2007 Villa di Capezzana

Enastående! Jag kan faktiskt inte komma på något annat att skriva. Ett av de bästa vinerna hittills i år kommer från området Carmignano i Toscana och är en produkt av Tenuta di Capezzana. De gånger jag finner ett vin som gör mig smått lyrisk så vill jag genast veta mer om producenten, produktionen, området osv. En googling senare är jag på Capezzanas hemsida, som tack och lov har en engelsk version.

I Carmignano har det odlats druvor sedan 1000 BC, fynd i etruskiska gravar visar detta. Det äldsta dokumenterade beviset på odling är ett hyreskontrakt på ett pergament daterat till år 804. Så vid Capezzana har vin- och olivodlingar funnits i över 1200 år.

På 1920-talet köpte Alessandro Contini Bonacossi "Capezzana" samt de två angränsande gårdarna, "Il Poggetto" och "Trefiano". Alessandros passion för att samla ledde honom att buteljera sitt vin från det första året av produktionen, så idag är Capezzana nästan unika i att ha flaskor av årgångar med anor från 1925. Efter kriget och slutförd universitetsexamen i jordbruk, anslöt Ugo till sin far inför rekonstruktionen av den vinproducerande delen av Capezzana. Ugo tog sedan gradvis över driften av gården. Från början var Ugo övertygad om att potentialen på de viner som produceras i denna region, och bestämde sig för att förbättra sina viner i en tid då de flesta producenter fortfarande sålde sina viner i bulk.

Carmignano fick sin nuvarande DOCG 1990 (DOC 1975) men hade redan under tidiga 1900-talet ett slags DOC. Denna införlivades med Chianti på 30-talet och det dröjde till 1975 innan ordningen var återställd.

Capezzana har idag c:a 670 hektar där c:a 200 hektar används till vinodling. Druvorna till detta vin kommer från odlingar på mellan 100-200 meters höjd och består av 80% Sangiovese och 20% Cabernet Sauvignon. Skörd sker i slutet av september (Sangiovese) till tidigt i oktober (Cab). Stockarna har en ålder av 20-25 år och växer i skiffer, lera och kalkstensjord. Vinfiering sker på ståltankar för att under den malolaktiska jäsningen ligga på franska ekfat.

Nog med fakta, över till det som det hela handlar om, upplevelsen. Det är en hemtrevlig doft av mörka bär, färsk piptobak, kryddor och lite skinnjacka. Doften förändras knappt under de timmar vi dricker det. Smaklökarna översköljs av en rik flora av mer mörka bär, tobak och lakrits inlindat i ek. Det finns en viss strävhet som ger lite motstånd utan att torka ut gomen. Välbalanserat och harmoniskt med en skön värmande eftersmak. Satt som en smäck till kvällens slantade fläskfilé och vitlöksosande osttäckta potatisgratäng.

5 viva l'Italia av 5 möjliga.

Mer info om Tenuta di Capezzana.

2010 The Stump Jump "GSM"

Jag provade The Stump Jump Reserve för några månader sedan och blev måttligt road. Men som vanligt så måste jag ge producenten en andra chans så jag beställde hem deras GSM. Den stora skillnaden mellan Reserve och GSM är att GSM är ett vin som finns listat hos d'Arenberg medans Reserve är ett speciellt framtaget vin för svenska monopolet. Så min tanke med beställningen var att jämföra det som expertpanelen på SB har accepterat mot det som redan fanns.

Det är inga större skillnader vad det gäller alkoholhalt, 14% för GSM, 14,5% för Reserve. Priset är inte långt ifrån heller, 89:- för GSM, 99:- för Reserve.

The Stump Jump "GSM"

Det doftar choklad, russin och mull och dessa hänger med även dag 2, dock med mindre intensitet. I smaken finns stänk av lakrits, tobak och kött. Det hela försvinner snabbt i gomen, ingen längd att prata om. Det håller ihop förvånansvärt bra men är lite tunt. Ett lättdrucket, trevligt vin som säkert skulle finna många köpare. På det hela så tycker jag att detta vin är snäppet bättre än Reserve men det är inte med mycket. Den stora skillnaden är doft och smak där Reserve är örtigare. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att det i grunden är samma vin, fast med olika smaktillsatser. Så lika är de i sin uppbyggnad.

