2011 Bonpas Côtes-du-Rhône Dom Alfant

I samband med med ett besök på Systembolaget så hittade jag denna. Kände inte till vinet/producenten sedan tidigare men nyfiken som jag är så slank det med en hem.
70% grenache, 30% syrah enligt importören. Doft av torkade örter, lagerblad och en gnutta frukt. Torftig smak med mer kryddighet än fruktighet. Känns dammig på något sätt. Kan vara så att det är en dålig flaska. Min fru tycker att det är ok utan att vara något speciellt. Slutomdömet blir: trist.

Detta är ett inlägg som blivit liggande ett tag, såg nyss att vinet nu finns i det vanliga sortimentet.

Vinprovningsbox - Abbaye de Lérins

Ett koncept jag gillar skarpt är det som Handla på vingården (http://www.handlapavingarden.se) har tagit fram. Här kan man beställa hem prover på en hel del av de viner de säljer via nätet. Och inte nog med det, skulle du känna dig nöjd och vill beställa mer så drar de av summan för provningsboxen vid nästa inköp. Flott är bara förnamnet. I varje provningsbox är det tre viner med vardera 6cl i rör med skruvkapsyl. Vad jag förstår fyller de sedan resterande utrymme med någon slags gas(?) för att få bort syret som annars skulle oxidera vinet innan leverans. Men det har jag inte fått bekräftat ännu att så är fallet.

Nittionio kronor fattigare så får jag hem en box bestående av ett urval från franska producenten Abbaye de Lérins, appelationen Vin de pays de Méditerranée - Provence. Det speciella med denna producent är att det är ett gäng munkar på ön Saint Honorat strax utanför Cannes som är sköter produktionen.

3 x 6cl snyggt förpackade

Först ut är det vita vinet 2011 Saint Pierre med 60% clairette och 40% chardonnay. Jag kyler ner vinet rejält innan jag häller upp, rekommendationen är 8-10°C. Det är en gul-grön färg med stor fruktig doft av aprikos och päron i sockerlag. Krämig smak av läder, bensintändare och frukt utan någon direkt volym. Inte mitt typ av vitt. Jag hade kunnat placera detta i Jura, likheten finns. Första(?) gången jag provar något med druvan clairette.

Andra glaset innehåller 2010 Saint Honorat som är gjord på enbart syrah. Även detta låter jag kyla något, rekommendation 17-18°C. Fruktigt, kryddigt, köttigt och ungt i doft med en småsträv oljig smak. Mycket intressant vin som jag gärna provar fler gånger, då i sällskap med mat. Inte som jag sedan tidigare känner till druvan syrah.

Sist ut är det 2009 Saint Sauveur, även det gjort på enbart syrah med skillnaden att det är från gamla stockar, ålder okänt. Mörk röd färg, intetsägande doft som efter tag, när vinet blir varmare, blir åt det lite parfymiga hållet med rök i släptåg. Lagom sträv i smaken med en massiv fruktkropp. Minst sagt annorlunda men ändå känns det rätt så bra sammansatt. Lite rå i sin framtoning, retrokänsla. Påminner oerhört mycket om förra vinet fast mer av allt. Mer volym, mer doft och faktiskt även en känsla av mer sötma i eftersmaken. Inte helt olikt viner från norra Rhône.

Även om jag personligen inte blev helt såld på vinerna så var det en oerhört kul grej att prova på, om inte annat för att det är viner som jag troligtvis inte skulle ha haft möjligheten att prova annars. En snabb titt på vårt kära monopol visar på att just detta område är en vit fläck på inköparnas karta.

2013 Innocent Bystander Moscato

I senaste lanseringen (mars) på Systembolaget så kom detta vin. Jag har tidigare endast druckit ett vin från denna producent och det var deras 2010 Cordon Cut Viognier, sött vitt som jag blev smått förälskad i. Tyvärr gjordes vinet endast detta år, varför vet jag inte. Med det som grund för kvalité så rycker jag åt mig två flaskor av deras Moscato, rosa bubbel som producerats för tionde gången. 

