, fast då med popcorn, om ni fattar. Italienskt vin på italiensk druva som liknar en fransk druva med tysk känsla. Och popcorn.
Avslutningsvis ett portvin,
Kopke Tawny 10 years. Lysande mellansöt dricka, choklad, honung, komplex, apelsinskal, nötter. Superduper.
