2009 Château Briot vs 2010 B Bordô Le Red

Bourdeaux och jag har aldrig rikigt lärt känna varandra. Detta trots att jag sedan en tid tillbaka är en konsument som föredrar franska viner. Varför det blivit så vet jag inte. Kanske är det misstron till att hitta ok viner från detta område för en billig penning. Eller är det så att Bordeaux i sig är ett helt eget kapitel och kräver både tid och kunskap för att hitta rätt? Vilket som, antalet Bourdeaux jag smakat genom de senaste 20+ åren är skrämmande få. Vi pratar om maximalt en handfull och varav de flesta har jag inget speciellt minne av. Med andra ord, inget som gett mig positiva vibbar.

2009 Château Briot
2010 B Bordô Le Red

Så jag tänkte, nu är det dags. Kan det finnas drickbar Bordeaux på systemet under 100:-? Jag kollade runt lite på deras hemsida och jämförde med vad andra tyckte, bl.a. på Cellartracker.com. Jag hittade ett som verkade intressant, 2009 Château Briot, i beställningssortimentet för 89:-. När jag gick för att hämta vinet frågade jag i butiken efter ett vin i samma prisklass som visat sig vara populärt senaste tiden. Enligt uppgift var det nylanserade 2010 B Bordô Le Red (står 2011 på nätet men i butik är det 2010 fortfarande), 85:-, ett vin som sålde bra, dock kunde inte expediten ge mer info än så. Glad i hågen köpte jag dessa två och korkade upp (hmm, skruvkapsyl, vad säger man då, skruvade upp?). Första doften från B Bordô var skrämmande. Påminner om något husets vin på den lokala pizzerian. Tar ett litet smakprov, usch. Enligt smak på Systembolaget så ska det finnas fat, svarta vinbär mm. Det jag fann var mer mosade surkörsbär toppat med dill. Skum smak. Min fru som också provade valde att hälla ut sitt glas.

Nytt glas, nytt vin. Vilken skillnad! Här kommer det mjuka toner av natur i alla dess former och en smak som innehåller mycket frukt. Om detta är vad Bordeaux handlar om så förstår jag inte varför jag inte hoppat på tåget tidigare.

Efter några timmar gav jag mig själv mod att prova Bordô igen. Nja, kanske en liten förbättring men inte så jag slog dubbelvolter av lycka. Däremot klättrar Briot högre upp på poängstegen. Detta vin behöver klart ett par timmar i luften för att gå från bra till "bra och lite till".

Dag 2, Briot överraskar med att ha blivit lite sötare i smaken, en mycket angenäm sötma som ligger kvar i gomen. Bordô har gett upp helt, nu är det i stort sett smaklöst.

Så hur sammanfattar man det hela? Ingen aning faktiskt. Jag kan för lite om Bordeaux och dess viner för att kunna säga vad som är rätt eller fel, bara vad jag själv tycker.

Vinnare: 2009 Château Briot på KO redan i första ronden.

2010 Montgó Garnacha Old Vines

Under mina första år som "system-myndig" så var det övervägande Rioja viner gjorda på i huvudsak Tempranillo som gällde. Med åren har jag helt ändrat smak och insåg ganska nyligen (då hade jag inte druckit en Rioja på många år) att jag faktiskt inte gillar det längre. I alla fall inte de med tempranillo i förarsätet. Vad jag däremot insett är att jag blivit lite förälskad i viner (både spanska och franska) som använder sig av granacha/gernache, gärna med några skvättar tempranillo eller syrah. Att hitta spanska viner med denna druvblandning är inte det lättaste. Tidigare har jag beställt hem 2008 Ochoa men då jag är en ganska bekväm människa av mig så vill jag ha ett på hyllan på Systembolaget att ta hem vid behov.

Och vilken tur, jag har hittat ett (hade blivit ett ganska torftigt blogginlägg annars). Här har vi ett vin med 85% garnacha och 15% syrah från området Cariñena i norra Spanien lagrat 6 månader på ekfat. Druvorna kommer från 40 år gamla stockar, därav namnet.

Doft av fat och viol utan att det spretar, en djupare violdoft kommer efterhand. Något kort smak med bra balans mellan frukt och syra med lätt garvsyra, lite choklad, blåbär och svagt kryddad eftersmak. Passar mig som handen i handsken. Och för 89:- så är det värt varenda krona.

2010 Montgó Garnacha Old Vines

2010 Domaine des Carabiniers Lirac

Jag fortsätter mitt resande genom olika områden med ett ekologiskt vin från Lirac. Domaine des Carabiniers har fått sitt namn och sitt emblem av en häst med en olivkvist i munnen, från Christian Leperchois farföräldrar som startade sin vingård i dåvarande stallet. Idag sträcker sig över Carabiniers över 38 hektar (varav 18 i Lirac) på den högra stranden av floden Rhône. Allt odlas biodynamiskt sedan flera år tillbaka, första steget mot detta togs av Christian Leperchois redan 1997.