De druvor som används kommer från gamla stockar (osäker på ålder) från två olika kloner av muscat, gordo och black muscat (Hamburg). Många av odlingarna i vingårdarna runt Swan Hill producerar druvor uteslutande för Innocent Bystander.

Druvorna är skördas under kvällen/natten då det är svalare och bli sedan direkt nedkylda innan de krossas. De lämnas med skalen i 6 timmars för att extrahera tillräckligt med färg för att få en rosa ton. Jäsningen sker på rostfria tankar vid 12°C som avstannas när alkoholhalten uppnått 5,5%. Kallfiltrering sker enligt producenten för att bibehålla de naturliga bubblorna. Även flaskan hålls kall vid tappning för att som producenten menar behåller fräschören och gasutvecklingen.

Moscato 2013, vikt:687g

Första tanken som slår mig är att detta har jag druckit förr. Jag kan inte komma på direkt vad det är men efter ett tag kommer jag på det, min hemmagjorda rabarbersaft. Jag har inte gjort rabarbersaft på flera år, känner nu ett behov av att göra en ny sats i sommar. Tillbaka till Moscato, det är som sagt fruktigt/bärigt i doften, massa smultron. I smaken är det mer smultron, rabarbersaften som jag nämnde tidigare och ett uns av syra. Lättdrucket så det förslår. Inser snabbt att det är helt fel tidpunkt på året jag dricker detta, det ska vara sommar, varmt, strålande sol, grönska för att det ska bli rätt. Jag kommer definitivt ha några på kylning tills värmen kommit.

Min fru sågar vinet vid fotknölarna (flaskbottnen?). För sött, sliskigt, smakar saft tycker hon.

Ursprungligen släpptes detta vin endast på halvflaska (375ml) vilket jag tycker hade varit utmärkt att ta in i sortimentet på Systembolaget. En halvflaska i bersån räcker gott.

På besök i Köpenhamn

För några veckor sedan var jag på en utbildning strax utanför Köpenhamn och istället för att direkt styra kosan mot Stockholm när den var avslutad valde jag att stanna en natt extra. Det gav mig tid att besöka några av alla dessa trevliga vinbarer som finns. Jag gjorde det till ett litet experiment, på varje ställe bad jag personalen rekommendera ett vin utifrån mina önskemål baserat på vad jag gillar  alternativt hitta något jag inte provat tidigare (överraska mig).

Först ut blev det ett stopp på Villa Vino, Mikkel Bryggers Gade 11. Litet, hemtrevligt är första intrycket. Personalen är alerta och hjälpsamma. De väljer att utgå ifrån mina önskemål. Vi börjar med en Wolf Dietrich Salwey Spätburgunder, tror det var en 2011, från Baden, Tyskland. Klassiska rena dofter. Något jordig, lite kittel på tungan, svag syrlighet på det något korta avslutet. Gott i all sin enkelhet men inget imponerande.

Glas #2 blev det en toskanare, Chianti Colli Senesi DOCG från Podere del Paradiso. Glömde helt att notera årgången. Ungt är det i alla fall, doftar svagt övermogna plommon, hallonsnöre, björnbär och svagt petroleum. Stramar åt en del och det långa avslutet avrundas med lätt sötma. Nja, standard Chianti som har mer doft än smak.

Villa Vino

Några raska kliv senare är jag på Bar'Vin på Skindergade. Det är fullt vid samtliga bord, restaurangverksamheten går på högtryck. Det märks dessvärre även i luften, det är mycket matos. Jag ger det en chans, sätter mig vid baren och förklarar mina två alternativ. Även här blir det enligt mina önskemål. Fram kommer en italienare, 2010 Vietti Langhe Nebbiolo Perbacco. Nu börjar det hända saker. Härligt sträv med en sötfruktig släng på slutet. Diskret i näsan med lakrits på toppen. Mycket gott, dricker jag gärna igen. Jag gillar Bar'Vin, trevlig atmosfär och personal men matoset blir för mycket efter ett tag så jag väljer att gå efter detta glas. Nästa gång i Köpenhamn blir det definitivt ett nytt besök, då för middag.