Även här blir det 2 stubbhopp av 5.
BS på SB, 86252, 89:-.

2011 Collosorbo Rosso di Montalcino

Jag har försökt att förstå och översätta Tenuta di Collosorbos historiebeskrivning (som enbart finns på italienska) som finns på deras hemsida men hur jag än hoppar mellan svenska och engelska översättningar får jag ingen riktig rätsida på det. Så istället för att skriva en massa felaktigheter så skriver jag det som (jag tror) är korrekt, rätta mig gärna.

Själva gården/företaget har varit i familjen Ciaccis ägo sedan 1850 då det bedrevs handel med oliver, spannmål och vin. Den första flaskan Brunello di Montalcino producerades 1966. Varför jag skriver om Brunello vet jag inte själv, inser just att det inte är helt logiskt. Strunt i det, vi fortsätter. Det skedde en delning av Collosorbo 1995, tror det var ett dödsbo, och sedan dess drivs gården av Giovanna Ciacci och hennes döttrar, Laura och Lucia.

För den som vill veta mer och är en hejare på italienska, läs vidare på http://www.collosorbo.com/.

Rosso di Montalcino är gjort på enbart sangiovesedruvor, handplockade som efter jäsning ligger på slavonska och franska fat i ett år. Därefter är det drygt 6 månader vila på flaska innan det kommer ut på marknaden. Så om man summerar ovanstående tidsrymd så inser man att detta vin måste vara purungt i avseende när det tidigast kan ha släppts. Jag låter det lufta ett par timmar i glaset.

2011 Collosorbo Rosso di Montalcino

Det är en klar, körsbärsfärgad dryck med höstliknande dofter, apelsin och Irish Coffee. I den fruktiga smaken är det snälla tanniner men det saknas kropp. Det som sänker betyget mest är den sötma som finns i mängder. Med tvekan godkänt.

2009 Soprasasso Amarone Della Valpolicella

Grillkväll i goda vänners lag och tillsammans med entrecoter, kycklingar, grönsaker, potatis i olika former och diverse såser och tillbehör dricks det en amarone från producenten MGM Mondo del Vino. Jag är osäker på druvblandningen, har läst både enbart Corvina som att det ska vara en blandning av Corvina, Rondinella och Corvinone. Har egentligen ingen större betydelse, det viktigaste är drickbarheten.

Jag "försökte" dricka en Soprasasso Amarone för några år sedan men det tog tvärstopp. Då hade det precis kommit i beställningssortimentet på SB och jag beställde hem två flaskor. Det slutade med att jag returnerade den oöppnade flaskan. Det var helt enkelt inte värt pengarna, och betänk då att det inte på något sätt var dyrt. Så visst var jag en smula skeptisk när jag såg valet av dryck.

2009 Soprasasso Amarone

Antingen har mina smaklökar förändrats enormt de senaste 3-4 åren eller så har jag bara helt enkelt haft en dålig dag vid förra träffen. För detta går faktiskt att dricka. Dock är det ingen amarone utan mer som en kraftigare och mer genomarbetad ripasso. Vilket som, jag är inte främmande till den sortens vin heller.

Det är en varm, fruktig, bärig doft som kommer fram redan efter ett par minuter, korintbestyckade apelsiner. Inte så genomträngande men helt ok. Smaken är håller samma tema med mer frukt, kryddor och choklad. Det är hyffsat lent rakt igenom, bra men utan en riktig personlighet.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är ingen höjdare som amarone men däremot mycket bra som ripasso. Det känns modernt och kraftfullt som jag tror passar de som söker efter fyllighet men lite motstånd i syran.

2010 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape

Jag införskaffade mig ett 6-pack Les Cailloux för ett tag sedan och nyligen öppnades första flaskan. Det är ett minst sagt naturnära doft som kommer fram, med en hel del örter, plommon, anis. Snudd på lite köttig. Jag gillar det! Smaken är inte riktig med, det är frukt och vass syra och en hel del kryddor. Det är bra men inte klart, ungt och saknar lite av samspelen mellan de olika delarna.

65% Grenache, 20% Mourvèdre, 12% Syrah, 3% av några andra druvor.

4 av 5 möjliga.


2010 Les Cailloux



Finns i Systembolagets beställningssortiment, nr 79121.