2010 Domaine des Carabiniers Lirac

Första doften ger inga direkta indikationer på ett vin med större överraskningar. Även första smaktestet är fövånandsvärt "fegt" med svaga nyanser av lakrits och örter. Efter en timme i glaset börjar det hända saker, nu tonar det fram en större variation av dofter, nu smyger det fram lite röda bär hand i hand med den tidigare lakritsen. Mycket trevligt. Smaken är jämn, nästan sammetslen, inga tanniner att tala om. Det finns örter men jag kan inte riktigt komma på exakt vilken/vilka. Eftersmaken är kort men återkommer efter några minuter med en mineralisk sötma.

Jag gillar detta, dock är det aningens för tamt för att hamna på topplacering.

Betyg: 3+

2008 Castillo de Liria Reserva

Så är man tillbaka efter en veckas solsemester på Gran Canaria. Känns lite motigt att byta ut 21-22 grader (plus) och strålande sol mot 10 minusgrader. Tyvärr så var vinutbudet inte det mest spännande (svårt att komma iväg till de "rätta" butikerna på en familjesemester). Som förståeligt är var det mest Rioja, och oftast var det vin i den lägre skalan av kvalité. Jag tänker inte lista de olika viner jag provade, de flesta hamnar på 1 till knappt 2. Det fanns dock ett vin som var snäppet bättre än alla andra och det var ett vin från Valencia. Ett helt nytt område för mig. Det var en flaska 2008 Castillo de Liria Reserva, en tempranillo/garnacha blandning, i vilka proportioner framgick inte. Detta vin kommer aldrig vinna några större utmärkelser men för den nätta summan av c:a 6 euro är det klart prisvärt.

Smak och doft som påminner om en klassisk Rioja men med en mycket rundare avslutning och mindre tanniner. Det vinner inget på att luftas, bara att korka upp och dricka.

Tyvärr glömde jag att ta en bild på flaskan innan den städades bort. Jag såg att systembolaget har två flaskor från Castillo de Liria i beställningssortimentet men tyvärr inte samma som jag drack. På producentens hemsida finns det inte mycket att hämta vad det gäller information så jag "stänger ärendet".

Betyg: 2

2009 Château Barréjat Madiran Tradition

Detta är första (?) gången jag provar ett vin från den sydvästra delen av Frankrike och även första gången ett vin gjort på tannat i huvudsak. Madiran är en by som har två appelationer (AOC), Madiran för röda viner och Pacherenc du Vic-Bilh (Sec) för vita. Vad jag har förstått så är det 60% tannat och resterande är cabernet sauvignon/franc i detta vin.

2009 Château Barréjat Madiran Tradition

Det finns både ek, hö(?) och frukt i doften som rundas av efter några timmar. Tanninerna finns där men försvinner förvånansvärt snabbt, smaken ligger kvar ett tag. Efter 3-4 timmar förändras smaken med inslag av peppar.

Ett bra vin som troligtvis vinner på 1-2 års lagring innan det toppar. Jag lägger undan och återkommer 2014. Intresset för Madiran och dess viner är väckt, fler från detta område kommer testas.

89:-, Systembolagets beställningssortiment 75966

Betyg: 3

2010 Le Verdier

2010 Le Verdier

Jag var förbi Systembolaget igår och köpte en flaska 2010 Le Verdier. Ett Côtes-du-Rhône-Villages från byn Cairanne. Detta är en tappning från vinhuset Boutinot åt Providential Wines & Spirits. För den summan (89:-) får man ett vin som har en svag vaniljdoft och en smak som har både svaga lakrits och körsbärstoner.

Fungerade utmärkt till middagen bestående av oxfilépasta med grädde och mycket riven parmesan.

Prova enbart parmesan och Le Verdier och du finner en kraftig men flyktig kolasmak i munnen (Werther's Original).

Betyg: 3+

Två Châteauneuf-du-Pape

Under julhelgen hade jag nöjet att prova två Châteauneuf-du-Pape, med varierande kvalitet.
 


2007 Pierre Chanau
Châteauneuf-du-Pape

2010 Cellier des Princes
Châteauneuf-du-Pape

Först ut var en 2007 Pierre Chanau Châteauneuf-du-Pape som legat i källaren ett tag. 2007 är i min mening ett mycket bra år från detta område så förväntningen på detta vin var kanske i största laget. Första doften efter att hällts i karaff gav en antydan till att peaken redan var nådd. Lät stå i c:a 1 timme innan första smakprovet. Samma känsla igen, många av de smaker som man tidigare anat verkar ha gått förlorade. Efter ytterligare en timme har både doft och smak rundats av och nu framkommer en mer tydlig CdP karaktär, dock utan några större hurra rop. Antingen har vinet redan sett sina bästa dagar eller så har min lagring påverkat det negativt.

Betyg: 3



Helgens andra flaska var en 2010 Cellier des Princes Châteauneuf-du-Pape. Detta finns i Systembolagets beställningssortiment (73920) för tacksamma 179:-. 2010 ser ut att bli ett mycket bra år, även andra viner från södra Rhône uppvisar överraskande goda egenskaper. Denna CdP är ung med få tanniner men med en smak som glädjer i alla fall min gom, dock med en liten varning för att alkoholen kan slå igenom.

Dag två överraskar med en sammetslen dryck.

Jag är osäker på om detta vin vinner så mycket på lagring, för min del lägger jag undan några flaskor för höstrusk 2013.

Betyg: 4