Bar'Vin

Som avslutning blir det ett besök på Ved Stranden 10, svenska bloggares favorit om man ska tro det som skrivs. Här är det ett helt annat tempo. Inget störande os, underbar miljö och mycket trevlig personal. Jag slår mig ner vid disken och presenterar förutsättningarna. Det blir överraskningen. I glaset hälls det upp 2012 Matassa Cuvée Romanissa VdP Côtes Catalanes. Japp, det här har jag definitivt aldrig druckit tidigare. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva doften, påminner om viner från Jura. Först är det stall som gäller, efter ett tag tillsammans med personalen kommer vi fram till att det är popcorn. I den svagt syrliga smaken finns en hel del petroleum som avslutas tvärsnabbt och spritsigt. Gillar jag det? Vet inte, både ja och nej (som en velande mittfårepolitiker). Mer intressant än gott kanske, vet dock att jag måste testa det igen. Bara för att. Ser att 2007'an finns i BS på bolaget. Får se om jag vågar.

Som en avslutning på kvällen bjuder huset på en skvätt 2012 Terre d'Ombre från producenten Domaine de l'Anglore. Gjort på 100% grenache. Trevlig bekant doft. Otroligt söt i smaken, övermogna bär. Även här helt nytt för mig, att grenache kan bjuda på söt frukt känner jag till men detta var att ta det hela ett steg längre. Samma som tidigare vin, måste provas en gång till.

Jag förstår varför så många skriver om Ved Stranden 10. Det blir garanterat ett besök till nästa gång jag har vägarna förbi.

Ved Stranden 10

2011 Lirac Joncier Le Classique

En leverans från den oberoende vinhandlaren Caviste har på något sätt lyckats hålla sig gömd. Efter att ha druckit en flaska Le Gourmand ganska omgående när lådan kom hem så glömde jag helt enkelt bort den. Som en glad överraskning "hittades" lådan med kvarvarande 5 buteljer. Blundar, öppnar lådan, tar upp en flaska. Det blev en Le Classique.

Joncier Le Classique, vikt: 609g

Direkt finns det en hel del dofter att ta del av. Det är röda bär och jord blandat med hockeypulver. Jag får direkt en association till Barossa i Australien. Smaken är köttig, lite eldig, något oslipad men med en skön personlighet. Lite motvilligt måste jag erkänna att jag gillar det trots sina brister.

Enligt leverantören ska detta vin karafferas 1 timme före servering. Jag kan dock inte märka någon större skillnad i vare sig doft eller smak under kvällen som det dricks. En flaska kvar av detta vin, låter det vara tills tidigast nästa vår.

Dubbelt Österrike

Nyligen släpptes en österrikare i det tillfälliga sortimentet som kombinerar bra pris med lite ålder. Det är 2008 Riesling Zöbinger Reserve som på bolaget kostar 139:-. Som motvikt till detta vin bad jag personalen att rekommendera en annan riesling från Österrike under 100:-. Valet blev en purfärsk 2013 Loimer Lenz.

Lenz: 426g
Zöbinger: 453g

Mat och dryck är en spännande hobby att försöka kombinera balanserat så denna kväll blev det dels en lätt kryddad broccolisoppa samt vinkokta musslor.

Initialt kändes Lenz mer levande, Zöbinger något försiktig. Där Lenz levererar mängder av friska, klara dofter av persika och gröna äpplen så är Zöbinger mer avrundad med lätt mineral i doften.

Till broccolisoppan blev syrligheten i Lenz något för genomträngande, lime som sticker iväg. Zöbinger visar på ett större djup i registret. Jag föredrog Zöbinger medan andra runt bordet gillade Lenz friskhet.

Till musslorna var det däremot ingen tvekan, här passade Zöbinger bäst. Samtidigt som vinet blev något varmare som dök även svaga cykelslangdofter upp. Lenz vann inget på att bli varmare utan ska helt klart hållas kylt.

89.- för Lenz är helt ok. Passar bättre som mingel/pratvin än till maten.
139:- för Zöbinger är mer än prisvärt. Det här är något jag vill dricka mer av kommande sommar.